Jag älskar julmat!

Idag blev jag "tvungen" att ta ett kort när jag lagt upp det kallskurna på jultallriken.

Visst är det uuunderbart med julens goda mat och dryck?!

På tallriken ligger det rökt ål, grilljerad julskinka med whiskysenap från Västervik, kallrökt lax, gravad lax, hovmästarsås, skärgårdssill, ägg, äppel- och kanelsill, fransk löksill, sillsallad, julpaté, fläskrullad och kallrökt fläskspjut. Dessutom är vörtbröd med julost och potatis ett måste. Till detta ett annat måste; julsnaps och julöl. Ölen är Nils Oskars Kalasjulöl och OP Anderssons specialakvavit för i år: Cognac Cask. Båda dryckerna var fantastiskt goda och passade alldeles förträffligt till julmaten. Synd bara att Nils Oskar har så små flaskor, eller inte, för då får man ju ta två stycken! Akvaviten var som en smekning och väl värd 299 kr för en halvliter på bolaget. Den är lagrad i 10 år så det är inte konstigt att den är lite dyrare. Flaskorna är numrerade och jag har 3806 av 9954.

Efter dessa kalla underbara läckerbitar var det dags för det varma så som köttbullar och prinskorv, revbensspjäll - tjocka och feta så klart - och så janssons frestelse.

MUMS!

Jag fattar inte de som säger att de inte tycker om julmat!? De människorna kan ju inte tycka om vare sig någon sorts sill, köttbullar, någon sorts korv, lax eller ål, janssons frestelse, ägg, omelett, revbensspjäll, leverpastej och andra mumsiga patéer mm mm mm. Vad saknas? Fiskpinnar, spagetti??? Jag tycker om det också men så torftigt och tråkigt det måste vara att inte tycka om något av alla goda maträtter det finns på julbordet.

Nej, jag tror att de som klagar på julmaten till stor del inte tänker efter utan har fallit in i någon negativ spiral för många verkar inte tycka att man ska tycka om julmat och julen. Jag tycker nästan lite synd om dessa människor.

Oj, vad jag blev sugen på något gott av allt detta skrivande. Jag måste nog gå till kylskåpet och skära mig en bit julkorv.

Nu är julen här!

Härligt med jul och jag har varit ledig hela veckan! Superduperskönt - även om det inte blivit något jagat... Fast med nytt köldrekord på -24,6 grader i Kristianstad är det kanske inte så konstigt att det inte blivit några turer till Tornet. Det har varit den kallaste december sedan de började mäta temperaturen 1878 eller vad det var.
Jag har malt köttfärs från senaste vildsvinet idag och det blev ca 2,5 kg slamsfärs till hundarna och 3,8 kg finfärs till oss tvåbeningar. Inte illa!
Sedan var vi på stan och shoppade lite julklappar. Vi överdriver verkligen inte med dessa i år men frågan är om det inte blev lite mkt med maten då "sista kompletteringen" av maten på Ica Maxi gick på 1800 kr! Nu ska sanningen fram och det är att det var inte bara mat utan en del godis, någon julklapp, en billig skjorta till mig, lite kläder för några hundra till M, kattsand och kattmat för någon hundring var, en julduk för 150 osv. Fina och bra saker var det i alla fall.
Sedan var det en "långpromenad" med vovvarna i snöstormen. Vi gick väl någon dryg km och det räckte tyckte jag. Vi-jag såg totalt 3 rådjur och 2+2 harar men inga vildsvin, bara ett "spårdike" av dem.
När vi kom hem så babblade jag i tfn med mina kära föräldrar som inte kände för att köra 70 mil enkel resa i snöstorm den här julen. Jag kan förstå dem men tycker det är tråkigt och saknar dem så klart. Vi har skickat julklappar till varandra i alla fall. Våra till dem gick i återvinningens tecken och jag återvann även postpaketet de skickade till oss.
Vi - jag... - var och handlade på Bolaget idag också. Det blev inte billigt - heller... 4 småflaskor vin, ett tiotal julöl och en julsnaps. Årets Reimersholme var slut så jag tog en specialutgåva av OP Andersson. Vill minnas att det var en cognacslagrad variant. Återkommer med närmare rapport imorgon hoppas jag.
Nu inatt grilljerade vi även skinkan. En supergod superbillig skinka som bara kostade 39 kr/kg på Ica Kvantum. Jag har för mig att den hette Carlssons. Svensk var den i alla fall och det känns bra.
För att njuta av den nygrilljerade skinkan tog jag en pava ny öl till skinkmackorna av nyinköpt butiksbakat vörtbröd. Båden bröd och öl var supergott. Ölen var Nils Oscar Rökporter. Den gick verkligen inte av för hackor! 5,9% och fin i smaken. MUMS!

