tisdag 22 juni 2010

Avstod från att skjuta...

Men vi tar det från början.
Jag skickade ett SMS till Johan och frågade om han fått/sett något vildsvin igår. Han svarade att han sett 8 riktigt små kultingar men inte någon sugga, vilket var lite märkligt. När kultingarna hade fått syn på honom hade de spelat döda! Det var ett roligt beteende samtidigt så väl märkligt som förståeligt. Vet ej vid vilken åker han suttit men troligen var det i Tornet. Han skulle nog ut ikväll igen om vädret var ok. Det visade det sig vara och han skulle gå till dammen och sitta där vid nedre åkern och jag skulle få "Snickarlyckan" för mig själv. Tydligen heter åkern där Tornet står så, eller så är det ett nytt namn eftersom nybygget ligger precis vid den åkern.
Min målsättning var att komma dit vid 21 men jag blev en timme sen - som alltid... När jag kom dit såg jag att kusinen John var där! Trist som bara den tänkte jag och knatade i alla fall försiktigt fram till åkern för att se i vilket av tornen han satt. Jag hann inte komma fram innan han kom gåendes. Han brukar inte vara ute så sent så det passade ju bra att vi hade "skiftbyte" då. John hade suttit ett par timmar men vare sig sett eller hört något.
Jag plockade ihop lite mat och min utrustning och knatade iväg över hösträngarna på åkern. Det visade sig att vildsvinen inte varit framme så mycket på åteln eftersom brödet var kvar. Kanske hade de varit längst in för där kunde jag inte se några frallor kvar. Brukar alltid kasta in några stycken en bit så att det är något som drar i fall de kommer förbi. Bra att jag slapp gå in och lämna doftspår men inte så bra att de inte varit där så mycket. Satte mig till rätta och vips var det en mus framme på åteln. Ja, då har man sett ett "vilt" i alla fall tänkte jag och skickade iväg SMS till så väl Johan och Marie och meddelade att jag var framme. Johan svarade att han hade fått gå hem och vapenvårda istället. Gevärsremmen hade gått av och pipan satt sig i leran nere vid dammen. Gud så trist när man sett fram mot att få sitta på pass.
Efter ett litet tag såg jag en råget med ett rätt litet kid komma skuttande på åkern. Alltid mycket roligare när man ser något vilt. Det blir så himla dött om det inte händer något. En liten mus kan pigga upp, bara det är något. Kidet var inte större än att prickarna precis hade försvunnit.
När det mörknat så fick jag äntligen syn på en stor mörk skugga! Tyvärr var den allra längst upp på åkern och den grisen gick nästan direkt in i skogen. Ja, det var alltid en gris, få se när man ser nästa, tänkte jag. Jag han banne mig inte mer än avsluta tanken så fnös det rejält bakom ryggen på mig! Ett vildsvin och det nära! Jippi! Jag blev så paff att jag rörde på stolen lite för fort och då lät den så klart, var ju tvungen att ställa ned så väl kikare som mobiltelefonen som jag höll i just då. Vet inte om det var detta som gjorde att det tog nog en kvart innan det började röra sig i buskarna igen. Det knakade och brakade lite försiktigt men till sist kom det en svart stor skugga in på åteln, allra längst in. Klockan var då kring midnatt. Så tändes åtellampan pga att någon kom närmare och det var en kulting. Alltså var det en sugga med kultingar. Det visade sig vara 3 kultingar