torsdag 22 september 2011

Cyklat från jobbet!

Ja, då var beredskapsveckan slut och jag är fri att ta cykeln hem istället för jobbgolfen. Som jag längtat efter detta!
Har satt på sensorn till cykeldatorn igen med fräscha gummisnoddar och 4 nya batterier, även cykeldatorn var i behov av 2 nya batterier. Det blev alltså inköp av 6 SR44 batterier på Biltema á 20 kr styck... Men den fungerar igen och det är en trevlig kamrat att ha med på cykelturerna.
När man stoppat i nya batterier måste man ställa in hjulets omkrets. Jag mätte och mätte så väl diameter som längden av sträckan ett lätt nedtryckt framhjul gör och fick fram 2050 mm. Det var roligt att se at jag fick sträckan 17,79 km när jag mätte upp den på kartan på cykla.se och 17,78 km när jag cyklade hem! En noggrannhet på 1/100 km är "rätt" ok tycker jag nog...
Vinden var frisk och mestadels från sidan utom sista biten hem där det var medvind! Riktigt nice att kunna rulla fram i medvind och nedförsbacke i dryga 40 km/h på Mulan vid Hamiltonhill. Ingen häpnadsveckande toppfart men så är ju en MTB ingen racer (och motorn=jag inte topptrimmad).
Det var soligt och fint med en temperatur på ca 15 grader. För en gångs skull var det härligt med tvåsiffrig temperatur.
Dagen på jobbet var ok men hade några riktiga höjdpunkter. Det var hälsodagar för oss på kommunen och jag var på föreläsning av Kicki Forsenhäll. Mycket inspirerande att höra hur man ska "Investera i sitt må bra konto!" Det är en "bygranne" som även höll i "prova på yoga". Jag har aldrig provat yoga innan och blev förvånad hur jobbigt det var. Men samtidigt väldigt roligt! Funderar allvarligt på att gå en kurs "på riktigt".
Andra dagen med Kan Jang och jag känner mig...liiiite liiiite sjuk. Hoppas verkligen att det stannar så och att jag får vara frisk. Det känns så! Men med 2 jobbarkompisar sjuka och min kära M sjuk här hemma så är kanske inte oddsen jättehöga på att jag ska bli sjuk jag också. Den som lever får se.

onsdag 21 september 2011

Nu får det jävlar i mig vara nog!

Imorse ställde jag mig på vågen och den visade:
82,3 kg!!!
Nu har jag i och för sig redan börjat ta tag i det hela så smått i och med att jag cykeltränat 2 ggr och "stavat" 1 gång. Igår och idag har jag dessutom klippt gräset ca 1 h varje dag och det är minsann också jobbigt. Jag har ingen åkgräsklippare, inte ens drivning på klipparen. Drivningen står jag för...
Har börjat (försöka) äta mindre portioner och framför allt fika mindre mängder på kvällen. Det skulle aldrig falla mig in att på ett seriöst sätt ta och göra en helomvändning på min kost på något drastiskt sätt så som LCHF eller någon annan diet. Jag tycker alldeles för mycket om mat och godsaker för att det skulle fungera för mig, jag skulle nog bli deprimerad...
Jag har med andra ord ett personbästa på ca 2 kg mot i vintras då jag tog ett ryck och tränade med stavar varje dag i en månad. Det resulterade i en viktminskning på ca 2,5 kg som jag tyvärr har ätit upp mig igen. Sommaren har med andra ord varit "god" även om den inte blev som det var tänkt precis...mycket bilåkande och stillasittande, ingen träning och mkt mat...och så lite alkohol förstås! Även om inte alkoholen var i några mängder så blev det några öl i det som var värmen i år.
Nu SKA jag lyckas bättre och jag tänker lite som min granne. Hon tränar för att kunna äta gott. Den filosofin passar nog mig också. Jag ska med andra ord börja träna ordentligt med cykel och stavar till att börja med.

tisdag 20 september 2011

Crille 4,3 år räddar "ödlor" på kvällspromenad med hundarna.

Jag gillar djur och det inkluderar en fascination även för kräldjur.
Det känns som om ödlor är väldigt ovanliga i Sverige, även om de kanske inte är det så ser man (jag) dem nästan aldrig. Vi har två arter i landet och det är skogsödla och sandödla där den förstnämnda är den vanligaste.
Både igår kväll och ikväll såg jag några små "ödlor" - jag trodde att det var det i alla fall...som låg på grusvägen. Naturligtvis måste jag "rädda dem" genom att flytta dem åt sidan.
Dessa små krabater trodde jag var ödlor...
Ikväll var det även några andra krabater ute på vägen, som också fick finna sig att bli flyttade några meter.
Den såg helt annorlunda ut och är vad jag tror en mindre vattensalamander. När jag sedan kom hem och konsulterade google så blev jag osäkrare än jag var innan. Kanske är alla "ödlorna" egentligen samma art - mindre vattensalamander? Tja, det kan ju även vara större vattensalamander..någon som vet?
...men så såg jag även denna, en mindre vattensalamander? Vid svansen en "tusenfoting".
Ödlebilderna tog jag med min mobilkamera och de blev rätt bra efter att ha fått ett par omgångar med Photoshop tycker jag.
Så här såg "originalen" ut:



Jag vet att salamandrar och ödlor egentligen inte är samma sak men för mig är de "ödlor"...eller varför inte små dinosaurier?

lördag 17 september 2011

Grillade vildsvinskotletter - mums!

Årets grillning har varit minst sagt sporadisk...
inte så mycket på grund av allt regnande...
utan beroende på att inspirationen varit oregelbunden...
...typ.

Nu var det dock dags!
Grillade vildsvinskotletter från en ung vildsvinskille jag sköt i slutet på maj.
Riktigt gott blev det!

Små smarriga saftiga vildsvinskotletter färdiga att läggas på tallriken.
Eftersom jag inte skjutit någon "jätte" ännu så blir köttbitarna därefter.
Som tur är så står inte smaken i paritet till storleken på kotletterna utan det är snarast tvärs om!
De är med ben och jag sågade kotlettraden när den var frusen så det blev faktiskt ganska jämna och fina.
I alla fall om jag jämför med hur de skulle blivit om jag huggit dem...