Skål!

Höstpromenad och svampplockning

Idag var det en strååålande höstdag här i Skåne!

Jag tog hundarna på en promenad på eftermiddagen och fick lite luft. Det var skönt att inte beredskapstelefonen ringde, ja, den har faktist inte ringt på hela dagen - SKÖNT!

Gick upp i skogen till "tyskens" åkrar och där såg vi bland annat de här söta djuren:

Ni kanske har svårt att se dem? Bilderna är tagna med mobilkameran och håller inte världsklass men en get med två kid mitt i bilden är det i alla fall, plus ett annat rådjur som låg ned på åkern.

När vi kom bort till kräftdammarna var det is på delar av vattnet! Klockan var ca 17:30 och det hade varit sol hela dagen!

Det var gott om spår i leran vid dammen.

Vilka som varit där var inte svårt att se...Olle inspekterar uppvälta grästuvor.

När jag såg en här svampen kunde jag inte hålla mig från att lukta på den...trots att jag vet att det är en Stinksvamp. Hur den luktar? Gissa...illa som f-n! Jag måste nog vara lite pervo... :)

Dessa luktar dock mycket godare! Karl-Johansvamp. De hamnade i stekpannan. De som var friska...

Det här var jag "lite" osäker vad det var för någon slags sopp...

Så jag ställde frågan på detta och fick ett svar på bara någon timme!

Det var en tegelröd björksopp och skall vara en utmärkt matsvamp.

Tänk vad duktiga och vänliga människor det finns.

Svampen hamnade alltså i stekpannan den också, men inte samtidigt som Karl-Johansvampen...



Kvällen i övrigt tillbringades i soffan, en rätt bra deckargåta på SVT och sedan vildsvinsavsnittet på Mitt i naturen på SVT-Play. Det såg jag på nästan i sista sekunden. Programmet skulle ligga uppe till 23:59 och jag började titta 23:45. Som tur var kunde man se klart programmet trots att det varade i nästan en halvtimme. Det är nog bara länken som tas bort den utsatta tiden.

Imorgon blir det nya tag och ett nytt inlägg! Hoppas jag...

Jag ville åtminstone få se vildsvin den här kvällen...

Då var det dags att ta tag i bloggen igen... Började som förväntat, mindre bra, eftersom jag inte ens kom ihåg kodordet för att kunna logga in på blogger! Senaste inlägget i skrivande stund är från 1/7 - i år... - men jag kommer i framtiden att uppdatera mera så "alla" läsare: håll utkik! :)

"Dagens" händelse är från kvällen 28 september men skrivs kvällen - natten 2-3 oktober. Jag kom iväg vid 19:30 efter käk och hundpromenad. Olle var som vanligt lite deppig när jag skulle iväg men samtidigt nöjd efter att ha fått en kvällspromenad i grannskapet. Jag ville iväg för att mata "grisen" en sista gång innan jag hade beredskapsvecka. Beredskapsveckan är från torsdag till torsdag men onsdagen 29 september är min kära Miss M's födelsedag så den dagen var knappast aktuell för åteljakt...

