Stavgång - dag 7

Idag var det måndag igen och ett morgonpass igen. Kl 06:21 gav jag mig iväg med tejpad tå som vanligt. Det går faktiskt rätt så bra att gå med tån tejpad. Värre var att det började göra ont uppe på vänster fot istället! Jäklar vad det kändes efter ett tag. Jag kämpade dock vidare och det gick att komma runt den vanliga "ebbetorpsrundan" på 47:12 trots allt.
Det var läge för lite extra kläder idag, ett lager extra och öronlappar blev det i och med att det var -5 grader. Skönt att vinden var obefitlig!
Det var ganska halt bitvis men det fungerade utan att jag ramlade i alla fall.
Jag hade en snittpuls på 129 och maxpulsen var 145. Det märks att det är segare när det är tiiidig morgon istället för helg. Slutpulsen var 118 när jag linkade i mål...

(Skrivet 5/2-11 kl 23:50)

Stavgång - dag 6

Ja, så var det dags för söndagsrundan. Det här är alltså dag 6 på min träning och den första jag skriver - kommer att bakdatera mina första rundor. Ja, jag är ju expert på att skriva efteråt... Undrar om jag någonsin kommer att komma ikapp???

Jag vaknade sent och gick upp, släppte ut hundarna och klädde på mig. Drack ett glas vatten och så in med hundarna och jag gick iväg. Ja, först så tejpade jag så klart tå nr 4 på högerfoten och satte ett skumgummirör på tå 3. Det funkade fint igår och även idag visade det sig.
Det var fint väder, solen sken, svag nv-vind och några få minusgrader i skuggan.
Otroligt vad mkt folk det var ute - för att vara i min lilla del av universum. Mötte flera olika som var ute och gick och några tränade.
Jag hade bra fart och blev bara tvungen att lätta lite på snörningen på vänsterfoten då det halvvägs började att trycka som bara den uppe på.
Höll mig på benen och halkade inte ens. Det är bra när solen är framme och tar lite på snön och det finns grus som hjälper med fästet.
Jag gick som alltid "ebbetorpsrundan" som är 5,24 km.
Dagens data: 44:33 min, maxpuls 166, medel 148, slutpuls 140.
Det kändes mkt bra!
Nu när jag sitter och skriver detta (kl 16) så har jag dock syndat igen...jag har ätit en MYCKET god semla! Suck...

Stavgång - dag 5

Vaknade först kl 11:10!!!
Jag blev ju ordentligt utvilad i alla fall, och det är skönt plus att det är bra att man kan sova, det är ju trots allt lördag.
Igår var jag på Apoteket och köpte några slags "skumgummirör" som man trär på tårn så att de kommer från varandra. Det ska vara bra sa "apotekarn". Jag köpte även någon slags "idrottstejp" så att jag kan tejpa tå 4 åt sidan... Snåla rospiggen tyckte det var suveränt att det var en utgående produkt som var nedsatt till hälften. Jag betala bara dryga 60 kr för allt.
Idag var det så dags att försöka få igång kroppen igen. Jag stod och gick mycket igår på jobbet i och med att det var slutbesiktning på Helgedalskolans ombyggnad i ESP-projektet. Min tå var "sådär"...kändes som den var krosskadad! Ingen blåsa och inget skavsår utan det gör ont inne i tån som om den är rejält klämd. Vilket den i och för sig är...
Jag tejpade från vänster sida, ned under och mot utsidan för att avsluta med remsan upp på tån. Då "tvingar" jag tån utåt mot höger. Det är alltså min högra tå nr 4. På "trean" satte jag skumgummiröret.
Det funkade väldigt bra och jag kunde gå "ebbetorpsrundan"  på 5,24 km på nytt personbästa!
Dagens data: 43:57 min, maxpuls 176, medel 152, slutpuls 143.
Jäklar vilket tempo jag höll - för att vara jag alltså - och jag har äntligen fått lite stil på stavarna så att jag kan skjuta på med dem ordentligt. Det känns att träningen tar bra och idag höll jag ju verkligen ångan uppe!
Det behövdes i och för sig då det var frisk västlig vind på ca 8 m/s och nollgradigt även om det var rätt fint.

