Styckning, basset hound & Guinness!

Ja, så var det dags för styckning av den lilla "galten" jag sköt 17/2. Det känns nästan som lite väl länge när det är 10 dagars hängning men temperaturen i garaget har ofta varit nere på bara några plusgrader. Jag tror det blev knappt 50 graddagar istället för rekommenderade 40 men "what the fuck". ;) Det blir ju mörare kött - som om en liten "galt" på 22 kg levandevikt skulle vara seg...

Som ni ser så är det inte någon överviktig liten kille. Skottskadorna var väldigt små då skottet var ett rent lungskott, alltså klarade sig bogarna helt. Jag flådde honom efter halva hängningstiden men eftersom han var så liten lät jag bakklövarna sitta kvar. Lite svårt att komma åt med sågen när han knappt får plats på slaktgalgen.

Här sitter 2 stycken "ganska" intresserade åskådare. Prinsessan Alva-Stina närmast och Prins Olle af Långöra i bakgrunden. Han sitter alltid en bit bort när han är bedrövad och öronen hänger längre ned än vanligt. Stina däremot, hon fäller ut sina öron på bästa elefantmanér.

Till sist kan inte Olle hålla sig längre utan går fram för att nosa lite extra. Fast han äter nästan inte rått kött, är man en riktig prins vill man ha sina måltider tillagade med finess! Stina äter mer än gärna rått vildsvin.

Totalt blev det 2 stekar, 1 kg köttfärs av sidorna och slamsorna, 0,75 kg grytbitar av bogarna och div, 2 små filéer, 2 urbenade karrébogar och ett tiotal huggna små dubbelkotletter av "sadeln".

Inga mängder kött på en sådan liten rackare men den såg inte så liten ut då jag sköt... Inte var han särskilt fet heller men det kan man förstå med den vintern som vi har.

Till middag blev det ugnsstekta kotletter och "hasselbackspotatis" med skal och en fantastiskt god grönpepparsås som var dopad med grädde! Min Miss M är en klippa i köket!

När jag var klar efter flera timmar vid "slaktbänken" i köket så var jag mer än väl värd en pint Guinness.

Det är så hiiimla gott med Guinness!!!

I går var vi på Ica Kvantum och de hade ett oemotståndeligt erbjudande:

2 st fyrpack Guinness för 100 kr och då ingick 2 st pintglas! Köpte jag eller köpte jag?

Det finns risk att det blir ett köp till i veckan om det finns glas kvar. ;)

Tö, halt och inga vildsvin...

Så var det dags, första vaket efter beredskapsveckan. Vädret var sådär, duggigt och grått, några plusgrader och sydostlig måttlig vind = halvbra vind. Trots det gråa var det rätt ljust trots att det var genomgrått pga att det nästan var fullmåne. Det snöade natten innan och jag hade inte varit uppe i Torn 1 sedan det kommit mkt snö. Det har faktiskt varit mer snö än på mannaminne och snörekordet sedan 1929 på 52 cm var nära att slås. Jag var duktigt varm när jag pulsat några hundra meter i knädjup blötsnö med alla varma kläder och en påse med kompostmat och ett "Big Pack" vildsvinsblandning.

Jag lade ut maten och satte mig till rätta, satt 2 h och såg inte någonting. När jag kom fram kändes det bra eftersom det inte var några nya spår på åteln, man vill ju inte missa några så försmädligt som jag gjort flera gånger. Idag slapp jag alltså det trots att jag kom fram först strax innan kl 20. Jag pratade innan jag kom upp med Husbonden och hade sms'at Johan innan på eftermiddagen.
Johan hade varit uppe igår som hastigast men inte sett något. Husbonden hade "ringt upp honom till tornet" sedan han sett den största flock med rejäla grisar han sett någonsin! Det hade varit 15 - 20 grisar sa han. Eftersom det snöat och blåst lite så såg jag knappt hans spår.

Några spår jag såg var i alla fall några nya i asken där jag har belysningen! Alltid lika kul att se hur de huggit sina betar i träden. Det såg nästan ut som på bilden här även om den togs den 11 februari.

