lördag 20 mars 2010

Vildsvinskebab och spåren av en vulkan

Slakt av min miniminigalt och spåren av en vulkan.

Hur mycket kött blir det av en liten kulting på 16 kg levandevikt?
Ja, jag glömde så klart att väga... typiskt.

Den såg fin ut när man ser den uppifrån.
Jag tog bort lite framför vänster höft pga blodutgutningen.


Här nedan syns ingångshålet. Lite skar jag bort lite runt kulhålet då jag flådde men det är i princip orört.
Lite konstigt tycker jag ändå att det är att baksidan av ena bogen fick lite blodutgutning. I och för sig inte så mkt som storgyltan, men den var väl extrem.

Utången blev dock något mer "vulkaniskt"... Kulan slår sönder rejält men gör sitt jobb och får stopp på grisen och den här föll i skottet.

Jag gjorde köttfärs av "småbitarna", dvs av bogar, sidor, revben, ca 1,5 kg. Det blev 2 bitar fläskkarré som räcker till en middag, kanske något knappt kilo kött. Hundarna får sitt av slamsorna och de dåliga bitarna; ca 1 kg. Av ytterfilén och stekarna gjorde jag småbitar som vi gjorde vildsvinskebab av.
Det receptet kan verkligen rekommenderas, liksom bloggen i övrigt!
Såsen var mycket god och den är nog prefekt även till kött från grillen.
Vi hade förutom sallad och grönt, ost, såser även potatis och "bjarne". Det var oootroligt gott!
Kvällen avrundades med en Guinness innan nattpromenaden med bassarna och sedan även en liten skål vaniljglass med jordgubbssylt - mums!

fredag 19 mars 2010

Skabbkultingen fri från trikiner

Idag kom provet ovanligt "sent", först kl 14:23. Det var ok som tur var:

"Vildsvinsprovet har ej påvisat trikiner. Testet utfört av Swedac ackrediterat organ 1 9 2 5 enligt ISO / IEC 1 70 2 5 enligt Kommisionens förordning (EG) 2 0 7 5 / 2 0 0 5 , kap 1, bil 1. Jenny"

Det blir inte mycket kött men mört och fint lär det vara!

(Skrivet 1/7 en fin semesterdag)

torsdag 18 mars 2010

Skickat trikinprov på skabbkultingen

Ja, så var det dags igen. Skickade ett litet vadderat kuvert med dubbelt porto till JP i Hästveda.
Hoppas så klart att det är fritt från trikiner även i denna lilla galtkulting. Det är nästan så att det är "dyrt" med 100 kronor när det är så här små grisar. Kostnaden för testet blir ju klart över 10 kr/kg kött men det är lite pengar om man ser till att man slipper bli drabbad av trikiner. Det vill jag aldrig uppleva. Kan ju bli en "sista" upplevelsen man får om man har otur.

(Skrivet 1/7 på en varm semesterdag.)

tisdag 16 mars 2010

En liten skabbig galtkulting

I kväll gick det så fort att jag inte ens hann skicka ett "framme" SMS till min kära M!

Alltså har jag inte bilden 100% klar för mig så här långt senare...
Jag tror att det var den här gången som jag bytte batterier i åtellampan efter att jag hällt ut all mat jag hade med mig - som vanligt.
Tiden bör ha varit lite halvsent. Jag skickade nämligen ett SMS till Johan  kl 21:26 efter att jag skjutit och tittat på "galten". Skrev att jag skjutit en pyttepyttegris och att den såg lite konstig ut med en knuta på ena bakbenet.

Nå väl, jag bytte batterier och satte mig till rätta i Tornet.Klockan kan ha varit kring 20:40 tror jag. Jag hann inte mer än sätta mig ned så kom det en flock grisar från vänster bakom buskagen! Herregud så fort det kan gå ibland. Det konstiga var att de tog inte minsta notis om att min doft måste funnits över hela åtelplatsen! Jag stod dessutom där ett tag pga batteribytet. Kan det vara snön som gör att de inte kände min vittring så väl?
Ja, vädret var ett par minusgrader och mycket svag västnordvästlig vind. Den var alltså helt rätt för att de inte skulle upptäcka mig.