På kvällen syndade jag - så klart - och åt semlor...men - jag har ju tränat och på helgen är det tillåtet, eller hur?

(Skrivet i efterhand: 11-01-30 kl 16:15 i soffan)

Stavgång - dag 4

Ja, jag kämpade mig upp även idag...även fast det var besiktning på jobbet idag vid 8 så tänkte jag att jag hinner gå "rundan" innan. Jag SKA ju gå varje dag och då SKA jag göra det!
Det visade sig sen att besiktningen var först kl 9 men det var det ingen som sagt till mig... Bra ändå då jag hann lite extra innan den.
Rundan...
Jag kände att jag hade lite trångt i högerfoten, att tå 4 kom lite i kläm mellan "trean" och lilltån. Det gick dock över rätt bra men OJOJOJ vad det kändes när jag kom hem - och hela resten av dagen...
Det var inte så blåsigt men lite...måttlig nv-vind på ca 4 m/s och minus ett par grader.
Jag gick som alltid "ebbetorpsrundan" som är 5,24 km.

Dagens data: 47:57 min, maxpuls 145, medel 127, slutpuls 120.
Jag drack bara lite innan jag gick för att få igång kroppen och förbränningen. Det ska vara bra har jag hört...
Hundarna var ganska glada när jag kom hem och skulle ut i trädgården. M var dock inte lika övertygad om det roliga att jag är ute och går om mornarna...men nu är det träning och viktminskning som gäller! :)

(Skrivet i efterhand: 11-01-30 kl 16:42 i soffan)

Stavgång - dag 3

Ja, nu börjar det bli en vana - härligt!
Lite träningsvärk idag också men det börjar släppa. Stel är jag så klart, som en gammal gubbe, ja, kanske som den gammla gubben jag är...
Nåväl:
Det var ruggigt kallt! -10 grader men det stoppar inte en rospigg! Vinden var svag och nordnordväst så det var rätt ok med en extra tröja och öronlappar som komplement till kepsen. Jag tog ett par gamla skidhandskar istället för de tunna arbetshandskarna jag hade igår. Det blev bättre men ojojoj vad kallt det var i alla fall under första halvan av rundan. Det var bara att gå och "klämma" på stavarna så att inte fingrarna skulle bli isbitar.
Sista dagen på beredskapen och de ringde vid halv 5 och sa att det var fellarm på ett brandlarm. Jag meddelar ordinarie sen och somnade om... Jag menar det är ju inte "blåljus på" när det uppträder dagtid så då får väl samma sak gälla nattetid. Det rörde sig ju bara om några timmar och skolan ska ändå rivas/byggas om från grunden.
Det kändes härligt friskt att vara uppe så tidigt och gå. När jag var på väg hemmåt över gärdena så började det bli ljust på himlen och så underbart fint.
Jag gick som vanligt "ebbetorpsrundan" på 5,24 km.
Dagens data: 48:38 min, maxpuls 145, medel 130, slutpuls 123.
Sedan var det dusch och fixa mackor innan jag åkte till jobbet.
Hundarna var mycket glada när jag kom hem men M var inte lika positiv... Lite jobbigt när man sover och ett koppel glada hundar skenar omkring i huset av glädje för att husse kommer hem igen.
(Skrivet i efterhand: 11-01-30 kl 16:53 i soffan)

Stavgång - dag 2

Idag var det dags att befästa en vana - att träna!
En dag är ju ingen dag men att göra det två dagar är början på något nytt. I mitt fall har jag bestämt mig för en månad och jag ska gå varje dag. INGA ursäkter kommer att accepteras! (Så låter det nu men jag hoppas att det kommer att hålla!)
Det känns nästan overkligt att jag kommer upp så på morgonen och ger mig ut och tränar!!! Jag är ju INTE någon som förväntas göra detta men det känns bara bra. Ja, förutom att jag är "ganska" trött...
Härligt att gå med stavar även om de känns mer eller mindre i vägen. Idag gick jag med "gummifötterna" på dem först på asfaltsdelen och sedan när jag kom ut på grusvägarna tog jag av dem och fick bättre grepp med piggarna. Jag hade nog kunnat köra med piggarna direkt idag då det kommit lite snö och de hade även sandat på asfaltsvägen.
Jag hade som tur var inga direkta sviter från gårdagens vurpa annat än lite öm vänsterhand och kanske lite stukat självförtroende...börjar jag bli gammal?
Självklart hade jag sendrag i vaderna några gånger på natten och ganska "bra" träningsvärk i benen och ömmande benhinnor eller vad det kan tänkas vara som ömmar i benen.
Idag var vädret fint med liiite snö i luften och några minusgrader bara. Måttlig NO-vind på ca 4 m/s och det kändes bra att vara ute och gå. Jag mötte som vanligt inte en kotte.
Jag gick precis som igår "ebbetorpsrundan" som är 5,24 km.
Dagens data: 48:57 min, maxpuls 160, medel 134, slutpuls 131.
Det kändes mkt bra!