Jag hade med mig lite kompostmat, en kasse äpplen, lite majs och bröd. Det gäller att ge grisarna varierad kost! Det var med andra ord ganska tungt lastad jag gick över åkern mot Tornet. Halvvägs får jag se att åtellampan som reagerar på rörelse är tänd!!! Jäkla skit att jag alltid ska vara sen...
Som tur var så var det rätt vind, den var mkt svag men nordvästlig, och temperaturen var ca 10 grader.
Jag var alltså ca 75 m från Tornet men jag chansade på att gå närmare men då jag det var 50 m kvar tog jag av mig jacka och väst, ställde ned kassarna och ryggsäcken och tog på mig hörselskydden och började smyga fram. Trodde väl aldrig att jag skulle klara det oupptäckt men jag tror faktiskt jag lyckades. Dessvärre var vildsvinen klara på åteln och som det skulle visa sig: all mat uppäten. De lämnade alltså åteln och gick in i skogen där de hördes mer än väl när man har "lurarna" på sig. Jag klättrade upp i tornet ytterst försiktigt och satte mig till rätta så tyst jag kunde. I samma veva ser jag några svarta skuggor komma ut på åkern dryga 50 meter bort. Eftersom det var molnigt och månen inte gått upp än så var det väldigt svårt att se vare sig hur många de var eller ålder, för att inte tala om kön... Det var alltså inte skjutläge och skulle inte bli så om de inte kom tillbaka till åteln. Då tände jag en ficklampa och lyste på dem för skojs skull. OJ, vad rädda de blev av det! Det var en sugga med 6-7 kultingar på ca 20-25 kg. Suggan fnös till och sprang tillbaka mot skogen för att efter ett litet tag göra om proceduren. Den gången blev de dock riktigt rädda av ett rejält knak från andra sidan skogen och de försvann "för gott".
Då jag suttit och väntat utan att höra något mer i ca 20 minuter gick jag ned och hämtade min utrustning och mat. Åteln var länsad på mat och jag slängde ut det jag hade med. Sedan var det bra att sätta sig ned "på riktigt" och vänta...och vänta...och vänta...
Jag hörde knappt något i vildsvinsväg och jag började misströsta lite...för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det var dock full fart på kronhjortarna en bra bit bort. De hörs flera kilometer på natten så jag tror de är på något gods marker - Ovesholms?
För att få tiden att gå i väntan på att vildsvinen skulle komma tillbaka spelade jag lite spel på mobilen, fikade och slumrade till. Precis som vanligt en kväll/natt på åteln med andra ord. ;)
Rätt som det var så var åtellampan tänd! Jösses, att vildsvin kan vara så tysta tänkte jag...men inget vildsvin syntes till och lampan slocknade. Jag tände min fasta lampa och såg då att det var mården som var i farten igen. Till sist gav den också sig iväg... Det hade då börjat blåsa ganska friskt och vinden hade vridit mot nordlig, vilket är mycket sämre då vildsvinen ofta brukar komma från södra sidan i skogen.
När klockan var kvart över 11 så började jag locka lite med lockpipan men inget hände så jag tänkte att jag tar en halstablett och när den är slut är min kväll på åteln slut. Döm om min förvåning hur jag hör knakande från vänster=söder sida! Som väntat blev det bara en rejäl fnysning i skogen då de var kanske 75 meter in och fick vittring av mig.
Då var det bara att packa ihop och åka hem. Det var ju trots allt arbetsdag nästa dag.
Ja, just ja, min något kryptiska rubrik har sin förklaring i att jag i mitt SMS där jag skickade till Johan när jag var på väg till Tornet skriver att jag vill åtminstone få se vildsvin ikväll...och syftar på förra gången då jag bara hörde dem. Den här gången fick jag faktiskt inte bara höra vildsvin utan även se dem.

Som ett hån

I kväll kom jag "oanmäld" till Tornet. Hade inte pratat/SMS'at till Johan innan. När jag kom fram kom dock Zeke och annonserade min ankomst för hela bygden... "Husbonden" kom också ut och vi pratade om hur det varit och vilka djur jag sett.
Han hade tidigare på kvällen gått en runda i skogen men inte sett eller hört något vildvin. Ett djur hade sprungit iväg men han trodde det var något slags hjortdjur. Han kan med andra ord inte ha skrämt några vildsvin efersom det inte fanns några att skrämma. Hoppas de kommer senare.
Jag berättade att jag har haft ett dilemma ett par gånger om jag ska skjuta eller inte skjuta en kulting av de 3 som kommer med sin "mamma". Han tyckte så klart att jag ska skjuta alla. Jag försökte förklara min ståndpunkt lite och att de faktiskt inte gjort någon skada på åkern utan hållt sig i skogen. Det är ju ett beteende som trots allt ska "premieras" lite. Fast den största anledningen är att så klart att jag tycker att de kan växa till sig lite innan det är mogna att skjutas, gärna över 20 kg i alla fall.