Flocken som kom bestod av minst 2 små grisar varav jag sköt den ena, 3-5 stycken i mellanstorlek på ca ca 30 - 50 kg och en eller flera vuxna. Ja, det kan verka som jag har dålig koll på vilka grisar som ingick i flocken men jag höll full koll på att få fritt skottfält på en och jag ville inte uppleva det som var med förra grisen där det var foster i magen. Alltså sköt jag en liten och den föll i skottet på åteln. Skönt! Det är alltid lite oroligt för att man ska behöva gå och leta efter dem. Jag fick inte någon bra bild från åteln men tog denna då den låg i tunnan inburen i garaget hemma.
Här ser man hur liten den är då den knappast fyller ut tunnan...

När jag var nere på åteln såg jag att den såg konstig ut. Väldigt lite hår på bakdelen och en stor knöl högst upp på låret. Den knölen var mjuk och hård på samma gång. Den var lätt att få till bilen och knappast tung att lyfta upp heller.
Jag skickade som sagt ett SMS till Johan där jag undrade om han var vaken och berättade att min pyttepyttegris såg lite konstig ut. 
Eftersom det var tidigt på kvällen var "husbonden" vaken och hans fru också, ja, och deras hund Zeke så klart. Jag tyckte de kunde komma ut och kika på den vilket de gjorde. Den såg lite konstig ut tyckte de också. Även Johan kom sedan ut och kikade på min "skabbgaltkulting" har jag för mig.
Vi gissade på att den hade skabb men ingen var säker och visste hur det yttrade sig egentligen. Kultingen ser ut att ha kliat bort borsten på bakdelen i alla fall men var inte sårig eller så.
Han verkade inte vara utfryst eller så och de andra var inte dumma mot honom vad jag kunde se - innan det var för sent.

Närbild på baklåret där man kan se bölden mitt i bilden om man anstränger sig...
Den är dock av en pingisbolls storlek.

Jag åkte hem och började mitt arbetspass med att ta ur grisen, ta bort klövar och huvud och sedan sota grisen. Flå brukar jag inte göra förrän någon dag innan jag ska stycka den. Det finns många tankar och idéer om vilket som är rätt men detta har fungerat bra för mig i alla fall. Sedan beror det så klart på omgivningens temperatur. Jag kan tänka mig att det är skillnad på sommaren. Då tar det kanske för lång tid för grisen att svalna. Nu i vinter har det knappast varit något problem för mig eftersom jag hänger dem i garaget som är ouppvärmt. När det varit som kallast denna vargavinter har jag fått ha värmefläkten på för att hålla temperaturen över noll grader. Jag tycker 5 - 8 grader är lagom att hänga i om de ska mogna men första dygnet kan det gärna vara ännu varmare.
7,62 millimeter ingångshål sitter precis där det ska.

Utgångssidan såg inte helt fel ut heller faktiskt. Kultingen ser mer "galen" ut!

När jag hängt upp honom i galgen såg jag att han hade konstiga fläckar på magen. Skorv? Cancer? Skabb? Ja, jag vet inte men detta måste undersökas på något sätt. Ska ringa SVA i morgon och prata lite..."lite"...kanske passar bättre när det gäller mig.

Konstiga fläckar...har den cancer eller är det så här skabb kan se ut?

Nu får jag ta och varna känsliga läsare. Ja, det är kanske för sent redan men nästa bild kan kanske upplevas som stötande för en del människor. Den typen av människor som fjärmat sig från det som är naturligt och lever i en värld där det naturliga är färdiglagad mat i papperskartonger.

Här hänger hela mag/tarmpaketet utanför och
 man kan skymta en njure i buköppningen strax ovanför.

