måndag 15 februari 2010

Sista chansen att skjuta STORT vildsvin

Så var det den 15 februari vilket är sista dagen för att skjuta ett vildsvin större än en årsgris.
Jösses vad jag hoppats de sista dagarna, att en stooor galt ska komma och jag ska få skicka iväg en Norma Vulkan i kaliber 30-06. Tyvärr har det varit bara en dröm de senaste dagarna, en dröm som förhoppningsvis skulle slå in i kväll!
På väg upp till Tornet stannade jag till och pratade med Johan. Han tyckte nog att jag även kunde skjuta skygga suggan med de 2 "kultingarna". De är så stora att de utan vidare skulle klara sig själva. Personligen är jag mycket tveksam till den tanken. Viss vill jag skjuta ett (flera...) stort vildsvin men jag vill samtidigt inte skjuta en "mamma" för sina barn. Det sägs att de ungarna blir huliganer om de inte har sin mor som ledsagare in i vuxenlivet. Det är med andra ord precis samma ska i vildsvinens värld som i människans!
Jag lägger ut ganska mycket mat på åteln som jag vet att "mina" vildsvin kommer att uppskatta. De har ju ätit upp allt jag haft med mig och det väldigt fort. All snö den här vintern har ju gjort det svårare även för dem att hitta mat. Idag hade jag med mig så mycket mat och i så stor påse att den fortfarande var ljummen då jag lade ut den! Tacka skolköken och otacksamma elever för den mina små grisar!
När jag satt mig till rätta vid 19-tiden skickade jag mitt "framme-SMS" till Marie. Berättade att resan som vanligt gått bra. Sedan var det bara att vänta...som vanligt.
Efter ett litet tag började jag dock misströsta lite då jag upptäckte att vinden inte var "som det var tänkt". Den var visserligen svag och fin men ack så felriktad; ostlig med en svag dragning åt norr. Temperaturen var bara några minusgrader så den var inte att klaga på.
Jag blev väldigt avundsjuk när jag hörde ett skott inte alls långt bort. Vilket jag meddelade Marie i ett SMS. Det positiva i det är att det skottet kan få flockarna att röra på sig lite, de blir oroliga. Ibland brukar jag tänka att det inte var något vildsvin de sköt utan en räv eller något annat. Då känns det genast lite bättre. Avundsjuk och missundsam, jag???
Maten doftade i alla fall extremt mycket så det borde ju kunnat locka till sig dem åtminstone nu när vinden var in åt skogen. Jag hade med mig penne och tonfisksås. Nästan all mat jag hade med mig igår var uppäten idag! De är hungriga mina små grisar!
Något efter 21 så hörde jag ytterligare ett skott och det var ändå närmare än förra skottet! Guuud vad orättvist! Tänk att "alla" ska få skjuta stora grisar utom jag! SUCK!
Till råga på allt elände så kom det en stor mörk skugga inne i skogen. Den grisen stannade till kanske 80 meter i skogen, luktade & luktade för att sedan "pyyysa" och "brööööpa" för att därefter försvinna ytterligare in i skogen med en väldans fart. Så det är möjligt att jag varken syns eller hörs när jag sitter i skogen men luktar det gör jag, helt klart! Dumma vind!
Efter det skickade jag ytterligare ett SMS till Marie där jag undrade om jag "hördes". Kände mig lite övergiven i skogen så att säga.
Minns ej hur länge jag satt men jag tror inte jag satt sååå länge pga den rådande förrådande vinden. Minnet sviktar ju eftersom jag håller på med långsam bloguppdatering. Detta skrevs den 11/6 2010 = mina föräldrars bröllopsdag! Grattis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar