Inte en kvinnas doft utan lukten av ett vildsvin

Idag är det 1 år sedan jag sköt mitt allra första vildsvin. Det tänkte jag fira med att skjuta ett större ikväll. Så var planen...

Jag började som vanligt med att skicka ett sms till Johan och fråga om han sett något eller om han skulle upp. Får jag inte något svar inom ett tag så tar jag det som ett nej och beger mig iväg.
Trots att jag fortfarande är julledig så kom jag inte iväg i bra tid... Det är så mkt som ska göras och pulas med innan man kommer iväg. Egen mat/fika ska fram, grisarnas mat ska plockas fram och alla kläder. Dessutom skulle bösspipan dras torr eftersom jag oljat den senast då det regnade lätt. Jag hade med mig en kasse äpplen och en kasse med kompostmat av högst varierat slag. De får varierad kost i alla fall!
Jag pratade lite med Husbonden innan jag gick upp till Tornet. Där var det lugnt och inga grisar hade varit framme nyligen av vad jag kunde se på spåren i snön.
Jag bytte åtellampan eftersom den stod och blinkade så infernaliskt senast pga dåliga batterier. Den var i alla fall släckt nu när jag kom så inga grisar hade varit framme senaste timmen i alla fall. Sedan slängde jag ut maten som jag toppade med lite gammal pepparkaksfil och satte mig och väntade.
Hela kvällen förlöpte utan att jag vare sig såg eller hörde en enda gris. Trist.
Jag såg en svart skugga som for åt vänster och sekunden en som for åt höger allra längst in på åteln. Det var inte vildsvin men jag kunde inte se vad det var för det gick så fort och var så mörkt. Gissningsvis var det en räv eller ett rådjur.
Vid klockan 21, när jag satt och skrev ett sms till en trevlig kontakt jag "träffat" här på Nätet så kände jag dock en mycket tydlig lukt av vildsvin! Det var dock det enda, jag varken såg eller hörde något alls som kan tydas till att ha varit vildsvin.
Vädret var under kvällen snöigt och vinden som var västlig blåste friskare än vad de "lovat" på vädretjänsten. Kring 7 m/s men mkt kraftigare i byarna.
Klockan var strax efter 22 när jag skickar ett sms till min kära M och berättar att jag är "pratsjuk". Självklart så kan man inte sitta och prata när man sitter på åtel, men att det hjälpte att bara få skicka iväg ett sms.
När klockan var midnatt så begav jag mig hemmåt igen. Det är inte alltid så lätt att "hämta" ett vildsvin från skogen.