Tyvärr så har jag beredskapsvecka så jag kunde inte avnjuta ett glas rött till dem, utan det fick bli lite källvatten. Fast med ugnsstekt potatis, rotfrukter (morötter och suveränt goda rödbetor), lite färdiga feta såser och gurka blev middagen "rätt ok" i alla fall. :)

fredag 2 september 2011

Cykelpremiär!

Så, då var det dags...

Jag har tänkt på det lääänge - i flera år faktiskt... men nu var det alltså äntligen dags att sätta sig på en cykel och svettas igen. Det var dessutom mer än nödvändigt för mig att komma ut och bli lite tom i huvudet från alla jobbiga tankar...... Förhoppningsvis kommer cyklandet att fortsätta och inte bli en engångsföreteelse så att lite massa försvinner från min kropp.

Hittade min gamla - men nyaste cykel - i garaget med lite mögel på sadeln! Hjälmen och handskarna hängde på styret från förra gången...x-år sedan. Handskarna hade också lite lätt mögel...men möglet är ju bara att svetta bort! Däcken hade inte många gram lufttryck men det var bara att ta pumpen och känna "cykelkänslan" komma tillbaka.
Min Kona, modell Muni Mula - "Mulan" årsmodell -99.
Cykelskorna hittade jag i garderoben med spindelnät i...och så här såg gummisnoddarna ut på sensorn för cykeldatorn.
Batterierna var lika slut som gummisnoddarna så turen blev utan hastighetsmätare.
Inte hittade jag min nyaste pulsklocka heller...men väl min gamla. Jag bytte batteriet i bröstbandet men det nya batteriet var nog gammalt också...för det blev inte så tillförlitliga värden. Jag hade i början en puls strax under 150 men så ville jag ju så gärna cykla nu, annars är det lite högt för ett "distanspass"...

Det kändes lite ovant i början men efter några meter så var det "som vanligt" igen. Vädret var härligt soligt, lite under 20 grader och...oerfaret...en del vind som jag hade med mig i början. Blev "något" jobbigar Jag styrde kosan till Torseke, Råbelövsbanan, Fjälkestad, upp till Odersberga och hem över åkrarna och genom skogen. Det var fint väder och den här fartbilden tog jag på rakan mellan Råbelöf och Fjälkestad.
Full fart på Råbelöfsrakan! Trafiksäkert att fota vid färd?...njae...
Det ser ju jäkligt sportigt ut i alla fall. Som om en lite "lönnig" gammal landslagscyklist var ute igen. Fast farten var inte så mkt elit precis... Jag höll strax över 20 km/h i snitt på mina 18,2 km vilket betyder att jag var ute i nästan 53 minuter. Inte så illa för en premiärrunda om jag får säga det själv... Underlaget var hälften asfalt och hälften grus med en kortare bit stig. Blev tvungen att gå ett tiotal meter då varken kondition eller teknik satt så bra...så det har ju sin förklaring... Det har även det att jag fick ganska ont i ändan de sista 5 kilometrarna...som var på grus och traktorväg mest. Klarade mig från att vurpa i alla fall och det är alltid skönt. Konstigt nog höll däcken. De är ju ca 10 år gamla nu! Fast visst finns det lite torrsprickor, konstigt vore det ju annars.

Får fixa lite nya batterier och gummisnoddar till sensorn och hoppas att den går igång igen. En cykeldator är en himla trevlig kompis när man cyklar tycker jag.

onsdag 17 augusti 2011

Bockjakt - kvällen dag 2

Det blev lite sent innan vi kom ut till Singö efter att ha hälsat på mamma. Vi kom ut vid 20-tiden och jag hjälpte till att ta ut hundarna och bytte sedan om i blixtens hastighet. Ja, för jag tänkte att jag ville prova skymningen också. Det var kanske då de kom fram, rådjuren som hade så svårt att visa sig. Men ack nej...det visade sig inte ett enda rådjur, vare sig bock, get eller kid. Det enda jag såg var 2 harar som var ute på åkern - ja, jag satt så klart i tornet vid Skarsprudan igen. Roligt var i alla fall att jag lyckades smyga fram till tornet så bra att jag inte skrämde hararna ens! Solen gick väl ned kring 21:30 och då var det rejält mörkt och jag var VÄLDIGT hungrig! Hade bara ätit en rejäl frunch och så fikat lite på eftermiddagen.
Det var ganska drygt att sitta där men eftersom det bara var en timme så fick jag inte så ont i ändan trots allt. Jag sitter en sittbräda med två tunna sittunderlägg under ändan. Kan berätta att känslan av hårt trä kommer väldigt snabbt trots detta...
Gick hemåt i mörkret och tänkte att det var bra att det inte dykt upp någon bock eftersom ett eventuellt eftersök inte hade blivit lätt då jag glömt att ta med mig någon fick-/pannlampa ikväll. Fast hemma hade jag ju så klart så väl Olle som Stina som nog inte varit nödbedda att ställa upp att spåra efter ett påskjutet rådjur!
Hemma vankades det stekt korv, stekt potatis, korvbröd och potatissallad mm. Detta sköljdes så klart ned med en öl av det starkare slaget som mina föräldrar köpt på Ekerölinjen. Vill minnas att det var en svart Carlsberg på ca 5,8%.
(Skrivet i efterhand den 22/8 kl 23:45 hemma i soffan.)

