En sittning i två akter och jag klantar till det.

Ja, inatt blev det en sjusärdeles lång sittning i Tornet, eller om vi ska vara noggranna blev det en sittning i två akter.
Jag kom fram strax innan 19-tiden och gick in och pratade som hastigast med Husbonden och Husfrun och Zeke som alltid blir helt överlycklig när jag dyker upp. Det finns ingen som han skäller så på säger de. Hämtade burken jag glömde som de fick några vildsvinstungor i tidigare. Zeke hade älskat dem men jag vet inte om Husbonden smakade några. De var hur som helst mkt goda.
När jag klätt på mig "rustningen" gick jag upp till åkern och spanade mot åteln. Lampan var tänd!!! Typiskt att jag ALLTID ska vara för sent ute! Det kunde ju vara rådjur som var framme och letade äpplen men det troligaste är ju att de är vildsvin. Jag gick fram så tyst jag kunde, vilket sannerligen inte var tyst...det var nämligen kramsnö och den knarrade rejält varje gång jag satte ned foten i snön. Att smyga gick med andra ord inte. Lampan var släckt hela vägen fram mot tornet så de hade kanske stuckit iväg hann jag tänka innan lampan tändes igen då jag hade kanske 20 meter kvar. Då fnös det och det "pös" och grisarna stack all världens väg. Saken är den att man inte kan se marken nere på åteln då man går fram. Höga stora stenbumlingar skymmer sikten innan man är alldeles framme vid stegen upp till Tornet. Trots det smyger jag så försiktigt jag kan upp i Tornet och sätter mig ned, alldeles stilla, och väntar och väntar. Det tar över en halvtimme innan jag vågar röra mig lite försiktigt. Min tanke var att grisarna kaaanske kunde komma tillbaka eftersom de inte hade någon vittring av mig. Vinden var nämligen sydlig och svag, temperaturen bara någon plusgrad.
Jag satt och kikade ut i mörkret men inget syntes till förrän jag såg en svart skugga som smet förbi åteln efter någon timme! Det visade sig vara ett rådjur som gick och åt lite knoppar och annat smått och gott från buskar och sly. Jag funderade länge vad det kunde vara men till sist när jag var nästan säker på att det var ett rådjur så tände jag en lampa och lyste på det för att få bekräftat att så var fallet. Sedan kände jag att jag vågade fika medhavd macka - med några bitar rådjurssadel - en bulle och te. Jag åt ju ingen middag innan jag åkte iväg för vi fikade så sent på eftermiddagen.
Det hände inte mycket annat än att jag hörde ett knak långt bort. Klockan 22 började jag göra mig i ordning för att gå och fika hos Husbonden kl 22:30 som jag fått inbjudan till då jag kom. Innan dess gick jag och lade ut maten jag hade med mig till grisarna. Det var lite blandad kompott av rester som jag toppar med lite gammal nyponsoppa, gammalt bröd och kakor, gammal halm och säd, och så en halv kasse äpplen. Mums för vildsvin och även annat vilt med andra ord. Det hade varit många grisar framme på åteln och sökt igenom den grundligt. Jag tror faktiskt de varit där även innan morgonens snöfall, kanske igår kväll?
Det var mycket skönt att få komma in i stugvärmen ett tag. Jag hade ju ändå suttit ute i drygt 3 timmar i bara någon plusgrad.
Efter någon dryg timmes fikande var jag sedan jag rustad för en ny sittning. Jag hade nämligen lämnat allt i Tornet, ja, inte bössan så klart. Som tur är lyste inte åtelbelysningen när jag började gå tillbaka och inga vildsvin hade varit framme och ätit. Det hade blivit ganska rejält disigt men man såg ändå rätt så bra så länge man inte tände någon lampa.
Det var en ganska händelsefattig natt i det stora hela. Efter ett tag tog jag fram mobilen och spelade lite, har ju inga gamla high scores kvar sedan jag idiotiskt nog uppdaterade telefonen... Tittade mycket mycket ut i mörkret och tänkte att det lät konstigt, som om det töat så mycket att det börjat porla nästan. Det visade sig att det var snö som föll! Man hör lite konstigt när man har "lurarna" på sig och förstärkningen på max.
Jag provade att locka med lockpipan några gånger. Den har aldrig "fungerat" innan men kanske ikväll? Jag blåste några gånger och väntade sedan länge länge, men inget hände.
Klockan var nog strax efter 3 (!) när jag helt plötsligt såg en större svart skugga komma fram ur skogen längst inne vid åteln! Det var en gris, troligen galt. Han var ingen jätte men kanske 100 kg. Den största jag fått chans att skjuta tänkte jag samtidigt som jag hade en tvekan om jag skulle skjuta så stor gris mitt i natten osv. Men...det löste sig...så att säga... För när jag skulle sätta mig tillrätta så lyckades jag halka till med vänsterstöveln lite och det skrapade till. Grisen försvann snabbare än en avlöning och "morrade" som de brukar göra när de blir störda/skrämda.
S K I I I T!!!
När man väl får en bra chans så klantar jag till det. Ilskan fann nästan inga ord men jag var knäpp tyst och hoppades att han skulle komma tillbaka. Det skulle ju i hans öron även kunnat varit något som föll av någon anledning. Vildsvinet kom dock ej tillbaka trots att jag lockade någon gång. Fast en gång misslyckades jag och lockpipan lät som en trumpet...vilket den gör ibland när man gör fel...
Vid 4 gav jag upp och åkte hem. Jag gick ned på åteln för att kolla spåren efter grisen och de var stora men inte gigantiska, så det var inte Storgalten. Snön som hade fallit under natten var blöt men det var trots det flera centimeter snö på vägarna. Av förklarliga själ var det inte många bilar som varit ute...
Nåja, bättre lycka nästa gång heter det ju, och jag vet vad jag ska göra bättre. Komma tidigare och sitta bättre!