Vädret var väldigt fint och vinden var bara svag och nordvästlig. Temperaturen var kring 20 när jag kom för att under natten sjunka ned mot 10 grader. Så det blev ganska kyligt trots alla kläder jag hade på mig. Först hade jag "bara" underställströja, t-tröja och tjock tröja...för att sedan komplettera med en skjorta och min fleecejacka. Det känns lite knepigt mitt i sommaren men när det är bara 10 grader så blir det kallt efter några timmar.

All mat var uppäten på Åteln och jag lade ut det jag hade med mig; lite mögligt bröd och ost, ruttna morötter och kiwi, några torra frallor och lite jäst majs och torr majs. Inga mängder mat utan någon kasse totalt. Kastade in lite innåt åteln som vanligt som ska locka fram dem och det mesta framme på skjuthåll.
Jag hoppas de gillar "skit" för det var bokstavligen vad det luktade om morötterna.

Klockan 22 var jag klar och satte jag mig och skickade SMS att jag var framme, kikade av och till med kikaren och spelade lite telefonspel som vanligt. Mest hade jag dock koll över så väl åker som åtel. Tyvärr var kvällen & natten väldigt händelsefattig till största delen.
Bonden hade varit och hämtat rundbalarna som var tänkta som skjutstöd - enligt mig alltså. De skulle varit perfekta om några vildsvin gått ut på åkern. Man kan både smyga bakom dem och sedan ha perfekt skjutstöd när man kommit närmare. Så klart vill bonden hämta dem så snart det går eftersom det inte växer något där de ligger.

Inget vildsvin kom från åtelsidan eller från åkern för den delen. Jag hörde en del knak i skogen och det kan ha varit suggan med de 3 kultingarna tänkte jag. Eller så var det ett rådjur... På andra sidan åkern så hörde jag faktiskt grisar några gånger men de kom tyvärr aldrig fram på åkern.
Som vanligt var det en hel del morkullor som flög och lite fågelkvitter som tystnade när mörkret kom. Sedan var det tyst ett bra tag innan gryningen kom och en kakafoni av fågelkvitter kom igång. Det börjar med morkullan och lite andra trastar och annat, bla göken. Då det var i full gång var jag tvungen att ta av mig hörselskydden som förstärker för en gulsparv sjöng så det skar sig hemskt i öronen.

Det är tur att man har fika med sig för det gör det lite lättare när man är som tröttast eller mest frusen och sugen. Jag hade en bulle, några kakor och chokladmjölk=oboy med dajmsmak. Jättegott! Hade även med mig en övermogen banan jag bara åt hälften av och en satsumas jag inte åt alls.

När klockan blivit 03:30 gav jag upp...
Packade mina saker i ryggsäcken och klättrade ned, gick till bilen och packade in allt.
Svänger runt och kör ca 150 meter på grusvägen och...tvärstannar.
VA FAN!
På andra stora åkern som jag då har rakt framför mig springer flera stora fina svarta vildsvin iväg!
Tänk vad lättstörda de är och så himla vaksamma. Avståndet till grisarna var nära 300 meter och ändå springer de som tokiga. Jäkligt misstänksamma och vaksamma djur, fast det kan man ju förstå eftersom de bokstavligen sprang för livet...
Jag smyger ur bilen och tar fram bössan och går så försiktigt jag kan och "vid sidan om" så att de inte ska få vind & vittring av mig.
Tyvärr var de alltså redan mer än störda och sprang iväg mot dammen och skogen...
Trots det gick jag en sväng på åkern och kikade, hittade lite pinfärsk svinskit. Det närmaste jag kom ett vildsvin idag...det är som ett hån. Man sitter och väntar i timmar på dem men ser dem först när man åker hem...Grrrr...

Avstod från att skjuta...