Bockjakt - andra morgonen

Tyckte jag lyckades komma upp lite tidigare än igår men var framme i tornet vid "Skarsprudan" en minut senare. Idag väckte jag M som gick upp och tog ut hundarna en sväng. Starkt gjort strax efter klockan 4 på morgonen! Det var för att slippa olles pipande som kommer som ett brev på posten när jag går iväg.
Det var en rätt fin morgon och inte så blåsigt som igår, men vad gjorde det?
Inte någon råbock, ja, inte något rådjur alls faktiskt! Jag såg en hare, lite fåglar och några ekorrar. En ekorre kom skuttande och satte sig några meter från tornet och putsade så väl ansikte och svans ett tag. Gud så söta de är!
Jag tror jag hörde något skott men det var verkligen inte "vilda västern" i skogarna. Idag satt jag längre och gav upp först strax innan klockan 9. Det visade sig dock vara fruktlöst och tråkigt. Det enda jag fick var ju ont i "röven".
Därefter var det dags att rasta hundarna och sova några timmar innan vi åkte in till Norrtälje och sjukhuset för att hälsa på mamma. Det är sannerligen en annorlunda semester i år...
(Skrivet i efterhand...kl 23 den 22/8 i soffan hemma i Skåne)

tisdag 16 augusti 2011

Bockjaktspremiär - 16 augusti

Det var med stor förväntan (och stor trötthet...) jag till sist vaknade strax efter kl 4 på Singö. Hade tänkt gå upp lite tidigare men se det gick bara inte. Trött av resan dagen innan och besöket på sjukhuset i Norrtälje...men trots allt elände så ville jag ut och se om jag inte kunde tänkas "få läge" på en råbock.
Jag lämnade huset halvsmygande för jag ville inte väcka Olle eller någon annan heller för den delen. Vare sig M, någon annan av hundarna eller ens min far. Han var inte alls sugen på jakt i år i och med att min mor är på sjukhuset.
Tog som vanligt på mig lite för mkt kläder så när jag efter en ansmygning tog plats i tornet vid "Skarsprudan" kl 04:46 så var jag ganska varm. Jag hade vad jag märkt eller hört inte skrämt något rådjur och det är ju alltid bra. Efter några timmar på helspänn så började jag slappna av och misströsta lite...skulle det inte bli någon "premiärbock"? Nej det skulle det inte bli visade det sig. Jag hade en ganska bra chans men den missade jag, Supertrist! Det var en gaffelbock som vid halv sjutiden kom springande från andra sidan åkern i rätt god fart. Just där den kom fram är sikten dold av en jäkla enbuske så jag såg den först då den var ute på åkern och innan jag hann reagera så var den redan över åkern och uppe i en backe till höger om mig. Jag som suttit och väntat på att det skulle dyka upp ett rådjur från vänster! Det blev med andra ord till att försöka vända på sig, få upp bössan och allt snabbt och "ljudlöst". Jag lyckades ganska bra, visslade till och bocken stannade i backen - bakom en liten enbuske! Inte skjutläge med andra ord trots jag hade den i siktet lite "halvbra"...rätt som det är struttar den vidare i god fart och försvinner efter ett tag rakt bakom tornet. Eftersom jag inte är "gummimannen" så kunde jag inte vrida mig mer utan fick ändra läge igen. Då hade bocken dels kommit i lite osäker skjutvinkel för ett säkert skott och dels var den ofta dold bakom träd mm. Nåja, det var i alla fall en bock och då finns det rådjur trots allt. Det har varit en hård vinter i år igen och det har även funnits (finns?) lodjur på ön...inte bra för rådjursstammen om man säger som så...
Efter ett tag på passet lade mina hörselskydd av, eller i alla fall den ena sidan "dog". Inget ljud alls i den vänstra kåpan vilket gjorde det lite jobbigt att ha dem på sig. Gillade inte känslan att vara döv till hälften...så jag flyttade den kåpan lite så jag hörde med båda öronen om än "snett"...fast en "sned" person ska kanske inte ha annat än sned hörsel också?
Vad det beträffar djurlivet var det rätt bra fart i skogen faktiskt. Det kom fram en hare strax till vänster om tornet nästan samtidigt som råbocken studsade förbi, flera hackspettar hade roligt i träden och ekorrar lika så. Jag såg ormvråk i ett träd och en flock nötskrikor höll låda när vråken var i närheten, några duvor kom och satte sig på en elledning ett tag, diverse småfåglar kom och sjöng osv. En fin morgon som trots allt ingav lite hopp inför veckan. Vid 8-tiden gav jag upp och gick hem till far och M. Det blev en sväng med hundarna och en rejäl frukost innan jag kompletterade den korta nattsömnen med ytterligare några timmar mot kudden. Jag hade inte sovit mer än knappa 4 timmar innan jag gick ut.
De enda skotten jag hörde på premiärmorgonen var två rätt täta skott, lååångt bort i söder.
(Skrivet i efterhand i soffan hemma i Skåne vid 22-tiden den 22/8)

måndag 4 juli 2011

Ytterst barskt...

Hej och hallå!

Jag var för några veckor sedan på min livs första "tysklandsresa", dvs en inköpsresa till Tyskland för att köpa billig alkohol. Det blev en hel del öl och lite annat smått och gott så som vin och några starka drycker.
Passade på att köpa en 3 liters "bag-in-box" vodka! Det är inte lite alkoholistvarning på det tycker jag men jag tänkte den skulle kunna funka att ha till lite olika snapskryddningar. Den var dessutom allt annat än dyr. Priset var 190 dkr om jag minns rätt, vilket motsvarar ca 230 kr för 3 liter alltså! Inte per liter som det hade varit på "Bolaget"...men jag ska samtidigt erkänna att jag tycker mycket om Systembolaget för deras enorma utbud och kunniga personal.
Kalinkavodka och gransnaps

Jag läste i Magasin Morberg nr 2 att man kunde göra en jägarsnaps på gran. "En jägarsnaps som passar till rökt fisk eller viltkött. Plocka 1-2 dl av de yttersta, små granskotten. Blanda med en flaska vodka och filtrera efter 2-3 veckor. Vänta dig en gulaktig dryck som smakar granskog, älgjakt - och ytterst barskt." Perfekt lät det tycker jag och nu är det bara att vänta innan jag kan börja provsmaka. Troligen får jag "späda ut den" med ren vodka och därefter behöver den nog lagras ett bra tag innan smaken mognar. Jag har för mig att jag läst att snapsarna blir bäst efter några år... Nåja, vi får väl se om den över huvud taget går att dricka.

söndag 15 maj 2011

Kära dagbok...dag 29688 i Tornet utan framgång...