Det känns bra när man får ut allt helt och det gick bra att få bort allt den här gången också. Börjar få lite rutin på detta nu när det är femte gången faktiskt! Jag är dock autodidakt som det heter, så fort går det sannerligen inte men jag kommer väl få upp snabbheten efter några hundra...
Som vanligt tog jag rätt på så väl tunga, njurar och levern - har jag för mig. Detta är som så många andra inlägg skrivet lång efteråt så jag försöker minnas så gått det går med hjälp av bilder och SMS som jag haft kvar i telefonen. Just det här inlägget tog 2 dagar att fixa till...många bilder och en lååång text. Ja, så klart tog det inte 2 hela dagar men jag började igår kväll och gjorde det klart idag efter frukost (som var efter 12...). Dagens datum är 1/7 och det är ett nytt jaktår.

lördag 13 mars 2010

Melodifestivalhälsning

Skickade ett SMS så här på lördagskvällen då det inte är vildsvin utan melodifestival som gäller så här års.
Jag meddelade att jag kanske kommer i morgon, annars blir det i veckan. Har haft lite problem med siktet som jag ska byta mot det jag köpte på Blocket tidigare. Tyckte det var passande nu när jag ändå skulle kolla om bössan sköt rätt i och med att jag halkade senast och bössan tog i marken lite halvhårt.
Ska åka till skjutbanan i morgon förmiddag och då löser det sig nog - hoppas jag.
Sa att senaste gyltan var stor: 53 kg och att frysen börjar bli full!

Johan svarade att han tyvärr inte haft tid att sitta ute och vänta. Han hade dock varit uppe i "granet" och kikat tidigare idag och det var mycket spår där. Hade inte lagt ut mat på ett tag. Han önskade mig lycka till när jag nu kom.

Det är en snäll och trevlig person, precis som övriga släkten som låter mig jaga vildsvin på sin mark.
Det är som en otrolig sanndröm!

(Skrivet i efterhand; 30/6)

torsdag 4 mars 2010

Gyltan fri från trikiner

Provsvaret kom som vanligt kring lunchtid:

"Vildsvinsprovet har ej påvisat trikiner. Testet utfört av Swedac ackrediterat organ 1 9 2 5 enligt ISO / IEC 1 70 2 5 enligt Kommisionens förordning (EG) 2 0 7 5 / 2 0 0 5 , kap 1, bil 1. Jenny"

Det kändes bra då det var mycket kött den är gången!
Mums!
Det ska bli så gott på grillen i sommar!

(Skrivet 30/6)

onsdag 3 mars 2010

Skickat trikinprov nr 4

Idag skickade jag mitt fjärde trikinprov efter jobbet och hoppas verkligen att min stora gylta var fri från trikiner. Som vanligt till JP i Hästveda och en hundring i kuvertet. Klart billigast och suveränt snabba.

(Skrivet i efterhand...30/6...)

tisdag 2 mars 2010

En fin tjock gylta!

Äntligen en fet fin tjock gylta!
Men vi tar det från början...
Innan jag åkte från jobbet så skickade jag ett SMS till Johan där jag "berättade" om gårdagen. Det blev inget långt SMS... Nu hade jag laddat med ny mat och nya tag.

Han svarade att han hoppades att jag skulle ha mer tur idag och om det var måne nu.

Jag skickade mitt svar sen jag kommit hem vid 17-tiden att jag behövde käka först och hundarna skulle rastas. Sedan var det dags igen.
Månen var full i söndags så det är fint ljus, när det är klart.
Vädret i kväll var ett par minusgrader och samma vindriktning som igår men betydligt mer behaglig styrka - knappt hälften.

Vid halv 8 hade jag lagt ut all mat och satt mig till rätta i Tornet. Skrev och skickade följande SMS till min kära M:
"Ja, nu e jag i tornet och vantar. Lagt ut mkt mat som jag hoppas ska locka fram dem. Den var så
Grisar!"