Men vi tar det från början.
Jag skickade ett SMS till Johan och frågade om han fått/sett något vildsvin igår. Han svarade att han sett 8 riktigt små kultingar men inte någon sugga, vilket var lite märkligt. När kultingarna hade fått syn på honom hade de spelat döda! Det var ett roligt beteende samtidigt så väl märkligt som förståeligt. Vet ej vid vilken åker han suttit men troligen var det i Tornet. Han skulle nog ut ikväll igen om vädret var ok. Det visade det sig vara och han skulle gå till dammen och sitta där vid nedre åkern och jag skulle få "Snickarlyckan" för mig själv. Tydligen heter åkern där Tornet står så, eller så är det ett nytt namn eftersom nybygget ligger precis vid den åkern.
Min målsättning var att komma dit vid 21 men jag blev en timme sen - som alltid... När jag kom dit såg jag att kusinen John var där! Trist som bara den tänkte jag och knatade i alla fall försiktigt fram till åkern för att se i vilket av tornen han satt. Jag hann inte komma fram innan han kom gåendes. Han brukar inte vara ute så sent så det passade ju bra att vi hade "skiftbyte" då. John hade suttit ett par timmar men vare sig sett eller hört något.
Jag plockade ihop lite mat och min utrustning och knatade iväg över hösträngarna på åkern. Det visade sig att vildsvinen inte varit framme så mycket på åteln eftersom brödet var kvar. Kanske hade de varit längst in för där kunde jag inte se några frallor kvar. Brukar alltid kasta in några stycken en bit så att det är något som drar i fall de kommer förbi. Bra att jag slapp gå in och lämna doftspår men inte så bra att de inte varit där så mycket. Satte mig till rätta och vips var det en mus framme på åteln. Ja, då har man sett ett "vilt" i alla fall tänkte jag och skickade iväg SMS till så väl Johan och Marie och meddelade att jag var framme. Johan svarade att han hade fått gå hem och vapenvårda istället. Gevärsremmen hade gått av och pipan satt sig i leran nere vid dammen. Gud så trist när man sett fram mot att få sitta på pass.
Efter ett litet tag såg jag en råget med ett rätt litet kid komma skuttande på åkern. Alltid mycket roligare när man ser något vilt. Det blir så himla dött om det inte händer något. En liten mus kan pigga upp, bara det är något. Kidet var inte större än att prickarna precis hade försvunnit.
När det mörknat så fick jag äntligen syn på en stor mörk skugga! Tyvärr var den allra längst upp på åkern och den grisen gick nästan direkt in i skogen. Ja, det var alltid en gris, få se när man ser nästa, tänkte jag. Jag han banne mig inte mer än avsluta tanken så fnös det rejält bakom ryggen på mig! Ett vildsvin och det nära! Jippi! Jag blev så paff att jag rörde på stolen lite för fort och då lät den så klart, var ju tvungen att ställa ned så väl kikare som mobiltelefonen som jag höll i just då. Vet inte om det var detta som gjorde att det tog nog en kvart innan det började röra sig i buskarna igen. Det knakade och brakade lite försiktigt men till sist kom det en svart stor skugga in på åteln, allra längst in. Klockan var då kring midnatt. Så tändes åtellampan pga att någon kom närmare och det var en kulting. Alltså var det en sugga med kultingar. Det visade sig vara 3 kultingar som var i ca 10 kg storlek. Så väl sugga som kultingar var framme och lät sig väl smaka. Jag tände även min extrabelysning uppe i Tornet och det gick bra. De var inte särskilt stressade alls och ojojoj vad jag sköt dem många gånger! Ja, alltså utan att det lät något...det var bara jag som tänkte "PANG! Du är död!" Nej, kultingarna var lite i minsta laget tyckte jag, det var precis så att ränderna försvunnit och att skjuta suggan är inte ett alternativ. Hon hade fortfarande lite dragna spenar.  När de tömt åteln på det mesta vandrade de iväg rakt bortåt och jag tänkte att jag borde gå ned och fylla på åteln med det jag hade med mig idag. Det lät dock lite av och till inte allt för långt bort så jag avstod. Rätt som det var så började det knaka och braka igen! De kom tillbaka och tog det sista. Suggan var inte framme så mycket då utan höll sig i bakgrunden men kultingarna var framme. Oj, vilken beslutsvånda jag hade om jag skulle skjuta någon eller inte. Jag valde dock att avstå till sist för de var ju för små. Skulle inte bli mycket kvar av bogarna om jag placerade en kula där. Suggan däremot... Vilken bjässe hon var! Jag tror nästan hon vägde kring 130 kg! Så himla rejäl var hon. Till sist begav de sig iväg för gott. Jag antar att de var rejält mätta och belåtna. När det varit helt tyst kanske en kvart 20 minuter gick jag ned och spridde ut det jag hade med mig. Skulle det komma flera måste de ju ha något att sysselsätta sig med så att jag får tid att skjuta en lämplig kandiadat.
Tyvärr kom det inte några fler vildsvin den här kvällen/natten. Då klockan var framåt 1:30 somnade jag till någon halvtimme tror jag! För när jag vaknade var det mycket ljusare men jag tror inte jag missat någon aktion på åteln för allt såg ut som då jag lade ut det. Man hör väldigt bra om det skulle komma något som knäcker en gren eller så också, så risken att jag skulle "sova över" ett vildsvinsbesök på åteln är minimal så länge jag har "hörlurarna" på mig i alla fall.
Någon enstaka skärmytsling var det nog i skogarna för jag hörde lite avlägsna vildsvinsljud och skrik. Det var även endel rädda rådjur i farten och så, då ljuset kommer tillbaka; göken! Oj, vad denna gynnare är ljudlig. Vettetusan om en gök inte var påstruken eller hög, för hur den lät! Den lät mer som en apa som bjabbar än en fågel som sjunger/gal.
När jag nästan beslutat mig för att ge upp, trots det underbara vädret med en sol som var i startgroparna för en ny dag, då en älg kommer sättandes i bra fart över åkern! Det var inte någon jätte utan troligen en "fjoling". Han - för jag inbillar mig att det var en sådan, gav många många möjligheter till "torrträning" i att skjuta älg. Väldigt bra när man har dem gåendes så, att prova och åter prova på att skjuta. Han var väldigt orolig och gick tvärs och fram och tillbaka och vädrade och slängde upp och ned med huvudet. I synnerhet stod den länge vid övre tornet där John suttit tidigare på kvällen innan den försiktigt, lugnt och fint började gå till mitt torn där jag satt! Jag blev så överrumplad att jag inte kom mig för att plocka fram kameran men jag tog några bilder med mobilkameran i alla fall. Går det så gårde tänkte jag och knäppte några bilder.

