Helt händelselös kväll...men trevligt besked på dagen

Efter gårdagens "möte" med grisarna så var jag extra taggad för kvällen. Det är så försmädligt att komma "för sent" till åteln, att de redan är där och jag kan inte ta mig fram utan att röja mig med ljud.

Jag skickade SMS till Johan på eftermiddagen för att höra om han skulle upp till Tornet. Jag hade fixat mer mat till "grisen" och ville gärna lämna den och se om de varit framme och ätit upp det jag lade ut igår.
Han svarade strax efter att det gick så bra så.

När jag kom fram såg jag att de varit framme och ätit upp maten. Härligt att maten uppskattas när man släpar med sig den med möda och stort besvär.
Jag hade gjort mig beredd att sitta länge då jag tagit med mig en vanlig huvudkudde att sitta på. Framför allt för att det är varmare och skönare om man sitter länge men även att jag kommer upp lite högre på stolen. Tidigare har jag haft ett vanligt ganska tunt sittunderlag under rumpan. Man får träsmak av det efter några timmar.
När jag var framme vid 19:15 tiden skickade jag ett SMS till Marie att jag var lyckligt framme och inga missöden på vägen eller upp till tornet.
Det var ganska ruggigt att sitta stilla. Vinden var svag nord, nordvästlig men det var bara -5 grader på termometern och då kyler det bra efter ett tag.
Efter att ha suttit ett tag drogs 4-hjulslastaren igång nere på gården. Den väsnas en hel del och då passade jag på att springa ned och lägga ut mat jag hade med mig till åteln, lätta på trycket en bit bort och, för att inte frysa "ihjäl", ta fram sovtäcket och lägga det över benen. OJ, vad skönt det blev! Jag hoppas jag inte skrämde några vildsvin med mitt spingande upp och ned ur tornet. För att "glädja" min kära sambo passade jag på att skicka ett SMS och berätta att sprungit upp och ned och även pinkat. Hon är "måttligt" förtjust i sådan information...
Passade även på att berätta i ett SMS till "Husbonden" att jag var i tornet. Jag utelämnade "pink-historien" dock...känner inte honom sååå bra att jag drar några sådana "vitsar".
Blir ju ofta bara en av dem jag pratar då jag går upp för att sitta på pass så då tänkte jag att det passar med att skicka ett litet "text" för en gångs skull.
Tyvärr blev kvällen helt händelselös. Jag fick inte skjuta någon gris och frågan är om jag över huvud taget hörde någon! Det har faktiskt hänt ett fåtal gånger att jag inte ens hör en gris. Då är det riktigt segt att sitta.
Minns ej när jag gav upp men det var nog kring midnatt.

Ja just det! Vid lunchtid fick jag besked om att även mitt tredje skjutna vildsvin var fritt från trikiner. Perfekt! Ja, jag hade det inte med som lunchmat men det kommer nog att bli så vad det lider. Gottigottgott!

(Skrivet 4 månader senare, den 8/6 2010)