En timme senare hade jag och läget lugnat ned sig så jag kunde skicka ett meddelande till M om hur det låg till och hur det gick.
Det tog tid innan de kom fram. Då var det en sugga med 2 mindre. Kan det varit "skygga suggan"? Inte omöjligt alls. De var bara långt in på åteln och de kliade sig på två ställen och gick sedan vidare utan att vara intresserade av maten. Kanske var de redan mätta? Jag vågade inte tända någon lampa och lysa lite extra... Man hoppas ju att de ska komma närmare så att man kan få ett säkrare skjutläge på dem. Med mitt kikarsikte vill jag ha djuren så nära det bara går - 2,5 gångers förstoring och "tyska ettan" som i och för sig gör att hårkorset syns bra även då det är mörkt. För mörkt var det då månen inte tittat fram ännu.
Jag hörde fler grisar också, tidigare, men de kom tyvärr inte fram. Fast man vet aldrig när de behagar komma igen, om de över huvud taget gör det...
MEN!
Vid 22:10 kommer det en sugga med 3 stora årsgrisar springande innefrån skogen. Jag ser dem på "håll" då månen kommit fram. De springer utan större tvekan rakt fram på åteln och börjar ta för sig av maten. Min puls stiger rejält för det gör den när det är "läge". Så, trycker jag av och de försvinner direkt i smällen. Suggan varnar/kallar när de kommit en bit bort. Jag ser att den jag hade fin bredsida på sprungit "lite åt vänster, rakt in" precis som den förra lilla grisen också gjorde. Tycker mig kunna se en svart klump liggandes en bit in i skogen. Jag tar fram mina ficklampor och klättrar ned med bössan beredd.
Det visar sig inte vara någon som helst tvekan om att jag träffat bra för det var mycket blod i spårlöpan och gyltan ligger död ca 35 meter in i skogen.
Jag tar fram mobilen och fotograferar åteln och spåren:
Att jag träffade bra blev jag varse direkt på åteln.

Spåren var lätta att följa. (Och bilden dålig.)

Att det var genomskott var det ingen tvekan om då blodet formligen sprutat åt båda hållen!

Det syns mycket tydligt när det är snö,
 men frågan är om inte en blind kunnat följa detta spåret?

Här började "krafterna" sina för jag tror nästan hon sprungit in i träden...

Hon låg bara någon meter åt sidan om träden.
Jag tog min "skrytbild" med min allmogebössa som referensobjekt.

Jag skickade bilden som ett MMS till M och skrev malligt; "Större! ;)"
Har ju fått lite "klagomål" om att mina skjutna grisar varit lite för små. I synnerhet den senaste var lite i minsta laget. Den här var nästan på gränsen att kallas årsgris. Det är endast dessa som är lovliga nu. Fast hon var i sällskap med en större så att det var en årsgris var det inte någon tvekan om.
Det var skönt att det var plogat upp till Tornet måste jag säga! Det hade i och för sig gått rätt bra ändå nu när det är snö men att kunna köra nästan ända fram är en härlig lyx.

Skickade bilden till Johan också med texten; "En fin rödgris.:)"

Svaret kom som vanligt strax efter; "Gött! Behöver du hjälp?"

Jag svarade strax innan kl 23 att jag hade gyltan i bilen men tackade för erbjudandet. Hon var rejält tung men om man lägger grisen i tunnan först så går det bra att ta ena änden först så att säga. Nu var det bara att köra hem och jobba lite. Det är ju "lite" att stå i hemma också när man skjutit...

Så här knubbig och fin var hon när hon låg i tunnan.

Det visade sig dock finnas fog för hennes knubbighet...hon var en gylta på väg att bli sugga... Ja, ja, det är ju sådant som händer och ingen fara annat än min egen etik egentligen. Det hade varit avsevärt värre om hon hade fött sina ungar och jag skjutit henne då! Jag undrade vad det var för konstiga "påsar" i magen i några ögonblick innan det gick upp för mig... Nu var det 4 st halvstora foster som kanske var gångna 3/4 av tiden? Hon vägde i alla fall hela 53 kg levande och det är en fin storlek på en skjuten gris tycker jag nog med min ringa erfarenhet.
Träffen hade tagit bra och allt var helt i kroppen. Ja, helt och helt...men ingen större skada matmässigt sett.
Jag tog som vanligt till vara på så väl hjärta, lever, njurar och tunga. Njurtappen behövde jag inte ta hela för att skicka som prov. Den här grisen behövdes det bara knappt ena sidan av.

(Skrivet 30/6 så gott det gick ur minnet och med SMS som stöd.)

måndag 1 mars 2010

Skakar och rister

Kvällens vakande började med att titta på väderprognosen och ut genom fönstret. Det var mörkt och regnet hängde i luften men det var inte det värsta, det var blåsten. Oj, vad det blåste! Positivt var att det var från rätt håll; nordvästligt och frisk till hård vind i byarna. Medelvinden visade sig senare varit ca 10 m/s och temperaturen var kring nollan.

Jag skickade ett SMS till Johan där jag undrade om han skulle upp och sitta i blåsten och om han suttit något i helgen. Han svarade att han inte suttit något men varit uppe och lagt ut mat. Det hade varit mycket spår och från stora grisar. Han hoppades/trodde att det skulle mojna fram åt kvällen.

Strax efter klockan 20 var jag framme och uppe i Tornet. Skickade ett SMS till M och meddelade att färden gått mycket bra och att jag skulle höra av mig då makaronerna jag hade med mig var uppätna. Hade med andra ord en rejäl laddning kompostmat med mig. De brukar gilla pasta "mina" vildsvin. Som lite riktigt komplement hade jag säd och halm från halmpannan i Önnestad som jag hämtat då jag var där på beredskapsutryckning. Halmrivaren skiljer bort "tunga" saker så som själva kornen från halmen så det inte blåses in i pannan.

Skickade även ett SMS till Johan där jag meddelade att all mat han lagt ut var uppäten. Passade på att berömma honom för den suveränt fina vägen han plogat upp till Tornet. Det har varit ganska jobbigt att gå i den djupa snön tidigare. Kan tänka mig att det inte hör till vanligheterna att det nästan är en halvmeter djup snö på åkrarna i Skåne.
Han svarade strax efter att det var pappa - hans alltså :) - som plogat. Sedan önskade han mig lycka till men undrade han om jag inte riskerade att blåsa ned.
Vid 21-tiden svarade jag att jag klarade mig bra i Tornet. Jag har ju varit till sjöss och är van att det skakar och rister, även om jag aldrig skjutit från någon båt. Dessutom var det fritt från mygg och luktade tjära så jag kände mig som "hemma".
Det skulle dock kunna vara lite svårt att få ett bra skott då det faktiskt gungade uppe i Tornet. Jag skulle fått tima in ett skott då jag hörde att det inte skulle komma en vindby. Ja, för det hördes tydligt då det skulle komma en "körare". För innan jag träffades av vinden så kunde jag höra att det började rista, skaka och fara i trädkronorna en bit bort i skogen. Då visste jag att en vindby var på väg.
Jag skrev att jag "skulle fått tima in ett skott" för så klart blev det inte tillfälle för att skjuta. Det skulle inte förvåna mig om det blåste för mycket för att vildsvinen skulle vilja röra på sig. De kan inte höra något när det blåser så hårt. I början trodde jag hela tiden att det skulle komma vildsvin för det knakade och hade sig i skogen. Det visade sig bara vara falska larm... Sedan när jag suttit halva kvällen så tittade månen fram allt mer och det gav upphov till fler falska larm så att säga. Det är väldigt lätt att få för sig saker när hela skogen knakar och det är fullt av skuggor mot snön. Spännande men inget vildsvin.

Att sammanfatta mina djurobservationer går lätt för denna kväll; jag hörde vingslagen från 2 änder och en hund som skällde...inte mycket att hänga i julgranen med andra ord. Jag trodde dock att jag såg vildsvin mer än en gång. De "vildsvinen" var dock inte något annat än mörka "skuggor" från buskar för de rörde sig inte under hela kvällen...

Tyvärr minns jag inte hur länge jag satt för detta är skrivet långt i efterhand. Troligen gav jag upp strax innan midnatt.
Jag har när jag skriver detta semester och det är den sista juni. Vädret är avsevärt trevligare och jag sitter och minns den ruggiga marskvällen. Sitter idag i shorts och t-tröja på altanen och har det skönt. Det enda som jag saknar från mars är att man slipper myggen då.