Cykelpremiär!

Så, då var det dags...

Jag har tänkt på det lääänge - i flera år faktiskt... men nu var det alltså äntligen dags att sätta sig på en cykel och svettas igen. Det var dessutom mer än nödvändigt för mig att komma ut och bli lite tom i huvudet från alla jobbiga tankar...... Förhoppningsvis kommer cyklandet att fortsätta och inte bli en engångsföreteelse så att lite massa försvinner från min kropp.

Hittade min gamla - men nyaste cykel - i garaget med lite mögel på sadeln! Hjälmen och handskarna hängde på styret från förra gången...x-år sedan. Handskarna hade också lite lätt mögel...men möglet är ju bara att svetta bort! Däcken hade inte många gram lufttryck men det var bara att ta pumpen och känna "cykelkänslan" komma tillbaka.

Min Kona, modell Muni Mula - "Mulan" årsmodell -99.

Cykelskorna hittade jag i garderoben med spindelnät i...och så här såg gummisnoddarna ut på sensorn för cykeldatorn.

Batterierna var lika slut som gummisnoddarna så turen blev utan hastighetsmätare.

Inte hittade jag min nyaste pulsklocka heller...men väl min gamla. Jag bytte batteriet i bröstbandet men det nya batteriet var nog gammalt också...för det blev inte så tillförlitliga värden. Jag hade i början en puls strax under 150 men så ville jag ju så gärna cykla nu, annars är det lite högt för ett "distanspass"...

Det kändes lite ovant i början men efter några meter så var det "som vanligt" igen. Vädret var härligt soligt, lite under 20 grader och...oerfaret...en del vind som jag hade med mig i början. Blev "något" jobbigar Jag styrde kosan till Torseke, Råbelövsbanan, Fjälkestad, upp till Odersberga och hem över åkrarna och genom skogen. Det var fint väder och den här fartbilden tog jag på rakan mellan Råbelöf och Fjälkestad.

Full fart på Råbelöfsrakan! Trafiksäkert att fota vid färd?...njae...

Det ser ju jäkligt sportigt ut i alla fall. Som om en lite "lönnig" gammal landslagscyklist var ute igen. Fast farten var inte så mkt elit precis... Jag höll strax över 20 km/h i snitt på mina 18,2 km vilket betyder att jag var ute i nästan 53 minuter. Inte så illa för en premiärrunda om jag får säga det själv... Underlaget var hälften asfalt och hälften grus med en kortare bit stig. Blev tvungen att gå ett tiotal meter då varken kondition eller teknik satt så bra...så det har ju sin förklaring... Det har även det att jag fick ganska ont i ändan de sista 5 kilometrarna...som var på grus och traktorväg mest. Klarade mig från att vurpa i alla fall och det är alltid skönt. Konstigt nog höll däcken. De är ju ca 10 år gamla nu! Fast visst finns det lite torrsprickor, konstigt vore det ju annars.

Får fixa lite nya batterier och gummisnoddar till sensorn och hoppas att den går igång igen. En cykeldator är en himla trevlig kompis när man cyklar tycker jag.