Ja, det var lite överdrivet men jag undrar hur många gånger jag suttit i Tornet och väntat på vildsvin utan att jag sett något eller sett vilt men inte kunnat komma till skott av en eller annan anledning...

Kom iväg vid halv 8 och var framme och uppe i Tornet en timme senare. Då hade jag varit lite social på vägen och väl framme lagt ut mat till grisarna. Det var "tomt" på åteln och nästan all mat var uppäten. Frågan är om det är vildsvin eller grävlingsuslingen som varit framme... Troligen både och för det var gnidmärken på ett tjärat träd som inte varit där innan.
Vädret var både bra och dåligt men mest helt perfekt. Någon regnskur kom det men vinden var svag och rätt = västlig med vridning åt sydväst och temperaturen kring 10 grader och sikten god. Trodde att det skulle bli dimmigt men det slapp jag ikväll.

Jag såg ett rådjur i skogen som sedan sprang skällande iväg av någon anledning. Den anledningen kan ha varit en räv jag såg ett tag senare. Det är inte ofta jag ser en räv men den här såg jag flera gånger när den smög omkring inne bland träd och sly.


Så här ser det ut just nu från utsiktsplatsen i Tornet.

Kvällen blev sedan väldigt otroligt enormt lugn...jag hörde inte en enda gris, inte ett enda skott - fast det står jag å andra sidan gärna över pga att det är ju Jag som ska skjuta! Ugglor, morkullor och näktergalar hörde jag desto fler. Det är helt underbart med alla fåglar så här års och har man dessutom "lurar" med förstärkning på som jag har då jag vakar så blir allt ljud än intensivare, ja rent av fantastiskt! En hackspett var också framme ett tag och lät sig väl smaka av brödet jag lagt ut. Jag lade även ut lite "kompostrester", gammal mat och lite smått och gott. Majs hade jag inte med mig idag för det har de inte varit så förtjusta i ännu men även den hade det varit åtgång på sedan sist. Hemma har jag lagt lite i "jäsning" då vildsvinen är helt galna i gammal majs!

Fick ett par SMS av min kära Miss M under kvällen och det är alltid trevligt att få något som få. Man blir ju även lite piggare när något händer, för det kan vara väldigt segt när INGET händer i skogen så som det var ikväll.

Jag gav upp strax efter kl 1...kanske liiite sent när man ska jobba dagen efter men som tur är så har jag flextid och inget var inbokat på morgonen. Trots allt var jag på jobbet kl 8 även fast jag inte somnade förrän strax efter 2! Tänk vad klockan skulle blivit om jag skjutit något...fast en skugga kräver ju i och för sig inte mycket efterarbete...

tisdag 1 februari 2011

Stavgång - dag 8

Ja, så har jag tränat en vecka och det var dags att kliva upp på vågen för att se hur utfallet blivit. OM det skulle ge något resultat. Jag har ju ätit liiite bättre men inte så mycket, igår syndade jag med ännu en semla t.ex...
Jag klev upp på vågen och den visade: 79,6 kg! Det måste ju innebära att jag i alla fall gått ned i vikt! WOW! Det är inte supersäkert att man har exakt samma förutsättningar i kroppen för att få fram exakt vilken viktnedgång man gör men ändå; 0,6 kg på en vecka!
Jag är glad!
Idag vaknade jag sent men hade inget på jobbet förrän kl 9 - trodde jag... Det skulle visa sig att jag egentligen skulle varit på jobbet kl 8 men den som jag/vi skulle möta dök aldrig upp - tur!
Det var fint väder, måttlig västlig vind och 1 plusgrad.
Jag hade alldeles för mkt kläder på mig så jag blev både matt, trött och törstig när jag var ute och "stavade". Varje morgon tar ja gju ett par rejäla klunkar vatten då det ska få igång magen så att kroppen börjar förbränna fett. Idag hade jag dock behövt ha vatten med mig.
För att förhindra att det skulle göra superont i vänsterfoten så snörade jag upp så att det var snören bara längst ned och högst upp. Det blev liiite bättre men inte så mycket...trist, alltid är det något.

Mina adidasskor, vänster uppsnörad och mönstret...inget vintermönster.

Bara för att jag hade ont i foten gick jag snett med den, vilket gjorde att nageln på mittentån (tå 3) skar in i tån bredvid (tå 2)...kände det inte när jag gick men när jag kom hem, och hela dagen...
Jag kände att det inte var bra uppe på foten nästan direkt men det gick över efter några kilometer...det som inte dödar härdar (sägs det...).
Imorgon blir det andra skor kan jag lova!
Dagens runda var - sooom alltid "ebbetorpsrundan". Jag gick den på 46:32, min puls var 129 i snitt, 150 max och slutpulsen var 132, så jättelångsamt gick det inte, även om det kändes så ibland.

(Skrivet natten 6/2-11 kl 00:50)

måndag 31 januari 2011

Stavgång - dag 7

Idag var det måndag igen och ett morgonpass igen. Kl 06:21 gav jag mig iväg med tejpad tå som vanligt. Det går faktiskt rätt så bra att gå med tån tejpad. Värre var att det började göra ont uppe på vänster fot istället! Jäklar vad det kändes efter ett tag. Jag kämpade dock vidare och det gick att komma runt den vanliga "ebbetorpsrundan" på 47:12 trots allt.
Det var läge för lite extra kläder idag, ett lager extra och öronlappar blev det i och med att det var -5 grader. Skönt att vinden var obefitlig!
Det var ganska halt bitvis men det fungerade utan att jag ramlade i alla fall.
Jag hade en snittpuls på 129 och maxpulsen var 145. Det märks att det är segare när det är tiiidig morgon istället för helg. Slutpulsen var 118 när jag linkade i mål...

(Skrivet 5/2-11 kl 23:50)

söndag 30 januari 2011

Stavgång - dag 6

Ja, så var det dags för söndagsrundan. Det här är alltså dag 6 på min träning och den första jag skriver - kommer att bakdatera mina första rundor. Ja, jag är ju expert på att skriva efteråt... Undrar om jag någonsin kommer att komma ikapp???

Jag vaknade sent och gick upp, släppte ut hundarna och klädde på mig. Drack ett glas vatten och så in med hundarna och jag gick iväg. Ja, först så tejpade jag så klart tå nr 4 på högerfoten och satte ett skumgummirör på tå 3. Det funkade fint igår och även idag visade det sig.
Det var fint väder, solen sken, svag nv-vind och några få minusgrader i skuggan.
Otroligt vad mkt folk det var ute - för att vara i min lilla del av universum. Mötte flera olika som var ute och gick och några tränade.
Jag hade bra fart och blev bara tvungen att lätta lite på snörningen på vänsterfoten då det halvvägs började att trycka som bara den uppe på.
Höll mig på benen och halkade inte ens. Det är bra när solen är framme och tar lite på snön och det finns grus som hjälper med fästet.
Jag gick som alltid "ebbetorpsrundan" som är 5,24 km.
Dagens data: 44:33 min, maxpuls 166, medel 148, slutpuls 140.
Det kändes mkt bra!
Nu när jag sitter och skriver detta (kl 16) så har jag dock syndat igen...jag har ätit en MYCKET god semla! Suck...

lördag 29 januari 2011

Stavgång - dag 5

Vaknade först kl 11:10!!!
Jag blev ju ordentligt utvilad i alla fall, och det är skönt plus att det är bra att man kan sova, det är ju trots allt lördag.
Igår var jag på Apoteket och köpte några slags "skumgummirör" som man trär på tårn så att de kommer från varandra. Det ska vara bra sa "apotekarn". Jag köpte även någon slags "idrottstejp" så att jag kan tejpa tå 4 åt sidan... Snåla rospiggen tyckte det var suveränt att det var en utgående produkt som var nedsatt till hälften. Jag betala bara dryga 60 kr för allt.
Idag var det så dags att försöka få igång kroppen igen. Jag stod och gick mycket igår på jobbet i och med att det var slutbesiktning på Helgedalskolans ombyggnad i ESP-projektet. Min tå var "sådär"...kändes som den var krosskadad! Ingen blåsa och inget skavsår utan det gör ont inne i tån som om den är rejält klämd. Vilket den i och för sig är...
Jag tejpade från vänster sida, ned under och mot utsidan för att avsluta med remsan upp på tån. Då "tvingar" jag tån utåt mot höger. Det är alltså min högra tå nr 4. På "trean" satte jag skumgummiröret.
Det funkade väldigt bra och jag kunde gå "ebbetorpsrundan"  på 5,24 km på nytt personbästa!
Dagens data: 43:57 min, maxpuls 176, medel 152, slutpuls 143.
Jäklar vilket tempo jag höll - för att vara jag alltså - och jag har äntligen fått lite stil på stavarna så att jag kan skjuta på med dem ordentligt. Det känns att träningen tar bra och idag höll jag ju verkligen ångan uppe!
Det behövdes i och för sig då det var frisk västlig vind på ca 8 m/s och nollgradigt även om det var rätt fint.

På kvällen syndade jag - så klart - och åt semlor...men - jag har ju tränat och på helgen är det tillåtet, eller hur?

(Skrivet i efterhand: 11-01-30 kl 16:15 i soffan)

fredag 28 januari 2011

Stavgång - dag 4

Ja, jag kämpade mig upp även idag...även fast det var besiktning på jobbet idag vid 8 så tänkte jag att jag hinner gå "rundan" innan. Jag SKA ju gå varje dag och då SKA jag göra det!
Det visade sig sen att besiktningen var först kl 9 men det var det ingen som sagt till mig... Bra ändå då jag hann lite extra innan den.
Rundan...
Jag kände att jag hade lite trångt i högerfoten, att tå 4 kom lite i kläm mellan "trean" och lilltån. Det gick dock över rätt bra men OJOJOJ vad det kändes när jag kom hem - och hela resten av dagen...
Det var inte så blåsigt men lite...måttlig nv-vind på ca 4 m/s och minus ett par grader.
Jag gick som alltid "ebbetorpsrundan" som är 5,24 km.

Dagens data: 47:57 min, maxpuls 145, medel 127, slutpuls 120.
Jag drack bara lite innan jag gick för att få igång kroppen och förbränningen. Det ska vara bra har jag hört...
Hundarna var ganska glada när jag kom hem och skulle ut i trädgården. M var dock inte lika övertygad om det roliga att jag är ute och går om mornarna...men nu är det träning och viktminskning som gäller! :)

(Skrivet i efterhand: 11-01-30 kl 16:42 i soffan)

torsdag 27 januari 2011

Stavgång - dag 3

Ja, nu börjar det bli en vana - härligt!
Lite träningsvärk idag också men det börjar släppa. Stel är jag så klart, som en gammal gubbe, ja, kanske som den gammla gubben jag är...
Nåväl:
Det var ruggigt kallt! -10 grader men det stoppar inte en rospigg! Vinden var svag och nordnordväst så det var rätt ok med en extra tröja och öronlappar som komplement till kepsen. Jag tog ett par gamla skidhandskar istället för de tunna arbetshandskarna jag hade igår. Det blev bättre men ojojoj vad kallt det var i alla fall under första halvan av rundan. Det var bara att gå och "klämma" på stavarna så att inte fingrarna skulle bli isbitar.
Sista dagen på beredskapen och de ringde vid halv 5 och sa att det var fellarm på ett brandlarm. Jag meddelar ordinarie sen och somnade om... Jag menar det är ju inte "blåljus på" när det uppträder dagtid så då får väl samma sak gälla nattetid. Det rörde sig ju bara om några timmar och skolan ska ändå rivas/byggas om från grunden.
Det kändes härligt friskt att vara uppe så tidigt och gå. När jag var på väg hemmåt över gärdena så började det bli ljust på himlen och så underbart fint.
Jag gick som vanligt "ebbetorpsrundan" på 5,24 km.
Dagens data: 48:38 min, maxpuls 145, medel 130, slutpuls 123.
Sedan var det dusch och fixa mackor innan jag åkte till jobbet.
Hundarna var mycket glada när jag kom hem men M var inte lika positiv... Lite jobbigt när man sover och ett koppel glada hundar skenar omkring i huset av glädje för att husse kommer hem igen.
(Skrivet i efterhand: 11-01-30 kl 16:53 i soffan)