Fjolårsälg på nyslagen åker.

Jag fick justera bilden rätt bra innan den blev "så bra" som den blev. Avståndet till älgen var under 30 meter och jag vet inte om jag har sett en frilevande älg så nära någon gång. Tänk på att bilden är tagen med mobilkamera och inte beskuren. Alla som fotat lite kan tänka att det blev rätt hyggiga bilder trots allt. I synnerhet då de photoshopats.

Tyvärr så blev jag alltså försenad till åteln men älgen gjorde att jag blev "försenad" även på vägen hem. Älgen stack inte iväg förrän lite efter 4.

På vägen hem såg jag som vanligt en hel del vilt. Någon igelkott, ett par rådjur varav en var en fin bock alldeles utanför vår stora tomt. Sedan var det så klart några harar också. 

Jag kom trots min senare avresa hem och i säng bara knappa tio minuter senare än i förrgår; kl 04:40...

2 knak i skogen

Ibland händer det mycket under en kväll i Tornet på åtelplatsen, ibland händer det nästan ingenting, så var det ikväll. Den går att sammfatta med orden "2 knak i skogen".

Jag åkte iväg lite tidigare än tidigare kvällar men framför allt var det nog ljuset som gjorde att det kändes så tidigt. Vädret var så fantastiskt att jag inte kunde avstå från att åka ut. Jag skickade ett SMS till Johan och frågade om han skulle ut. Svaret fick jag när jag var väl framme. Jag stannade och pratade med "Husbonden" och Johan om att det fortfarande inte var slaget av bonden som arrenderar marken men att jag beslutat mig åka och "mata grisen" i alla fall. Det är näst intill omöjligt att skjuta på något vildsvin ute på åkern eftersom gräset är över en meter högt på sina ställen. När jag stannade vid nybygget kom vovven Zeke och "snackade". Han skrämde säkert som vanligt alla vildsvin som eventuellt var inom närmaste kilometern men det hör till. En mycket trevlig och glad hund men samtidigt lite (av-) vaktande. Som tur är kom "Husbondens hustru" ut och lugnade Zeke något...