(Skrivet i efterhand: 11-01-30 i soffan kl 17:11)

Stavgång - dag 1 - träna och dö?

Då var det dags för mitt "nya" liv. Ett liv i en månad där jag har tänkt att jag ska äta nyttigare och mindre, unvika sötsaker i stora lass men inte vara asketisk och - framför allt - jag ska börja träna!
Eftersom jag är helt otränad så har jag tänkt att jag ska gå med stavar. Tidigare i somras så joggade jag lite men det var nog för tungt för mina otränade leder och ben.
Invägningen var direkt på morgonen och jag vägde som gud skapat mig 80,2 kg.
Jag pinade mig upp kvart i sex och klädde mig med mina nya träningskläder jag köpte i höstas när jag hade ont i ryggen/höften OCH hade feber!
Det kändes bra att vara igång även om det bara var 3 grader ute men vinden var svag sydvästlig så den kylde inte så farligt. Reflexvästen var den nya jag köpte för bara någon tjuga på Rusta men grann och fin. På huvudet hade jag en gammal oanvänd keps och pannlampa. Jag är INTE någon kepsmänniska men det är väldigt skönt att kunna vika ned skärmen och slippa bli bländad av bilar - och vara "osynlig" - och att kunna slippa lite av vindarna när man går över de öppna gärdena.
De första 1,5 km är på asfalt och det var lite halt ibland av gammal is. På grusvägen var det olika, ibland bra och ibland halt men på den korta asfaltbiten halvvägs var det bra, ända tills...
Jag ramlade på en isfläck!!!
Jag joggade på asfaltsbiten för att snabbt komma från stora vägen och då jag vek av till grusvägen så var det en isfläck. Kanske var den under en vattenpöl eller så såg jag den inte bara.
POFF!!! Så låg jag på marken med lite grus i munnen! Fanfanfan, jag som hade nya - heeelt nya - träningskläder på mig och så ramlar jag! Som tur är så skrapade jag inte upp jackan men väl ett liiitet hål på vänster knä. Det gjorde inte ont men man blir lite paff och jag for upp snabbt precis som man gör när man ramlar. Man vill ju inte att någon ska se sitt misstag...
När jag gått ca 100 meter så började det snurra...och jag kallsvettades...fan, jag slog mig ju inte!?!
Jag blev tvungen att sätta mig på huk och vänta på att det skulle sluta, kikade lite på min pulsklocka och såg att den visade bara 54 slag. Det måste vara pulsbandet som sitter löst när jag sitter på huk tänkte jag. Sedan kände jag mig lite bättre och reste mig för att bara sätta mig igen...fan, det gick ju inte över! Jag satt nog 2 x 5 minuter och andra gången såg jag att pulsen var nere på 44 slag!
44!!!
Jag tänkte att nu blir jag väl kvar här ute på gärdet! Nej, kom igen nu Crille, tänkte jag och efter ett tag kände jag mig bättre och började gå sakta igen. Ganska snabbt kände jag mig bättre och kunde gå normalt igen, men lite saktare så klart.
Det konstiga var att jag inte slog mig men ändå höll jag på att tuppa av. Fast lite slog jag mig på vänster handen, framförallt ringfingret, och så skrubbade jag mig lite på knä, underarm och ett mikroskopiskt sår på hakan.
Den första träningen var i alla fall en sväng som jag kallar "ebbetorpsrundan" och är på 5,24 km som jag klarade av på 1h och 1 min men då är det inklusive ca 10 minuters stillasittande på huk...
Pulsen var som högst 165 slag per minut, snittet var 113 och slutpulsen när jag gick i "mål" var 88 slag. Det lite läbbiga var att min lägsta puls hade varit 39 slag per minut! OJ!!! Hade jag sett det på klockan hade jag verkligen trott att jag skulle kolavippa där ute på gärdena. Men det är väl det som händer då man svimmar/nästan svimmar, att pulsen går ned - eller?
Det var skönt att jag kom hem igen och när jag duschat osv så var jag ganska öm i vänsterhanden...och under dagen fick jag träningsvärk i benen. Framför allt smalbenen var lite stumma och fötterna gick inte att sätta ned mjukt utan gången var ganska "klafsande".
Roligt att vara igång i alla fall, och så mycket sämre än så här kan det väl knappast starta...kanske en bra vink om att från och med nu kan allt bara bli bättre?!?
(Skrivet 5/2-11 kl 23:05)

