Flera vildsvin i olika grupper...men inget skjutet

Ibland händer det inget och ibland händer allt - utan att något händer...
Det började med planering för kvällen redan på eftermiddagen, tänkte att jag skulle komma till åteln i skymningen. Jag skickade ett SMS till Johan för att höra om han varit uppe något i helgen, kanske rent av skjutit någon gris!?
Han svarade att han inte varit ute nått men att han lade ut kross igår och skulle göra det snart igen - efter middagen typ. För att öka mina chanser skulle han även tjära träden på nytt. Tänk vad snälla människor det finns! Till rådjuren skulle han fixa lite hö också.

Kom till Tornet vid 19:30 tiden och satte mig till rätta på min huvudkudde och under sovtäcket. Det gäller att göra det så mysigt man kan när det är vinter och kallt ute. Inte för att det var så jättekallt i kväll, bara några minusgrader och en ytterst svag vind, nästan vindstilla.
Jag hade inte suttit många minuter innan det började knaka och braka och 2 större skuggor kommer fram från vänster. De kommer fram lite...inte mycket. De är inte alls intresserade av att gå fram till maten utan håller sig på "dubbla matavståndet", dvs ca 50 meter inne bland skuggorna. De är ganska bastanta och kliar och har sig länge och väl. Går från vänster sida till höger och fortsätter klia sig. De märker aldrig mig utan vädrar lite ibland men går sedan lugnt iväg snett in åt vänster. Efter ett litet tag hörs det ytterligare knakande, en liten kulting, max 25 kg, kommer springande i världens fart! Nosar och kollar in första "kli-platsen" och springer sedan snabbt över till andra "hållplatsen" där de stora varit och därefter raskt iväg i samma fotspår som de 2 stora gått. Vilken tur att jag inte avlossade något skott mot en av de 2! Tänk om jag skjutit "mamma"! Det hade varit förargligt, minst sagt. Nu var den i och för sig inte någon randig pyjamasgris, så den hade nog överlevt men det hade inte varit rätt.
Jag satt och siktade på de stora hela tiden men det kändes inte rätt och avståndet var för långt. Man blir rätt lång i ansiktet när man sitter och väntar på att de ska komma fram men så är de inte det minsta intresserade av maten man kånkat dit, bara tjäran! De kliar sig och går utan notis om maten. Finns nog andra ställen också där de kan äta sig mätta...
När de försvunnit vid kvart över åtta så skickade jag ett SMS till minMarie och ett till Johan att jag sett grisar men inte skjutit. Hoppades att det inte var "allt" för i kväll...trist när det kommer några direkt och sedan dött i flera timmar...alla timmar ända till man åker hem.

Det blev inte någon trist kväll. Ett tag efter de förra SMS'n vid halv nio så kom skygga suggan och hennes 2 "kultingar"! De är inte så mycket till kultingar längre kanske, snarare unggrisar på ca 40 kg. Så här efteråt minns jag ej var de kom från för håll eller vart åt de gick sen, men en ej allt för avancerad gissning är att de kom snett vänster innifrån skogen och gick ut snett åt höger. Vill minnas att det var så. En kväll gick de nämligen ut åt ena hållet och kom tillbaka från det hållet dagen efter!
Jag hade fingret på avtryckaren ett tag och var någon sekund från att trycka av. Allt stämde utom att vinkeln inte var rätt. Jag vill gärna ha bredsida, man har ju tid på sig oftast...men idag var gick det inte. Rödgrisen stod alldeles för rakt mot mig, tyvärr. Sedan var vinden inte 100 då den var så svag att den for...precis som vildsvinen. De stack alltså iväg till sist, ja, "till sist"...de gick iväg alldeles för snabbt..

När de försvunnit så var det dags att hitta på något, och pinka! Jag klättrade snabbt ned från tornet och bar fram maten till åteln jag hade med mig. Gick iväg en liten bit och slog en "pink". Vill inte göra det precis vid tornet och sprida min vittring mer än onödigt... Uppe i Tornet tog jag en banan för att lugna magen som lät som ett tropiskt åskväder. Jag vill ju inte röja mig mer än nödvändigt, som sagt...
Jag var lite "snacksjuk" så jag skickade ett SMS till Marie vid halv elva och berättade att skulle sitta ett tag till, vilket jag troligen gjorde. Kanske till midnatt, men jag minns inte då jag skrivit dessa ord ca 5 månader senare; den 11 juni 2010.