Klockan 21.40 får jag ett trevligt SMS: Fika kl 22? Jag tackade ja och gick ned till Husbonden och värmde mig på en trevlig fika. För trots att jag suttit i bara 2 timmar var jag ganska genomkyld pga det gråa vädret och för att jag var så himla trött. Ärligt talat satt jag nästan och småsov ganska direkt! Så klart var jag trots allt på helspänn med hjälp av hörlurarna (hörselkåporna med medhörningen som vanligt på max).
På vägen hem var det ruggigt halt! På småvägarna hade duggregnet frusit till en isskorpa på snön. Jag fick faktiskt släpp i en 90graderssväng där jag åkte i hela 20 km/h! Pratade med Miss M när jag körde då och fick förmaningen att ta det lugnt - som vanligt. Jag hörsammade henne så klart och kom hem dryga 30 minuter senare.

Svar på trikinprovet!

Svaret kom som alltid mkt snabbt. Jag fick SMS't vid lunchtid och galtkultingen var fri från trikiner.
Skönt att veta även om man nästan inte tror något annat. Endast 0,01% av de testade vildsvinen bär på trikiner. Fast det är en billig  livförsäkring...
Jag skickade ett SMS till Johan om den glädjande nyheten och berättade även lite kort om onsdagens lyckade jakt! Det är kul när det går så bra och äääntligen har lossnat lite med vildsvinen.

(Skrivet 22/6 2010)

Skickat trikinprovet...

på "trean" som jag sköt igår.
Det är för jäkla smidigt att ta en bit av njurtappen nu när man lärt sig hur man gör.
Ja, när grisen väger 22 kg levandevikt så behöver man så klart ta hela njurtappen...
Skickade som vanligt till JP i Hästveda. Det billigaste labbet som finns vad jag vet.
Hoppas att det är ok men man vet aldrig. Min lilla galtkulting vägde precis som den minsta de påvisat trikiner i; 22 kg. "Storleken har ingen betydelse..."

(Skrivet 22/6 2010 andra riktiga semesterdagen)

Vildsvin nr 3!

Idag gick det snabbt värre!

Jag kom upp till Torn 1 strax efter kl 19 och lade ut mina gamla brödbitar och kompostpåsar med diverse smaskens. Igår snöade det nästan en decimeter och det var fint på vägen hit men lite snö sista biten. Endel pulsande i snön blev det sista biten men idag skrämde jag inte några i alla fall. Innan jag gick upp pratade jag lite med Husbonden och han sa att jag fick väl komma in på lite fika senare ikväll. Ja, kanske svarade jag.

Vädret var lite halvtaskigt så till vida att vinden var sydostlig med en lätt dragning mot ostlig och det är bara nästan ok. Det blåser då lite för mkt in mot åtelplatsen och det är bara om de kommer in från vänster som jag kan klara min vittring från deras känsliga trynen. Temperaturen var någon minusgrad och det var lätt mulet och "ganska" mörkt eftersom det nästan inte var någon måne alls.

Plötsligt så hör jag en hel del fnysningar och "vädringar" från ett gristryne rakt in i skogen från tornet sett! Pulsen går raskt upp och blodet börjar pumpa i kroppen. Sedan kommer jag att tänka på vinden och så klart...typiskt får den väl vittring på mig om den kommer så långt att den över huvud taget kommer till beslut att gå fram.

Sedan hör jag lastaren köra igång för att ploga vägen och tänker att nu är det väl kört på riktigt...att de blir rädda och misstänksamma och flyr "fältet".

Men...

Plötsligt ser jag ett helt gäng med skuggor komma in från vänster! Jösses! Jag har inte ens suttit en timme och det kommer säkert ett 10-tal kultingar och några större redan. På grund av att vinden är som den är så har jag inte tid att vänta för länge med skottet. Tur är att de är ivriga också och springer rakt ut mot maten jag lagt ut. Jag har bössan redo och när jag ganska omgående hör en varningsfrustning från en sugga så beslutar jag mig för att skjuta mot en liten "kulting" som står fritt med bredsidan mot mig.

PANG!!!

Skottet går och alla försvinner!

Fan, hur gick det där tänker jag!

Jag hade den bra i siktet i skenet från åtellampan så jag borde inte gjort ett dåligt skott då grisen stod stilla.

Jag repeterar i en ny patron - tror jag... - och spanar ut i skogen. Alla sprang iväg åt vänster från det hållet de kom...

Från tornet syns inget och inte ett ljud hörs. Varken skrik eller sparkande från en skadad gris.

Jag tar fram mina ficklampor, tar upp en rulle silvertejp och tejpar fast en ficklampa på pipan, sätter på mig den bättre pannlampan och klättrar ned.

På åtelplatsen blir jag lugnad då jag ser ett par små blodpölar och en del blodstänk. Skönt!

När jag följer blodspåret - som inte kräver någon spårhund precis - blir jag allt lugnare och efter ca 35 m ser jag en liten brunsvart klump liggande mellan träden.

OJ! Det var en liten gynnare!

Jag tar en bild med bössan som referens.

Skottet satt precis framför objektivet mitt i lungtrakten. Det var väl därför den kunde springa "så långt" och det förklarar även det ymniga blodflödet.

När jag sedan gör "patron ur" blir jag förvånad - jag hade inte matat in en ny patron!!! I hastigheten hade jag på något sätt fått i tomhylsan igen! Vilken jäkla tur att jag inte behövde skjuta ett snabbt andraskott!

Nåja, slutet gott allting gott!

Det blev inte någon fika hos Husbonden utan raka vägen hem till garaget för urtagning och invigning av slaktgalgen.

Här har jag till sist lyckats få på den lilla "galten" på galgen. Kan man kalla en kulting på 22 kg levandevikt för galt? Galtkulting är kanske en bättre benämning?

Det var svårt att få på honom på galgen eftersom han var så liten. Knappast någon risk att han överbelastade galgen heller...den är godkänd för 200 kg!

På bilden har jag precis börjat göra lite snitt i buken när jag kommer på att jag måste dokumentera "galgpremiären".

Makabert?

Inte för mig, men för "militanta veganer" kanske...

Fast den här bloggen är inte skriven för dem utan för min egen skull. ;)

Nu kan jag gå på beredskapen med ett fint minne.

Slutet gott, allting gott!

Sista chansen att skjuta STORT vildsvin

Så var det den 15 februari vilket är sista dagen för att skjuta ett vildsvin större än en årsgris.
Jösses vad jag hoppats de sista dagarna, att en stooor galt ska komma och jag ska få skicka iväg en Norma Vulkan i kaliber 30-06. Tyvärr har det varit bara en dröm de senaste dagarna, en dröm som förhoppningsvis skulle slå in i kväll!
På väg upp till Tornet stannade jag till och pratade med Johan. Han tyckte nog att jag även kunde skjuta skygga suggan med de 2 "kultingarna". De är så stora att de utan vidare skulle klara sig själva. Personligen är jag mycket tveksam till den tanken. Viss vill jag skjuta ett (flera...) stort vildsvin men jag vill samtidigt inte skjuta en "mamma" för sina barn. Det sägs att de ungarna blir huliganer om de inte har sin mor som ledsagare in i vuxenlivet. Det är med andra ord precis samma ska i vildsvinens värld som i människans!
Jag lägger ut ganska mycket mat på åteln som jag vet att "mina" vildsvin kommer att uppskatta. De har ju ätit upp allt jag haft med mig och det väldigt fort. All snö den här vintern har ju gjort det svårare även för dem att hitta mat. Idag hade jag med mig så mycket mat och i så stor påse att den fortfarande var ljummen då jag lade ut den! Tacka skolköken och otacksamma elever för den mina små grisar!
När jag satt mig till rätta vid 19-tiden skickade jag mitt "framme-SMS" till Marie. Berättade att resan som vanligt gått bra. Sedan var det bara att vänta...som vanligt.
Efter ett litet tag började jag dock misströsta lite då jag upptäckte att vinden inte var "som det var tänkt". Den var visserligen svag och fin men ack så felriktad; ostlig med en svag dragning åt norr. Temperaturen var bara några minusgrader så den var inte att klaga på.
Jag blev väldigt avundsjuk när jag hörde ett skott inte alls långt bort. Vilket jag meddelade Marie i ett SMS. Det positiva i det är att det skottet kan få flockarna att röra på sig lite, de blir oroliga. Ibland brukar jag tänka att det inte var något vildsvin de sköt utan en räv eller något annat. Då känns det genast lite bättre. Avundsjuk och missundsam, jag???
Maten doftade i alla fall extremt mycket så det borde ju kunnat locka till sig dem åtminstone nu när vinden var in åt skogen. Jag hade med mig penne och tonfisksås. Nästan all mat jag hade med mig igår var uppäten idag! De är hungriga mina små grisar!
Något efter 21 så hörde jag ytterligare ett skott och det var ändå närmare än förra skottet! Guuud vad orättvist! Tänk att "alla" ska få skjuta stora grisar utom jag! SUCK!
Till råga på allt elände så kom det en stor mörk skugga inne i skogen. Den grisen stannade till kanske 80 meter i skogen, luktade & luktade för att sedan "pyyysa" och "brööööpa" för att därefter försvinna ytterligare in i skogen med en väldans fart. Så det är möjligt att jag varken syns eller hörs när jag sitter i skogen men luktar det gör jag, helt klart! Dumma vind!
Efter det skickade jag ytterligare ett SMS till Marie där jag undrade om jag "hördes". Kände mig lite övergiven i skogen så att säga.
Minns ej hur länge jag satt men jag tror inte jag satt sååå länge pga den rådande förrådande vinden. Minnet sviktar ju eftersom jag håller på med långsam bloguppdatering. Detta skrevs den 11/6 2010 = mina föräldrars bröllopsdag! Grattis!