Styckning - ett tidskrävande "företag" för en amatör...

Ja, ikväll var det dags för styckning av den senaste lilla galtkultingen.
Jag återkommer med info om skjutdagen osv...någon gång...i framtiden...när tid finns...och inspiration.

Jäklar vilken tid det tar att ta hand om ett vildsvin även om den är liten!
Jag är ju i och för sig inte någon man kan beskylla för att vara snabbast i världen heller men ändå. Fast för min del vill jag inte kalla mig långsam och slö utan noggrann! (...och snål...)

Allt som allt tog det faktiskt hela 5 timmar att ta hand om en liten "nassegris" som bara vägde 30 kg levande!
Det rejäla arbetspasset inkluderade dock ALLT.
Jag delade först grisen i 2 halvor och bar in dem från garaget en och en varefter de blev färdigstyckade.
Då jag styckat och renskurit allt - mycket noggrannt, delat blodigt till hundarna från fint till människorna, så var det dags att packa skinkstekar, utskurna ytterfiléer, innefiléer, karréer, utskurna bogbitar. Småbitar, revben och sidor skar jag i  småbitar för att mala till köttfärs.
Det blev 1,5 kg färs av "skräp" till hundarna och 2,5 kg till människoföda.
Jag skar bort ganska mkt runt skotthålen då det var lite förorenat med bly och lite väl mycket slamsigt och blodigt.
När man sedan har packat färsen i 3 påsar vardera så var det "bara" disken kvar. Usch vilket jobb det är med att diska köttkvarn och diverse småsaker, såg osv. Köttfärsen blir ju som "klister" och fastnar på ALLT.
Sedan får man olja in hålskivor, kniv och såg. Det tar sin rundliga tid men är roligt eftersom det blir så gott i slutänden!
Hela tiden hade jag av någon "outgrundlig" anledning lilla Alva-Stina vid min sida. Hon fick smaka ganska mycket och hon älskar verkligen vildsvin, ja, all mat om jag ska vara ärlig. Ett ben fick hon också. Det tyckte hon så klart var mkt gott - det också. Jag har hört att det inte är något problem - ska vara alltså... - att ge även fläskben, bara de är råa! De gnager och käkar på dem lugnt och fint i alla fall. Olle Långöra sov då hon fick det och han höll sig faktiskt sovandes ända tills hon tröttnade på benet. Då vaknade han och fick ta benet utan att han kände att måste stå och skälla först, vilket kan vara mycket tröttsamt ibland.

Jag hade bara en liten paus när jag var klar med styckningen och innan disk och tork. Då tog jag en Carlsberg hof och blev genast lite glad.
När jag var klar fick jag som belöning en kopp te, 2 bullar och ett liiitet glas cognac! Ska ju jobba imorgon men en slaktsup sitter ju aldrig fel!

Fredagsmys

Ikväll var det fredagsmys: forumet Jaktsidan på den bärbara datorn och ett glas helt ok rött vin.
Har tänkt på nattens vildsvinsvakande och sorterat bilder i datorn. På TV'n var det Let's dance och det var ingen höjdare precis...men det ska ju kallas för underhållning. Jag kallar det halvdan TV med mängder av reklamavbrott. Tur att det finns dator!

Corte Vigna 2008 - ett rött vin från Italien.