onsdag 26 januari 2011

Stavgång - dag 2

Idag var det dags att befästa en vana - att träna!
En dag är ju ingen dag men att göra det två dagar är början på något nytt. I mitt fall har jag bestämt mig för en månad och jag ska gå varje dag. INGA ursäkter kommer att accepteras! (Så låter det nu men jag hoppas att det kommer att hålla!)
Det känns nästan overkligt att jag kommer upp så på morgonen och ger mig ut och tränar!!! Jag är ju INTE någon som förväntas göra detta men det känns bara bra. Ja, förutom att jag är "ganska" trött...
Härligt att gå med stavar även om de känns mer eller mindre i vägen. Idag gick jag med "gummifötterna" på dem först på asfaltsdelen och sedan när jag kom ut på grusvägarna tog jag av dem och fick bättre grepp med piggarna. Jag hade nog kunnat köra med piggarna direkt idag då det kommit lite snö och de hade även sandat på asfaltsvägen.
Jag hade som tur var inga direkta sviter från gårdagens vurpa annat än lite öm vänsterhand och kanske lite stukat självförtroende...börjar jag bli gammal?
Självklart hade jag sendrag i vaderna några gånger på natten och ganska "bra" träningsvärk i benen och ömmande benhinnor eller vad det kan tänkas vara som ömmar i benen.
Idag var vädret fint med liiite snö i luften och några minusgrader bara. Måttlig NO-vind på ca 4 m/s och det kändes bra att vara ute och gå. Jag mötte som vanligt inte en kotte.
Jag gick precis som igår "ebbetorpsrundan" som är 5,24 km.
Dagens data: 48:57 min, maxpuls 160, medel 134, slutpuls 131.
Det kändes mkt bra!

(Skrivet i efterhand: 11-01-30 i soffan kl 17:11)

tisdag 25 januari 2011

Stavgång - dag 1 - träna och dö?

Då var det dags för mitt "nya" liv. Ett liv i en månad där jag har tänkt att jag ska äta nyttigare och mindre, unvika sötsaker i stora lass men inte vara asketisk och - framför allt - jag ska börja träna!
Eftersom jag är helt otränad så har jag tänkt att jag ska gå med stavar. Tidigare i somras så joggade jag lite men det var nog för tungt för mina otränade leder och ben.
Invägningen var direkt på morgonen och jag vägde som gud skapat mig 80,2 kg.
Jag pinade mig upp kvart i sex och klädde mig med mina nya träningskläder jag köpte i höstas när jag hade ont i ryggen/höften OCH hade feber!
Det kändes bra att vara igång även om det bara var 3 grader ute men vinden var svag sydvästlig så den kylde inte så farligt. Reflexvästen var den nya jag köpte för bara någon tjuga på Rusta men grann och fin. På huvudet hade jag en gammal oanvänd keps och pannlampa. Jag är INTE någon kepsmänniska men det är väldigt skönt att kunna vika ned skärmen och slippa bli bländad av bilar - och vara "osynlig" - och att kunna slippa lite av vindarna när man går över de öppna gärdena.
De första 1,5 km är på asfalt och det var lite halt ibland av gammal is. På grusvägen var det olika, ibland bra och ibland halt men på den korta asfaltbiten halvvägs var det bra, ända tills...
Jag ramlade på en isfläck!!!
Jag joggade på asfaltsbiten för att snabbt komma från stora vägen och då jag vek av till grusvägen så var det en isfläck. Kanske var den under en vattenpöl eller så såg jag den inte bara.
POFF!!! Så låg jag på marken med lite grus i munnen! Fanfanfan, jag som hade nya - heeelt nya - träningskläder på mig och så ramlar jag! Som tur är så skrapade jag inte upp jackan men väl ett liiitet hål på vänster knä. Det gjorde inte ont men man blir lite paff och jag for upp snabbt precis som man gör när man ramlar. Man vill ju inte att någon ska se sitt misstag...
När jag gått ca 100 meter så började det snurra...och jag kallsvettades...fan, jag slog mig ju inte!?!
Jag blev tvungen att sätta mig på huk och vänta på att det skulle sluta, kikade lite på min pulsklocka och såg att den visade bara 54 slag. Det måste vara pulsbandet som sitter löst när jag sitter på huk tänkte jag. Sedan kände jag mig lite bättre och reste mig för att bara sätta mig igen...fan, det gick ju inte över! Jag satt nog 2 x 5 minuter och andra gången såg jag att pulsen var nere på 44 slag!
44!!!
Jag tänkte att nu blir jag väl kvar här ute på gärdet! Nej, kom igen nu Crille, tänkte jag och efter ett tag kände jag mig bättre och började gå sakta igen. Ganska snabbt kände jag mig bättre och kunde gå normalt igen, men lite saktare så klart.
Det konstiga var att jag inte slog mig men ändå höll jag på att tuppa av. Fast lite slog jag mig på vänster handen, framförallt ringfingret, och så skrubbade jag mig lite på knä, underarm och ett mikroskopiskt sår på hakan.
Den första träningen var i alla fall en sväng som jag kallar "ebbetorpsrundan" och är på 5,24 km som jag klarade av på 1h och 1 min men då är det inklusive ca 10 minuters stillasittande på huk...
Pulsen var som högst 165 slag per minut, snittet var 113 och slutpulsen när jag gick i "mål" var 88 slag. Det lite läbbiga var att min lägsta puls hade varit 39 slag per minut! OJ!!! Hade jag sett det på klockan hade jag verkligen trott att jag skulle kolavippa där ute på gärdena. Men det är väl det som händer då man svimmar/nästan svimmar, att pulsen går ned - eller?
Det var skönt att jag kom hem igen och när jag duschat osv så var jag ganska öm i vänsterhanden...och under dagen fick jag träningsvärk i benen. Framför allt smalbenen var lite stumma och fötterna gick inte att sätta ned mjukt utan gången var ganska "klafsande".
Roligt att vara igång i alla fall, och så mycket sämre än så här kan det väl knappast starta...kanske en bra vink om att från och med nu kan allt bara bli bättre?!?
(Skrivet 5/2-11 kl 23:05)

onsdag 19 januari 2011

Styckning - ett tidskrävande "företag" för en amatör...