som var i ca 10 kg storlek. Så väl sugga som kultingar var framme och lät sig väl smaka. Jag tände även min extrabelysning uppe i Tornet och det gick bra. De var inte särskilt stressade alls och ojojoj vad jag sköt dem många gånger! Ja, alltså utan att det lät något...det var bara jag som tänkte "PANG! Du är död!" Nej, kultingarna var lite i minsta laget tyckte jag, det var precis så att ränderna försvunnit och att skjuta suggan är inte ett alternativ. Hon hade fortfarande lite dragna spenar.  När de tömt åteln på det mesta vandrade de iväg rakt bortåt och jag tänkte att jag borde gå ned och fylla på åteln med det jag hade med mig idag. Det lät dock lite av och till inte allt för långt bort så jag avstod. Rätt som det var så började det knaka och braka igen! De kom tillbaka och tog det sista. Suggan var inte framme så mycket då utan höll sig i bakgrunden men kultingarna var framme. Oj, vilken beslutsvånda jag hade om jag skulle skjuta någon eller inte. Jag valde dock att avstå till sist för de var ju för små. Skulle inte bli mycket kvar av bogarna om jag placerade en kula där. Suggan däremot... Vilken bjässe hon var! Jag tror nästan hon vägde kring 130 kg! Så himla rejäl var hon. Till sist begav de sig iväg för gott. Jag antar att de var rejält mätta och belåtna. När det varit helt tyst kanske en kvart 20 minuter gick jag ned och spridde ut det jag hade med mig. Skulle det komma flera måste de ju ha något att sysselsätta sig med så att jag får tid att skjuta en lämplig kandiadat.
Tyvärr kom det inte några fler vildsvin den här kvällen/natten. Då klockan var framåt 1:30 somnade jag till någon halvtimme tror jag! För när jag vaknade var det mycket ljusare men jag tror inte jag missat någon aktion på åteln för allt såg ut som då jag lade ut det. Man hör väldigt bra om det skulle komma något som knäcker en gren eller så också, så risken att jag skulle "sova över" ett vildsvinsbesök på åteln är minimal så länge jag har "hörlurarna" på mig i alla fall.
Någon enstaka skärmytsling var det nog i skogarna för jag hörde lite avlägsna vildsvinsljud och skrik. Det var även endel rädda rådjur i farten och så, då ljuset kommer tillbaka; göken! Oj, vad denna gynnare är ljudlig. Vettetusan om en gök inte var påstruken eller hög, för hur den lät! Den lät mer som en apa som bjabbar än en fågel som sjunger/gal.
När jag nästan beslutat mig för att ge upp, trots det underbara vädret med en sol som var i startgroparna för en ny dag, då en älg kommer sättandes i bra fart över åkern! Det var inte någon jätte utan troligen en "fjoling". Han - för jag inbillar mig att det var en sådan, gav många många möjligheter till "torrträning" i att skjuta älg. Väldigt bra när man har dem gåendes så, att prova och åter prova på att skjuta. Han var väldigt orolig och gick tvärs och fram och tillbaka och vädrade och slängde upp och ned med huvudet. I synnerhet stod den länge vid övre tornet där John suttit tidigare på kvällen innan den försiktigt, lugnt och fint började gå till mitt torn där jag satt! Jag blev så överrumplad att jag inte kom mig för att plocka fram kameran men jag tog några bilder med mobilkameran i alla fall. Går det så gårde tänkte jag och knäppte några bilder.
Fjolårsälg på nyslagen åker.