Flera vildsvin i olika grupper...men inget skjutet

Ibland händer det inget och ibland händer allt - utan att något händer...
Det började med planering för kvällen redan på eftermiddagen, tänkte att jag skulle komma till åteln i skymningen. Jag skickade ett SMS till Johan för att höra om han varit uppe något i helgen, kanske rent av skjutit någon gris!?
Han svarade att han inte varit ute nått men att han lade ut kross igår och skulle göra det snart igen - efter middagen typ. För att öka mina chanser skulle han även tjära träden på nytt. Tänk vad snälla människor det finns! Till rådjuren skulle han fixa lite hö också.

Kom till Tornet vid 19:30 tiden och satte mig till rätta på min huvudkudde och under sovtäcket. Det gäller att göra det så mysigt man kan när det är vinter och kallt ute. Inte för att det var så jättekallt i kväll, bara några minusgrader och en ytterst svag vind, nästan vindstilla.
Jag hade inte suttit många minuter innan det började knaka och braka och 2 större skuggor kommer fram från vänster. De kommer fram lite...inte mycket. De är inte alls intresserade av att gå fram till maten utan håller sig på "dubbla matavståndet", dvs ca 50 meter inne bland skuggorna. De är ganska bastanta och kliar och har sig länge och väl. Går från vänster sida till höger och fortsätter klia sig. De märker aldrig mig utan vädrar lite ibland men går sedan lugnt iväg snett in åt vänster. Efter ett litet tag hörs det ytterligare knakande, en liten kulting, max 25 kg, kommer springande i världens fart! Nosar och kollar in första "kli-platsen" och springer sedan snabbt över till andra "hållplatsen" där de stora varit och därefter raskt iväg i samma fotspår som de 2 stora gått. Vilken tur att jag inte avlossade något skott mot en av de 2! Tänk om jag skjutit "mamma"! Det hade varit förargligt, minst sagt. Nu var den i och för sig inte någon randig pyjamasgris, så den hade nog överlevt men det hade inte varit rätt.
Jag satt och siktade på de stora hela tiden men det kändes inte rätt och avståndet var för långt. Man blir rätt lång i ansiktet när man sitter och väntar på att de ska komma fram men så är de inte det minsta intresserade av maten man kånkat dit, bara tjäran! De kliar sig och går utan notis om maten. Finns nog andra ställen också där de kan äta sig mätta...
När de försvunnit vid kvart över åtta så skickade jag ett SMS till minMarie och ett till Johan att jag sett grisar men inte skjutit. Hoppades att det inte var "allt" för i kväll...trist när det kommer några direkt och sedan dött i flera timmar...alla timmar ända till man åker hem.