En sittning i två akter och jag klantar till det.

Ja, inatt blev det en sjusärdeles lång sittning i Tornet, eller om vi ska vara noggranna blev det en sittning i två akter.
Jag kom fram strax innan 19-tiden och gick in och pratade som hastigast med Husbonden och Husfrun och Zeke som alltid blir helt överlycklig när jag dyker upp. Det finns ingen som han skäller så på säger de. Hämtade burken jag glömde som de fick några vildsvinstungor i tidigare. Zeke hade älskat dem men jag vet inte om Husbonden smakade några. De var hur som helst mkt goda.
När jag klätt på mig "rustningen" gick jag upp till åkern och spanade mot åteln. Lampan var tänd!!! Typiskt att jag ALLTID ska vara för sent ute! Det kunde ju vara rådjur som var framme och letade äpplen men det troligaste är ju att de är vildsvin. Jag gick fram så tyst jag kunde, vilket sannerligen inte var tyst...det var nämligen kramsnö och den knarrade rejält varje gång jag satte ned foten i snön. Att smyga gick med andra ord inte. Lampan var släckt hela vägen fram mot tornet så de hade kanske stuckit iväg hann jag tänka innan lampan tändes igen då jag hade kanske 20 meter kvar. Då fnös det och det "pös" och grisarna stack all världens väg. Saken är den att man inte kan se marken nere på åteln då man går fram. Höga stora stenbumlingar skymmer sikten innan man är alldeles framme vid stegen upp till Tornet. Trots det smyger jag så försiktigt jag kan upp i Tornet och sätter mig ned, alldeles stilla, och väntar och väntar. Det tar över en halvtimme innan jag vågar röra mig lite försiktigt. Min tanke var att grisarna kaaanske kunde komma tillbaka eftersom de inte hade någon vittring av mig. Vinden var nämligen sydlig och svag, temperaturen bara någon plusgrad.
Jag satt och kikade ut i mörkret men inget syntes till förrän jag såg en svart skugga som smet förbi åteln efter någon timme! Det visade sig vara ett rådjur som gick och åt lite knoppar och annat smått och gott från buskar och sly. Jag funderade länge vad det kunde vara men till sist när jag var nästan säker på att det var ett rådjur så tände jag en lampa och lyste på det för att få bekräftat att så var fallet. Sedan kände jag att jag vågade fika medhavd macka - med några bitar rådjurssadel - en bulle och te. Jag åt ju ingen middag innan jag åkte iväg för vi fikade så sent på eftermiddagen.
Det hände inte mycket annat än att jag hörde ett knak långt bort. Klockan 22 började jag göra mig i ordning för att gå och fika hos Husbonden kl 22:30 som jag fått inbjudan till då jag kom. Innan dess gick jag och lade ut maten jag hade med mig till grisarna. Det var lite blandad kompott av rester som jag toppar med lite gammal nyponsoppa, gammalt bröd och kakor, gammal halm och säd, och så en halv kasse äpplen. Mums för vildsvin och även annat vilt med andra ord. Det hade varit många grisar framme på åteln och sökt igenom den grundligt. Jag tror faktiskt de varit där även innan morgonens snöfall, kanske igår kväll?
Det var mycket skönt att få komma in i stugvärmen ett tag. Jag hade ju ändå suttit ute i drygt 3 timmar i bara någon plusgrad.
Efter någon dryg timmes fikande var jag sedan jag rustad för en ny sittning. Jag hade nämligen lämnat allt i Tornet, ja, inte bössan så klart. Som tur är lyste inte åtelbelysningen när jag började gå tillbaka och inga vildsvin hade varit framme och ätit. Det hade blivit ganska rejält disigt men man såg ändå rätt så bra så länge man inte tände någon lampa.
Det var en ganska händelsefattig natt i det stora hela. Efter ett tag tog jag fram mobilen och spelade lite, har ju inga gamla high scores kvar sedan jag idiotiskt nog uppdaterade telefonen... Tittade mycket mycket ut i mörkret och tänkte att det lät konstigt, som om det töat så mycket att det börjat porla nästan. Det visade sig att det var snö som föll! Man hör lite konstigt när man har "lurarna" på sig och förstärkningen på max.
Jag provade att locka med lockpipan några gånger. Den har aldrig "fungerat" innan men kanske ikväll? Jag blåste några gånger och väntade sedan länge länge, men inget hände.
Klockan var nog strax efter 3 (!) när jag helt plötsligt såg en större svart skugga komma fram ur skogen längst inne vid åteln! Det var en gris, troligen galt. Han var ingen jätte men kanske 100 kg. Den största jag fått chans att skjuta tänkte jag samtidigt som jag hade en tvekan om jag skulle skjuta så stor gris mitt i natten osv. Men...det löste sig...så att säga... För när jag skulle sätta mig tillrätta så lyckades jag halka till med vänsterstöveln lite och det skrapade till. Grisen försvann snabbare än en avlöning och "morrade" som de brukar göra när de blir störda/skrämda.
S K I I I T!!!
När man väl får en bra chans så klantar jag till det. Ilskan fann nästan inga ord men jag var knäpp tyst och hoppades att han skulle komma tillbaka. Det skulle ju i hans öron även kunnat varit något som föll av någon anledning. Vildsvinet kom dock ej tillbaka trots att jag lockade någon gång. Fast en gång misslyckades jag och lockpipan lät som en trumpet...vilket den gör ibland när man gör fel...
Vid 4 gav jag upp och åkte hem. Jag gick ned på åteln för att kolla spåren efter grisen och de var stora men inte gigantiska, så det var inte Storgalten. Snön som hade fallit under natten var blöt men det var trots det flera centimeter snö på vägarna. Av förklarliga själ var det inte många bilar som varit ute...
Nåja, bättre lycka nästa gång heter det ju, och jag vet vad jag ska göra bättre. Komma tidigare och sitta bättre!