Jag fick justera bilden rätt bra innan den blev "så bra" som den blev. Avståndet till älgen var under 30 meter och jag vet inte om jag har sett en frilevande älg så nära någon gång. Tänk på att bilden är tagen med mobilkamera och inte beskuren. Alla som fotat lite kan tänka att det blev rätt hyggiga bilder trots allt. I synnerhet då de photoshopats.
Tyvärr så blev jag alltså försenad till åteln men älgen gjorde att jag blev "försenad" även på vägen hem. Älgen stack inte iväg förrän lite efter 4.
På vägen hem såg jag som vanligt en hel del vilt. Någon igelkott, ett par rådjur varav en var en fin bock alldeles utanför vår stora tomt. Sedan var det så klart några harar också. 
Jag kom trots min senare avresa hem och i säng bara knappa tio minuter senare än i förrgår; kl 04:40...

torsdag 17 juni 2010

2 knak i skogen

Ibland händer det mycket under en kväll i Tornet på åtelplatsen, ibland händer det nästan ingenting, så var det ikväll. Den går att sammfatta med orden "2 knak i skogen".

Jag åkte iväg lite tidigare än tidigare kvällar men framför allt var det nog ljuset som gjorde att det kändes så tidigt. Vädret var så fantastiskt att jag inte kunde avstå från att åka ut. Jag skickade ett SMS till Johan och frågade om han skulle ut. Svaret fick jag när jag var väl framme. Jag stannade och pratade med "Husbonden" och Johan om att det fortfarande inte var slaget av bonden som arrenderar marken men att jag beslutat mig åka och "mata grisen" i alla fall. Det är näst intill omöjligt att skjuta på något vildsvin ute på åkern eftersom gräset är över en meter högt på sina ställen. När jag stannade vid nybygget kom vovven Zeke och "snackade". Han skrämde säkert som vanligt alla vildsvin som eventuellt var inom närmaste kilometern men det hör till. En mycket trevlig och glad hund men samtidigt lite (av-) vaktande. Som tur är kom "Husbondens hustru" ut och lugnade Zeke något...

Den här stammen var den jag visade i vintras med fina märken från betar.

Klockan 21:15 var jag framme vid tornet, lade ut lite olika varianter av medhavd mat till vildsvinen. Ja, jag hoppas att det är vildsvinen som låter sig väl smaka och inte bara fåglar, rävar och grävlingar. Dessutom var det hög tid att stryka på ny tjära på träden och ikväll provade jag att strö på anis som jag stötte i mortel innan jag åkte hemmifrån. Jag hade läst i ett forum "på nätet" att vildsvin är tokiga i anis så det var värt att prova tyckte jag.
Trädstammarna är flitigt nyttjade av vildsvinen och i hög tid att få mer tjära.
(Halvdålig bild tagen med mobilkameran - som vanligt.)

Åtelplatsen blir grönare och grönare för varje gång.

Tyvärr fick jag inte några tecken på att anis skulle fungera som någon vildsvinsmagnet i kväll. Det enda jag hörde var som sagt "2 knak i skogen". Dessa fick mig dock på helspänn ett bra tag men tyvärr blev det inte mer.
Ett tag blev jag nästan "besatt" av tanken att jag SKA se eller höra något vildsvin innan jag åker hem men så blev det inte. Strax efter midnatt gav jag upp och packade ihop för att åka hem. Jag hade "lovat" att vara hemma innan klockan 01:00 och lyckades nästan! Som vanligt var det mest vilt på vägen hem; flera igelkottar och harar, några rådjur och en och annan mer eller mindre vild katt.
Det var väldigt väldigt fint väder och det var först efter midnatt temperaturen gick under 14 grader. Vinden var mycket svag nordvästlig.

måndag 14 juni 2010

Högt gräs...

Jag berättade idag i SMS till Johan om gårdagens långa sittning på stenmuren och i Tornet. Jag såg ju 2 vildsvinsryggar men kunde inte avgöra kön eller om det fanns smågrisar ute på åkern.
För att öka chanserna att komma till skott sa jag att jag inte ska åka ut förräns det är slaget på åkern. Förhoppningsvis balar bonden gräset så att det finns stora fina gömslen att kunna smyga bakom. Det skulle vara jäkligt spännande att rätt i vinden gå mot en flock vildsvin. Hoppas hoppas hoppas han balar och låter dessa ligga kvar några dagar.
Johan svarade att han skulle meddela när det var slaget. Han tycker att det är konstigt att det inte är slaget redan och att det är roligt att smyga bakom balar. Det brukar även bjuda på möjligheten att skjuta räv då det är slaget, och det är ju inte helt fel heller!

(Skrivet 20/6 2010)

söndag 13 juni 2010

2 grisar på åkern

Laddad till tänderna skickade jag ett SMS till Johan strax innan kl 18 för att höra om han skulle sitta och titta efter vildsvin under kvällen. Det är ju "brukligt" att jag sitter och tittar efter vildsvin på söndagskvällen när jag ska jobba nästa dag...nåja, jag skulle först klippa gräset på "tomten" och sedan äta en god middag innan jag skulle fara iväg. Hörde om "bonnen" slagit åkern men det hade han inte svarade Johan strax efter. Han skulle kanske ut svarade han men att det var bra läge att sitta på 2 ställen så det skulle gå bra.
Det visade sig när jag kom fram och pratade med honom att "kusinen" suttit på pass vid nedre åkern och sett vildsvin där men inte kunnat skjuta i det höga gräset och att de sedan fått vittring och stuckit.

Jag gick först upp till åtelplatsen vid Tornet och lade ut mat. Hade med mig lite av varje till dem som vanligt. Det hade varit någon större framme rätt nyligen då spåren såg färska ut. Det var även spår efter små klövar så förmodligen var det en sugga med pyjamasgrisar.
Sedan gick jag precis som förra gången runt åkern och satte mig till rätta på stenmuren på andra sidan åkern från Tornet sett.

Jag satt vid den stora eken 1/3 in i bilden från höger sida.
(Bilden tagen 17/6 - dvs några dagar senare.)

Klockan var nog kring halv tio då jag satt mig till rätta. Det skulle bli en ganska lång väntan. Premiärprovade lockpipan men jag tror jäklar jag skrämde fler än vad jag lockade till mig... Den är inte lätt att blåsa lagom hårt i när man sitter ute. En gång råkade jag ta i lite för mycket och istället för att "knorra" lockande blev det ett jäkla trumpetljud! Det verkar som om lockpipan blir känsligare om det är fuktigt/kallare ute... Nu var det inte så himla kallt men jag hade tagit på mig tunna långkalsonger och underställströja för det var inte utlovat varmare än 10 grader på natten och det stämde kan jag lova. Vinden var övervägande västlig, svag och fin. Det var soligt och fint när solen var uppe så det var en fin kväll - men lite kall.
Kvällen var ganska händelselös, några grisar hördes på avstånd men inget i närheten. Möjligen några knak som skulle kunna varit vildsvin. Efter midnatt hörde jag dock att det lät som något gick och åt ute i det höga gräset på åkern. Jag tittade och tittade med och utan kikaren och rätt som det var ser jag 2 svarta skuggor som går fram mitt ute på åkern. Det är så högt gräs att man bara ser övre delen på ryggen på de fullvuxna vildsvinen. Jag tror att det är suggor för ett par gånger låter det som det även är mindre grisar där ute. Det är omöjligt att se vare sig kön eller smågrisar. Avståndet är som närmast kanske 80 meter men det är för långt i mörkret tycker i alla fall jag. Det var väldigt mörkt... När grisarna gått söder ut på åkern plockade jag ihop mina saker och knatade också ned på åkern. Jag tänkte att kanske skulle jag kunna gå runt dem och upp i Tornet för att eventuellt se bättre. Jag kom dem ganska nära när jag gick på åkern men då jag kommit runt och upp i Tornet fick de vind på mig och fnös och försvann. Som sagt...precis som jag trodde och befarade.
Det var ingen som hade varit framme på åtelplatsen under tiden jag suttit på stenmuren i alla fall. Det skulle ju varit typiskt om de varit där när jag satt på annat ställe. Murphys lag slog inte in i kväll i alla fall.
Jag satt och halvsov i Tornet närmare 1,5 timme. Det skulle ju kunna komma någon flock vid 1-tiden som det gjort tidigare men nej, det var hur lugnt som helst.
Morgonen efter var väldigt seg eftersom jag inte somnade förrän vid 3-tiden och gick upp efter bara 4 timmars dålig sömn. Hundarna skulle så klart in och ut i trädgården hela natten...

(Skrivet i efterhand 20/6 2010)

torsdag 3 juni 2010

På stenmuren

Så var det dags igen...
Efter att ha suttit i Tornet flera kvällar och sett vildsvinen komma ut högst uppe på åkern och vandra omkring i "bortre hörnan" tänkte jag ta tjuren vid hornen och sätta mig där istället!