Det blev inte någon trist kväll. Ett tag efter de förra SMS'n vid halv nio så kom skygga suggan och hennes 2 "kultingar"! De är inte så mycket till kultingar längre kanske, snarare unggrisar på ca 40 kg. Så här efteråt minns jag ej var de kom från för håll eller vart åt de gick sen, men en ej allt för avancerad gissning är att de kom snett vänster innifrån skogen och gick ut snett åt höger. Vill minnas att det var så. En kväll gick de nämligen ut åt ena hållet och kom tillbaka från det hållet dagen efter!
Jag hade fingret på avtryckaren ett tag och var någon sekund från att trycka av. Allt stämde utom att vinkeln inte var rätt. Jag vill gärna ha bredsida, man har ju tid på sig oftast...men idag var gick det inte. Rödgrisen stod alldeles för rakt mot mig, tyvärr. Sedan var vinden inte 100 då den var så svag att den for...precis som vildsvinen. De stack alltså iväg till sist, ja, "till sist"...de gick iväg alldeles för snabbt..

När de försvunnit så var det dags att hitta på något, och pinka! Jag klättrade snabbt ned från tornet och bar fram maten till åteln jag hade med mig. Gick iväg en liten bit och slog en "pink". Vill inte göra det precis vid tornet och sprida min vittring mer än onödigt... Uppe i Tornet tog jag en banan för att lugna magen som lät som ett tropiskt åskväder. Jag vill ju inte röja mig mer än nödvändigt, som sagt...
Jag var lite "snacksjuk" så jag skickade ett SMS till Marie vid halv elva och berättade att skulle sitta ett tag till, vilket jag troligen gjorde. Kanske till midnatt, men jag minns inte då jag skrivit dessa ord ca 5 månader senare; den 11 juni 2010.

Skadad...

...skulle man lätt kunna säga att jag är.
Idag satt jag på ett tråkigt möte på jobbet och bara längtade ut i skogen och att få sitta och vänta på vildsvin.
Jag skickade ett SMS till Johan där jag berättade om min längtan. Han höll med om att jag nog allt var lite skadad.
Jag undrade om han skulle upp på söndag men det skulle han inte.
Det kan verka lite konstigt att jag inte åker upp på fredag- eller lördagkvällen men det har sin förklaring i att jag vill vara hemma och kika på TV och umgås med minMarie. Nackdelen är att man blir så himla trött på jobbet i veckorna...
Johan tyckte det var lite konstig att grisarna som var så aktiva för ett par veckor nu lyser med sin frånvaro. Men så är det väl ibland och det har ju börjat närma sig tid för "grisning" hos en del av suggorna.

Tidigt på åten!

Nu var det väl sjutton om jag inte skulle vara "i tid" på åteln och kunna panga på en gris!

Johan har sagt att de ofta är på plats vid 18:30 - 20:00 och då är oftast inte jag på plats...

Jag är på plats och tar lite bilder redan klockan 17!

Så här ser utsikten ut från tornet - "min" åtelplats!

I mitten av bilden - som är klickbar - så är det lite träd och sedan är det 2 "skjutgator". Vildsvinen kommer i 90% av fallen från vänster. Vid den gröna hink på trädet där klockan satt är det lite rött på snön...spåren från min andra gris.

Utsikten från tornet åt vänster...där grisarna kommer!

Vildsvinen kommer jag skjutit har kommit från vänster. De kommer nog från granplanteringen och går "bortom" nyponbuskarna som ligger mitt i bilden. Tvekade lite innan de kom fram på åteln.

Norrut längs åkerkanten.

Hålet i stenmuren som suggan och galtarna gick igenom i förrgår är precis "hitom" rishögen som ligger ute på åkern. Det kan nog vara ca 50 meter dit och precis för långt för mig om det inte är bra ljus... Skulle det komma vildsvin genom hålet så hoppas man ju så klart att de ska komma till åteln och inte springa vidare rakt in i skogen bara.

Innan jag satte mig till rätta i Tornet lade jag ut en hel del mat jag tagit med mig. Själv höll jag till godo med lite granbarr som jag tuggade på för att dölja min andedräkt för känsliga vildsvinstrynen. Det var ganska beskt...men efter ett tag vande jag mig vid smaken och det var inte sååå tokigt...

Vädret var rätt ok; svag nordlig vind och ett par tre minusgrader.

Jag hoppades att jag inte skulle behöva sitta så länge utan att få se något men tyvärr var det just vad som hände... Vet ej hur länge jag satt men det var nog i ca 4 timmar som vanligt. Trots att jag var i tid så varken hörde eller såg jag en endaste gris på hela kvällen.