Den här stammen var den jag visade i vintras med fina märken från betar.

Klockan 21:15 var jag framme vid tornet, lade ut lite olika varianter av medhavd mat till vildsvinen. Ja, jag hoppas att det är vildsvinen som låter sig väl smaka och inte bara fåglar, rävar och grävlingar. Dessutom var det hög tid att stryka på ny tjära på träden och ikväll provade jag att strö på anis som jag stötte i mortel innan jag åkte hemmifrån. Jag hade läst i ett forum "på nätet" att vildsvin är tokiga i anis så det var värt att prova tyckte jag.

Trädstammarna är flitigt nyttjade av vildsvinen och i hög tid att få mer tjära.

(Halvdålig bild tagen med mobilkameran - som vanligt.)

Åtelplatsen blir grönare och grönare för varje gång.

Tyvärr fick jag inte några tecken på att anis skulle fungera som någon vildsvinsmagnet i kväll. Det enda jag hörde var som sagt "2 knak i skogen". Dessa fick mig dock på helspänn ett bra tag men tyvärr blev det inte mer.
Ett tag blev jag nästan "besatt" av tanken att jag SKA se eller höra något vildsvin innan jag åker hem men så blev det inte. Strax efter midnatt gav jag upp och packade ihop för att åka hem. Jag hade "lovat" att vara hemma innan klockan 01:00 och lyckades nästan! Som vanligt var det mest vilt på vägen hem; flera igelkottar och harar, några rådjur och en och annan mer eller mindre vild katt.
Det var väldigt väldigt fint väder och det var först efter midnatt temperaturen gick under 14 grader. Vinden var mycket svag nordvästlig.

Högt gräs...

Jag berättade idag i SMS till Johan om gårdagens långa sittning på stenmuren och i Tornet. Jag såg ju 2 vildsvinsryggar men kunde inte avgöra kön eller om det fanns smågrisar ute på åkern.
För att öka chanserna att komma till skott sa jag att jag inte ska åka ut förräns det är slaget på åkern. Förhoppningsvis balar bonden gräset så att det finns stora fina gömslen att kunna smyga bakom. Det skulle vara jäkligt spännande att rätt i vinden gå mot en flock vildsvin. Hoppas hoppas hoppas han balar och låter dessa ligga kvar några dagar.
Johan svarade att han skulle meddela när det var slaget. Han tycker att det är konstigt att det inte är slaget redan och att det är roligt att smyga bakom balar. Det brukar även bjuda på möjligheten att skjuta räv då det är slaget, och det är ju inte helt fel heller!

(Skrivet 20/6 2010)

2 grisar på åkern

Laddad till tänderna skickade jag ett SMS till Johan strax innan kl 18 för att höra om han skulle sitta och titta efter vildsvin under kvällen. Det är ju "brukligt" att jag sitter och tittar efter vildsvin på söndagskvällen när jag ska jobba nästa dag...nåja, jag skulle först klippa gräset på "tomten" och sedan äta en god middag innan jag skulle fara iväg. Hörde om "bonnen" slagit åkern men det hade han inte svarade Johan strax efter. Han skulle kanske ut svarade han men att det var bra läge att sitta på 2 ställen så det skulle gå bra.
Det visade sig när jag kom fram och pratade med honom att "kusinen" suttit på pass vid nedre åkern och sett vildsvin där men inte kunnat skjuta i det höga gräset och att de sedan fått vittring och stuckit.

Jag gick först upp till åtelplatsen vid Tornet och lade ut mat. Hade med mig lite av varje till dem som vanligt. Det hade varit någon större framme rätt nyligen då spåren såg färska ut. Det var även spår efter små klövar så förmodligen var det en sugga med pyjamasgrisar.
Sedan gick jag precis som förra gången runt åkern och satte mig till rätta på stenmuren på andra sidan åkern från Tornet sett.