Ja, ikväll var det dags för styckning av den senaste lilla galtkultingen.
Jag återkommer med info om skjutdagen osv...någon gång...i framtiden...när tid finns...och inspiration.

Jäklar vilken tid det tar att ta hand om ett vildsvin även om den är liten!
Jag är ju i och för sig inte någon man kan beskylla för att vara snabbast i världen heller men ändå. Fast för min del vill jag inte kalla mig långsam och slö utan noggrann! (...och snål...)

Allt som allt tog det faktiskt hela 5 timmar att ta hand om en liten "nassegris" som bara vägde 30 kg levande!
Det rejäla arbetspasset inkluderade dock ALLT.
Jag delade först grisen i 2 halvor och bar in dem från garaget en och en varefter de blev färdigstyckade.
Då jag styckat och renskurit allt - mycket noggrannt, delat blodigt till hundarna från fint till människorna, så var det dags att packa skinkstekar, utskurna ytterfiléer, innefiléer, karréer, utskurna bogbitar. Småbitar, revben och sidor skar jag i  småbitar för att mala till köttfärs.
Det blev 1,5 kg färs av "skräp" till hundarna och 2,5 kg till människoföda.
Jag skar bort ganska mkt runt skotthålen då det var lite förorenat med bly och lite väl mycket slamsigt och blodigt.
När man sedan har packat färsen i 3 påsar vardera så var det "bara" disken kvar. Usch vilket jobb det är med att diska köttkvarn och diverse småsaker, såg osv. Köttfärsen blir ju som "klister" och fastnar på ALLT.
Sedan får man olja in hålskivor, kniv och såg. Det tar sin rundliga tid men är roligt eftersom det blir så gott i slutänden!
Hela tiden hade jag av någon "outgrundlig" anledning lilla Alva-Stina vid min sida. Hon fick smaka ganska mycket och hon älskar verkligen vildsvin, ja, all mat om jag ska vara ärlig. Ett ben fick hon också. Det tyckte hon så klart var mkt gott - det också. Jag har hört att det inte är något problem - ska vara alltså... - att ge även fläskben, bara de är råa! De gnager och käkar på dem lugnt och fint i alla fall. Olle Långöra sov då hon fick det och han höll sig faktiskt sovandes ända tills hon tröttnade på benet. Då vaknade han och fick ta benet utan att han kände att måste stå och skälla först, vilket kan vara mycket tröttsamt ibland.

Jag hade bara en liten paus när jag var klar med styckningen och innan disk och tork. Då tog jag en Carlsberg hof och blev genast lite glad.
När jag var klar fick jag som belöning en kopp te, 2 bullar och ett liiitet glas cognac! Ska ju jobba imorgon men en slaktsup sitter ju aldrig fel!

fredag 7 januari 2011

Fredagsmys

Ikväll var det fredagsmys: forumet Jaktsidan på den bärbara datorn och ett glas helt ok rött vin.
Har tänkt på nattens vildsvinsvakande och sorterat bilder i datorn. På TV'n var det Let's dance och det var ingen höjdare precis...men det ska ju kallas för underhållning. Jag kallar det halvdan TV med mängder av reklamavbrott. Tur att det finns dator!
Corte Vigna 2008 - ett rött vin från Italien.

torsdag 6 januari 2011

En sittning i två akter och jag klantar till det.

Ja, inatt blev det en sjusärdeles lång sittning i Tornet, eller om vi ska vara noggranna blev det en sittning i två akter.
Jag kom fram strax innan 19-tiden och gick in och pratade som hastigast med Husbonden och Husfrun och Zeke som alltid blir helt överlycklig när jag dyker upp. Det finns ingen som han skäller så på säger de. Hämtade burken jag glömde som de fick några vildsvinstungor i tidigare. Zeke hade älskat dem men jag vet inte om Husbonden smakade några. De var hur som helst mkt goda.
När jag klätt på mig "rustningen" gick jag upp till åkern och spanade mot åteln. Lampan var tänd!!! Typiskt att jag ALLTID ska vara för sent ute! Det kunde ju vara rådjur som var framme och letade äpplen men det troligaste är ju att de är vildsvin. Jag gick fram så tyst jag kunde, vilket sannerligen inte var tyst...det var nämligen kramsnö och den knarrade rejält varje gång jag satte ned foten i snön. Att smyga gick med andra ord inte. Lampan var släckt hela vägen fram mot tornet så de hade kanske stuckit iväg hann jag tänka innan lampan tändes igen då jag hade kanske 20 meter kvar. Då fnös det och det "pös" och grisarna stack all världens väg. Saken är den att man inte kan se marken nere på åteln då man går fram. Höga stora stenbumlingar skymmer sikten innan man är alldeles framme vid stegen upp till Tornet. Trots det smyger jag så försiktigt jag kan upp i Tornet och sätter mig ned, alldeles stilla, och väntar och väntar. Det tar över en halvtimme innan jag vågar röra mig lite försiktigt. Min tanke var att grisarna kaaanske kunde komma tillbaka eftersom de inte hade någon vittring av mig. Vinden var nämligen sydlig och svag, temperaturen bara någon plusgrad.
Jag satt och kikade ut i mörkret men inget syntes till förrän jag såg en svart skugga som smet förbi åteln efter någon timme! Det visade sig vara ett rådjur som gick och åt lite knoppar och annat smått och gott från buskar och sly. Jag funderade länge vad det kunde vara men till sist när jag var nästan säker på att det var ett rådjur så tände jag en lampa och lyste på det för att få bekräftat att så var fallet. Sedan kände jag att jag vågade fika medhavd macka - med några bitar rådjurssadel - en bulle och te. Jag åt ju ingen middag innan jag åkte iväg för vi fikade så sent på eftermiddagen.
Det hände inte mycket annat än att jag hörde ett knak långt bort. Klockan 22 började jag göra mig i ordning för att gå och fika hos Husbonden kl 22:30 som jag fått inbjudan till då jag kom. Innan dess gick jag och lade ut maten jag hade med mig till grisarna. Det var lite blandad kompott av rester som jag toppar med lite gammal nyponsoppa, gammalt bröd och kakor, gammal halm och säd, och så en halv kasse äpplen. Mums för vildsvin och även annat vilt med andra ord. Det hade varit många grisar framme på åteln och sökt igenom den grundligt. Jag tror faktiskt de varit där även innan morgonens snöfall, kanske igår kväll?
Det var mycket skönt att få komma in i stugvärmen ett tag. Jag hade ju ändå suttit ute i drygt 3 timmar i bara någon plusgrad.
Efter någon dryg timmes fikande var jag sedan jag rustad för en ny sittning. Jag hade nämligen lämnat allt i Tornet, ja, inte bössan så klart. Som tur är lyste inte åtelbelysningen när jag började gå tillbaka och inga vildsvin hade varit framme och ätit. Det hade blivit ganska rejält disigt men man såg ändå rätt så bra så länge man inte tände någon lampa.
Det var en ganska händelsefattig natt i det stora hela. Efter ett tag tog jag fram mobilen och spelade lite, har ju inga gamla high scores kvar sedan jag idiotiskt nog uppdaterade telefonen... Tittade mycket mycket ut i mörkret och tänkte att det lät konstigt, som om det töat så mycket att det börjat porla nästan. Det visade sig att det var snö som föll! Man hör lite konstigt när man har "lurarna" på sig och förstärkningen på max.
Jag provade att locka med lockpipan några gånger. Den har aldrig "fungerat" innan men kanske ikväll? Jag blåste några gånger och väntade sedan länge länge, men inget hände.
Klockan var nog strax efter 3 (!) när jag helt plötsligt såg en större svart skugga komma fram ur skogen längst inne vid åteln! Det var en gris, troligen galt. Han var ingen jätte men kanske 100 kg. Den största jag fått chans att skjuta tänkte jag samtidigt som jag hade en tvekan om jag skulle skjuta så stor gris mitt i natten osv. Men...det löste sig...så att säga... För när jag skulle sätta mig tillrätta så lyckades jag halka till med vänsterstöveln lite och det skrapade till. Grisen försvann snabbare än en avlöning och "morrade" som de brukar göra när de blir störda/skrämda.
S K I I I T!!!
När man väl får en bra chans så klantar jag till det. Ilskan fann nästan inga ord men jag var knäpp tyst och hoppades att han skulle komma tillbaka. Det skulle ju i hans öron även kunnat varit något som föll av någon anledning. Vildsvinet kom dock ej tillbaka trots att jag lockade någon gång. Fast en gång misslyckades jag och lockpipan lät som en trumpet...vilket den gör ibland när man gör fel...
Vid 4 gav jag upp och åkte hem. Jag gick ned på åteln för att kolla spåren efter grisen och de var stora men inte gigantiska, så det var inte Storgalten. Snön som hade fallit under natten var blöt men det var trots det flera centimeter snö på vägarna. Av förklarliga själ var det inte många bilar som varit ute...
Nåja, bättre lycka nästa gång heter det ju, och jag vet vad jag ska göra bättre. Komma tidigare och sitta bättre!

tisdag 4 januari 2011

Inte en kvinnas doft utan lukten av ett vildsvin

Idag är det 1 år sedan jag sköt mitt allra första vildsvin. Det tänkte jag fira med att skjuta ett större ikväll. Så var planen...

Jag började som vanligt med att skicka ett sms till Johan och fråga om han sett något eller om han skulle upp. Får jag inte något svar inom ett tag så tar jag det som ett nej och beger mig iväg.
Trots att jag fortfarande är julledig så kom jag inte iväg i bra tid... Det är så mkt som ska göras och pulas med innan man kommer iväg. Egen mat/fika ska fram, grisarnas mat ska plockas fram och alla kläder. Dessutom skulle bösspipan dras torr eftersom jag oljat den senast då det regnade lätt. Jag hade med mig en kasse äpplen och en kasse med kompostmat av högst varierat slag. De får varierad kost i alla fall!
Jag pratade lite med Husbonden innan jag gick upp till Tornet. Där var det lugnt och inga grisar hade varit framme nyligen av vad jag kunde se på spåren i snön.
Jag bytte åtellampan eftersom den stod och blinkade så infernaliskt senast pga dåliga batterier. Den var i alla fall släckt nu när jag kom så inga grisar hade varit framme senaste timmen i alla fall. Sedan slängde jag ut maten som jag toppade med lite gammal pepparkaksfil och satte mig och väntade.
Hela kvällen förlöpte utan att jag vare sig såg eller hörde en enda gris. Trist.
Jag såg en svart skugga som for åt vänster och sekunden en som for åt höger allra längst in på åteln. Det var inte vildsvin men jag kunde inte se vad det var för det gick så fort och var så mörkt. Gissningsvis var det en räv eller ett rådjur.
Vid klockan 21, när jag satt och skrev ett sms till en trevlig kontakt jag "träffat" här på Nätet så kände jag dock en mycket tydlig lukt av vildsvin! Det var dock det enda, jag varken såg eller hörde något alls som kan tydas till att ha varit vildsvin.
Vädret var under kvällen snöigt och vinden som var västlig blåste friskare än vad de "lovat" på vädretjänsten. Kring 7 m/s men mkt kraftigare i byarna.
Klockan var strax efter 22 när jag skickar ett sms till min kära M och berättar att jag är "pratsjuk". Självklart så kan man inte sitta och prata när man sitter på åtel, men att det hjälpte att bara få skicka iväg ett sms.
När klockan var midnatt så begav jag mig hemmåt igen. Det är inte alltid så lätt att "hämta" ett vildsvin från skogen.