Trist men sant...

(Skrivet den 9/6 - 2010)

En sen kväll på åteln

Så var det dags ikväll igen. Vädret var mulet, -3 grader och svag nordlig vind med dragning åt nordost. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle åka då det blev rätt så sent efter en sväng på stan och middagen. Hade kommit över lite "kompost" som är perfekt som mat till vildsvinen. Jag "skiter i" att många tycker att det är dåligt att lämna ut processad mat i skogen. Så här års är det extra viktigt att de får i sig ordentligt med mat och om potatisen är kokt och salladen är hackad kan knappast ha någon större sexuell betydelse...
Svinmaten jag hade med mig var dock inte så lite...jag fick låna en pulka av grannens barn för jag orkade inte bära den hela vägen. Det är ju så himla mycket snö så det är perfekt att dra tunga lass med en pulka. Kanske borde man skaffa sig en egen istället för att låna grannens barns... Jag hade i alla fall tillåtelse att göra det, om inte av ägaren så väl av mamman.
När jag kommit till min "jaktplats" stannade jag och pratade med Johan om hur det varit de senaste gångerna jag varit uppe och hur det var då han sköt sin gris förra lördagen.
Jag lämnade pulkan lite från Torn 1 - det jag alltid sitter i för de andra ligger inte vid åtelplatsen = ett självklart val. Sedan jag smugit upp i tornet och satt mig till rätta på kudden så hörde jag faktiskt ett skri från ett vildsvin. Låt vara att det var en lång bit bort men ändå en stor skillnad mot gårdagens totalt händelselösa vakpass.
När jag suttit lite drygt 2,5 h så beslutade jag mig för att klättra ned och kånka fram maten på åteln så att den skulle kunna locka lite med sin goda doft. Det tar bara ca 10 minuter totalt och jag hör inte att jag störde någon gris under tiden. Upp i tornet och fortsatt väntan, klockan halv 1 händer det äntligen! Jag hör fnysande och vädrande ute från åkern! Försiktigt vänder jag mig om och ser en sugga med två unggrisar i släptåg. Det är högst troligt att det är den misstänksamma suggan som jag sett tidigare. Hon är så försiktig att hon vädrar när hon springer men som tur är har hon inte någon chans att få korn på mig - då... De springer in genom hålet i stenmuren ca 50 m upp från tornet och går in i skogen. Jag siktar inte ens på dem då för de är i rörelse och jag antar så klart att de ska komma närmare, vilket också sker. De går in bland träden mitt i mellan skjutgatorna. Där står suggan och snackar och vädrar, "kultingarna" på ca 35 kg går runt lite och kliar sig mot någon tjärad trädstam. Jag siktar lite på den ena men tycker att avståndet är lite långt och det är mörkt. De "måste" så klart komma fram och äta lite. Min puls är rätt så hög måste jag erkänna... Suggan vädrar och har sig, grymtar och "morrar" åt sina ungar och, tyvärr, gör hon flera gånger "pysljudet" som låter som en wastegate-ventil... Till sist går hon i alla fall fram och käkar lite men ungarna är i bakgrunden...lampan tänds och hon blir lite orolig och backar. Jag tror inte att det är ljuset som skrämde henne utan min vittring, tyvärr...
Det får dem att gå bakåt lite till och de står i "skydd" bakom två träd till vänster och suggan vädrar lite innan hon tycker att det är för farligt och sticker iväg bort mellan träden. Ridå.
Jag sitter någon dryg halvtimme till innan jag packar ihop mina saker och går till "Vita faran" och åker hem, tomhänt som vanligt... Men det var trots detta en mycket lärorik kväll och varje gång jag ser grisar är roliga gånger. Det blev nog knappa 4 timmar på pass inatt. Ingen kan säga att jag inte har tålamod i alla fall.

Helt händelselös kväll...men trevligt besked på dagen

Efter gårdagens "möte" med grisarna så var jag extra taggad för kvällen. Det är så försmädligt att komma "för sent" till åteln, att de redan är där och jag kan inte ta mig fram utan att röja mig med ljud.