När jag kom fram så var Johan ute och åkte på Husqvarnan så jag stannade till och pratade lite. Tittade på sångsvanar som låg långt ute på den "nedre åkern" och babblade om ditt och datt. Det såg roligt ut hos "Husbonden" för han hade klätt in hela sydsidan av nybygget med plast och presenning! Tydligen ville svalorna bygga bo på hans nymålade och nyputsade hus men det tyckte han inte var någon bra idé - vilket jag kan förstå!
Sedan gick jag även in till "Husbonden" och pratade ett tag till. Det tar ofta sin lilla tid innan jag är på plats av någon konstig anledning...
När det till sist var dags att knata upp till åkern så gick jag först till åtelplatsen med bröd och lite kompost. På vägen sågade jag till mig några skjutkäppar för jag visste inte om jag skulle hitta något bra stöd på andra sidan åkern.
Vildsvinen hade varit framme och ätit upp mycket av det jag slängde ut förra gången - så klart - men inte ätit så mycket av potatis och morotsrenset - så klart... Jag lämpade ut lite frallor och gick sedan upp i Tornet 1 och kikade ut över åkern. Jag ville ju inte skrämma några grisar redan från början.
Sedan var det bara att knata iväg över åkern. Jag gick tillbaka på "min stig" över åkern och vände sedan norrut längs bortre sidan. Det var helt klart över 500 meter att gå i åkern höga gräs och tur att det inte var blött som det kan vara på natten (eller efter regn...)
När jag kom fram satte jag mig till rätta på ett jättebra ställe under en stor ek och på stenmuren som är gränsen till grannmarken.

Jag hade perfekt överblick över "övre delen".

Tidigare kvällar har grisarna kommit ut ungefär under den hängande ekkvisten på bilden och bort till bössmynningen. Jag satt väl skyddad bakom en stor sten som var perfekt att ha som skjutstöd och jag kom även upp lite från marknivå. Det är dock så högt gräs att det inte är perfekt att skjuta på grisar som går på åkern. De måste vara ganska nära för att det ska vara ok med ett skott.
Bilden ovan skickade jag även som ett MMS till Marie och berättade att jag var framme. Sedan var jag tvungen att skicka även ett vanligt SMS för att se om MMS'et kom fram. Marie svarade då faktiskt att det hade det gjort! Jag tror jag var "på plats" kring 21:40 och förhoppningsvis skrämde jag inte några grisar även om det var vid den tiden de brukade komma fram.

Här har jag överblick över båda tornen även om de knappast syns på bilden.

Jag satt länge och väl och väntade innan något hördes från skogen. Det kom efter tvekan någon ut på åkern ungefär mitt i den övre bilden. Det var alldeles för långt avstånd för att skjuta och tyvärr gick den grisen bort åt rishögen och Torn 2 som skymtas till höger i andra bilden. Troligen var det den ensamma grisen jag såg förra gången. Kan vara en galt av "normalstorlek". Att han var försiktig innan han gick ut på åkern tyder ju på att det var en galt. Sedan mörknade det på rätt snabbt även om det är mycket ljusare även i Skåne så här års...
Efter ett tag var jag bara tvungen att lätta lite på trycket så jag böjde, klev ett steg framåt på muren. Precis då (!) hörde jag en gris som skrek till ganska nära. Det var den enda jag hörde skrika...typiskt måste jag säga.

En anledning till att det blev en så lugn kväll kan ha varit att de slog "gräs" på någon åker en bra bit bort på andra sidan skogen. Den skogen grisarna brukar komma från... Det kan helt klart ha stört dem så mycket att de inte ville komma åt mitt håll heller. De var nämligen ute ända till 23-tiden och körde och "väsnades".

Vädret var annars kanonfint! Nordnordvästlig vind och ca 13 - 15 grader varmt. Jag hade med andra ord inte ens långkalsonger på mig! Det kan låta larvigt att ha långkalsonger på sig mitt i sommaren annars men är det under 12 grader - och det är det ofta på natten) blir det kallt att sitta flera timmar alldeles stilla.

Ett tag innan midnatt gav jag upp. Då var det alldeles för mörkt att skjuta och jag skulle upp tidigt nästa dag för att åka "Ut i det blå" med jobbet. En resa mot okänt mål.