Inte en kvinnas doft utan lukten av ett vildsvin

Idag är det 1 år sedan jag sköt mitt allra första vildsvin. Det tänkte jag fira med att skjuta ett större ikväll. Så var planen...

Jag började som vanligt med att skicka ett sms till Johan och fråga om han sett något eller om han skulle upp. Får jag inte något svar inom ett tag så tar jag det som ett nej och beger mig iväg.
Trots att jag fortfarande är julledig så kom jag inte iväg i bra tid... Det är så mkt som ska göras och pulas med innan man kommer iväg. Egen mat/fika ska fram, grisarnas mat ska plockas fram och alla kläder. Dessutom skulle bösspipan dras torr eftersom jag oljat den senast då det regnade lätt. Jag hade med mig en kasse äpplen och en kasse med kompostmat av högst varierat slag. De får varierad kost i alla fall!
Jag pratade lite med Husbonden innan jag gick upp till Tornet. Där var det lugnt och inga grisar hade varit framme nyligen av vad jag kunde se på spåren i snön.
Jag bytte åtellampan eftersom den stod och blinkade så infernaliskt senast pga dåliga batterier. Den var i alla fall släckt nu när jag kom så inga grisar hade varit framme senaste timmen i alla fall. Sedan slängde jag ut maten som jag toppade med lite gammal pepparkaksfil och satte mig och väntade.
Hela kvällen förlöpte utan att jag vare sig såg eller hörde en enda gris. Trist.
Jag såg en svart skugga som for åt vänster och sekunden en som for åt höger allra längst in på åteln. Det var inte vildsvin men jag kunde inte se vad det var för det gick så fort och var så mörkt. Gissningsvis var det en räv eller ett rådjur.
Vid klockan 21, när jag satt och skrev ett sms till en trevlig kontakt jag "träffat" här på Nätet så kände jag dock en mycket tydlig lukt av vildsvin! Det var dock det enda, jag varken såg eller hörde något alls som kan tydas till att ha varit vildsvin.
Vädret var under kvällen snöigt och vinden som var västlig blåste friskare än vad de "lovat" på vädretjänsten. Kring 7 m/s men mkt kraftigare i byarna.
Klockan var strax efter 22 när jag skickar ett sms till min kära M och berättar att jag är "pratsjuk". Självklart så kan man inte sitta och prata när man sitter på åtel, men att det hjälpte att bara få skicka iväg ett sms.
När klockan var midnatt så begav jag mig hemmåt igen. Det är inte alltid så lätt att "hämta" ett vildsvin från skogen.