Jag skickade SMS till Johan på eftermiddagen för att höra om han skulle upp till Tornet. Jag hade fixat mer mat till "grisen" och ville gärna lämna den och se om de varit framme och ätit upp det jag lade ut igår.
Han svarade strax efter att det gick så bra så.

När jag kom fram såg jag att de varit framme och ätit upp maten. Härligt att maten uppskattas när man släpar med sig den med möda och stort besvär.
Jag hade gjort mig beredd att sitta länge då jag tagit med mig en vanlig huvudkudde att sitta på. Framför allt för att det är varmare och skönare om man sitter länge men även att jag kommer upp lite högre på stolen. Tidigare har jag haft ett vanligt ganska tunt sittunderlag under rumpan. Man får träsmak av det efter några timmar.
När jag var framme vid 19:15 tiden skickade jag ett SMS till Marie att jag var lyckligt framme och inga missöden på vägen eller upp till tornet.
Det var ganska ruggigt att sitta stilla. Vinden var svag nord, nordvästlig men det var bara -5 grader på termometern och då kyler det bra efter ett tag.
Efter att ha suttit ett tag drogs 4-hjulslastaren igång nere på gården. Den väsnas en hel del och då passade jag på att springa ned och lägga ut mat jag hade med mig till åteln, lätta på trycket en bit bort och, för att inte frysa "ihjäl", ta fram sovtäcket och lägga det över benen. OJ, vad skönt det blev! Jag hoppas jag inte skrämde några vildsvin med mitt spingande upp och ned ur tornet. För att "glädja" min kära sambo passade jag på att skicka ett SMS och berätta att sprungit upp och ned och även pinkat. Hon är "måttligt" förtjust i sådan information...
Passade även på att berätta i ett SMS till "Husbonden" att jag var i tornet. Jag utelämnade "pink-historien" dock...känner inte honom sååå bra att jag drar några sådana "vitsar".
Blir ju ofta bara en av dem jag pratar då jag går upp för att sitta på pass så då tänkte jag att det passar med att skicka ett litet "text" för en gångs skull.
Tyvärr blev kvällen helt händelselös. Jag fick inte skjuta någon gris och frågan är om jag över huvud taget hörde någon! Det har faktiskt hänt ett fåtal gånger att jag inte ens hör en gris. Då är det riktigt segt att sitta.
Minns ej när jag gav upp men det var nog kring midnatt.

Ja just det! Vid lunchtid fick jag besked om att även mitt tredje skjutna vildsvin var fritt från trikiner. Perfekt! Ja, jag hade det inte med som lunchmat men det kommer nog att bli så vad det lider. Gottigottgott!

(Skrivet 4 månader senare, den 8/6 2010)

En kväll i början av februari...

...skriven den 5 månader senare, den 7/6...

Jag skickade iväg ett SMS till Johan vid 18:30 tiden och undrade om han redan satt i toret eller om han rent av skjutit något redan. Eftersom "grisen" behöver mat tänkte jag komma till åteln och lämna det och helst även få med mig en liten gris hem igen också.

När jag kom och gick med mitt pick och pack på åkern såg jag att åtelbelysingen lös! F-n!!! Att jag alltid ska vara för sen! Nåja, eftersom jag inte ville stå och frysa hela kvällen ute på åkern gick jag framåt. Följaktligen hörde vildsvinen mig precis som jag gjorde med dem. De stack med en fnysning från suggan. Vi såg dock ej varandra...
När jag tagit plats i tornet och installerat mig ordentligt skickade jag ett SMS till Marie vid 20:30-tiden att jag kommit fram ordenligt och skrämt grisarna...
Det var bara att sitta ned och vänta på att de skulle återkomma, de eller några andra. 
Kl 22 kom ett SMS från Johan att han inte haft telefonen på och att han inte varit uppe i tornet i helgen som gick. Jag var dock mkt välkommen att skjuta/utfodra grisar i veckan om jag ville.
Jag svarade 22:24 att jag redan var "här" och satt och småfrös med hög puls. En ensam mycket misstänksam gris hade just gått runt åteln i skuggorna och spanat av eventuell främmande vittring. Jag hörde den hela tiden och den stod ofta och vädrade innan den till sist fick vittring på mig och stack iväg utan att jag fått skottchans på den...
Johan svarade i sin tur mig att "Okej. De kommer säkert tillbaka, bara frågan när. Hör av dig om du knäpper nån" Jo, just precis tänkte jag...frågan är bara när de behagar komma tillbaka.
Det är dock sådana här kvällar som gör att man älskar att sitta och vänta i kylan trots allt. Jag satt ett bra tag till men gav upp vid midnatt utan vidare resultat.
Kvällen var ganska kall med ca 5 minusgrader och en mkt svag vind som växlade mellan nordlig och nordvästlig. Inte optimal vind alltså. Går vildsvinen runt åteln som i kväll får de till sist korn på mig...trist...men en spännande kväll var det trots allt!

Trikinprov nr 2

Svaret på trikinprov nr 2 kom redan mitt på dagen "idag", kl 12.26 för att vara exakt.
Den gyltan var fri från trikiner! Skönt! Nu är det bara att hugga in på den också!
Härligt med ett labb som är så snabba och billiga som JP-lab! Hoppas de är lika noggranna som billiga...

(Skrivet 7/6...)

Ännu en kväll...

Ja, den 3 februari var det dags igen. Jag kunde riktigt höra hur grisarna var framme på åteln under eftermiddagen när jag var på jobbet...eller så klart inte på riktigt, men jag skickade ett SMS till Johan och undrade om han skulle upp. Han meddelade minuten efter att mitt SMS nått honom att det var fritt fram för mig att komma!

Innan jag åkte hem postade jag trikinprovet på "tvåan" till JP-lab i Hästveda.

Jag åkte så att jag var framme vid 19-tiden och det var mycket spår på åteln men det gick ej att se om det var nya spår uppe från tornet.
Rätt som det var när jag satt i min tysta ensamhet fick jag höra något som fick nackhåren att resa sig!
Det lät som en "gummiboll" eller "ballong" på något sätt?!? Det var troligen någon uggla som "tjoade" i närheten. Det låter ju så högt när man har "hörlurarna" på sig.
Jag tror inte att jag såg något den här kvällen och jag satt nog inte så himla länge - 23-tiden?

Vädret var perfekt med svag västlig vind och bara någon minusgrad.

(Skrivet 7/6 så några dagar har ju gått...)

En tyst kväll på åteln

Ja, så var det dags för en dag till i jaktdagboken så här långt i efterhand...
Idag när jag skriver detta är det måndagen 7/6 2010, så exakt hur det var måndagen den 1/2 har jag lite svårt att minnas. Tur att man har SMS och nätet som "påminnare" om vissa saker i alla fall.

Jag började med att skicka SMS till Johan vid 18:30-tiden och fråga om han hade någon pulka och om han skulle upp.
Han undrade om jag ville åka pulka, vilket jag kan förstå, men det var för att frakta upp kompostmaten jag hämtat. Det visade sig att han redan satt uppe i Torn 1 men skulle bara sitta till klockan 19:30. Jag svarade att det var tidigast då jag kunde vara där så han fick sitta ostörd till kl 20:00 då jag kom dundrande med min Saab 900 med hål på avgassystemet.
Jag gick in till Husbonden då jag kom och snackade lite. Zeke blev lika glad som alltid och hoppade skällande omkring som en tok. Han är ju så liten om man jämför med våra stora tunga bassar.

Vad det gällde pulkan lånade jag en av grannens barn lite ofint utan att fråga. De är ju aldrig uppe så sent så de märker inte att jag lånade den. (Jag erkände mitt tilltag senare för att rena mitt samvete, något...)

Vinden var bra, svag nordvästlig, och temperaturen helt OK, bara några få minusgrader.

Jag hörde några skrik från vildsvin en bit bort under kvällen men ingen kom fram till mig. Johan hade haft samma "tur" sa han, bara hört några. Det var annars så tyst i skogen att man nästan satt och höll andan för att inte låta något. Skulle varit fint om man satt och tuppade av pga syrebrist...

Minns ej om jag lade ut maten innan eller efter sittningen men jag tror det var innan. De måste ju ha något att äta då de kommer fram - om de kommer...vilket de inte gjorde i kväll.

Åkte nog hem kring midnatt. Det blir rätt kallt att sitta många timmar i minusgrader även om man som jag har många lager med kläder på sig.