Jag satt vid den stora eken 1/3 in i bilden från höger sida.

(Bilden tagen 17/6 - dvs några dagar senare.)

Klockan var nog kring halv tio då jag satt mig till rätta. Det skulle bli en ganska lång väntan. Premiärprovade lockpipan men jag tror jäklar jag skrämde fler än vad jag lockade till mig... Den är inte lätt att blåsa lagom hårt i när man sitter ute. En gång råkade jag ta i lite för mycket och istället för att "knorra" lockande blev det ett jäkla trumpetljud! Det verkar som om lockpipan blir känsligare om det är fuktigt/kallare ute... Nu var det inte så himla kallt men jag hade tagit på mig tunna långkalsonger och underställströja för det var inte utlovat varmare än 10 grader på natten och det stämde kan jag lova. Vinden var övervägande västlig, svag och fin. Det var soligt och fint när solen var uppe så det var en fin kväll - men lite kall.
Kvällen var ganska händelselös, några grisar hördes på avstånd men inget i närheten. Möjligen några knak som skulle kunna varit vildsvin. Efter midnatt hörde jag dock att det lät som något gick och åt ute i det höga gräset på åkern. Jag tittade och tittade med och utan kikaren och rätt som det var ser jag 2 svarta skuggor som går fram mitt ute på åkern. Det är så högt gräs att man bara ser övre delen på ryggen på de fullvuxna vildsvinen. Jag tror att det är suggor för ett par gånger låter det som det även är mindre grisar där ute. Det är omöjligt att se vare sig kön eller smågrisar. Avståndet är som närmast kanske 80 meter men det är för långt i mörkret tycker i alla fall jag. Det var väldigt mörkt... När grisarna gått söder ut på åkern plockade jag ihop mina saker och knatade också ned på åkern. Jag tänkte att kanske skulle jag kunna gå runt dem och upp i Tornet för att eventuellt se bättre. Jag kom dem ganska nära när jag gick på åkern men då jag kommit runt och upp i Tornet fick de vind på mig och fnös och försvann. Som sagt...precis som jag trodde och befarade.
Det var ingen som hade varit framme på åtelplatsen under tiden jag suttit på stenmuren i alla fall. Det skulle ju varit typiskt om de varit där när jag satt på annat ställe. Murphys lag slog inte in i kväll i alla fall.
Jag satt och halvsov i Tornet närmare 1,5 timme. Det skulle ju kunna komma någon flock vid 1-tiden som det gjort tidigare men nej, det var hur lugnt som helst.
Morgonen efter var väldigt seg eftersom jag inte somnade förrän vid 3-tiden och gick upp efter bara 4 timmars dålig sömn. Hundarna skulle så klart in och ut i trädgården hela natten...

(Skrivet i efterhand 20/6 2010)

På stenmuren

Så var det dags igen...

Efter att ha suttit i Tornet flera kvällar och sett vildsvinen komma ut högst uppe på åkern och vandra omkring i "bortre hörnan" tänkte jag ta tjuren vid hornen och sätta mig där istället!

När jag kom fram så var Johan ute och åkte på Husqvarnan så jag stannade till och pratade lite. Tittade på sångsvanar som låg långt ute på den "nedre åkern" och babblade om ditt och datt. Det såg roligt ut hos "Husbonden" för han hade klätt in hela sydsidan av nybygget med plast och presenning! Tydligen ville svalorna bygga bo på hans nymålade och nyputsade hus men det tyckte han inte var någon bra idé - vilket jag kan förstå!

Sedan gick jag även in till "Husbonden" och pratade ett tag till. Det tar ofta sin lilla tid innan jag är på plats av någon konstig anledning...

När det till sist var dags att knata upp till åkern så gick jag först till åtelplatsen med bröd och lite kompost. På vägen sågade jag till mig några skjutkäppar för jag visste inte om jag skulle hitta något bra stöd på andra sidan åkern.

Vildsvinen hade varit framme och ätit upp mycket av det jag slängde ut förra gången - så klart - men inte ätit så mycket av potatis och morotsrenset - så klart... Jag lämpade ut lite frallor och gick sedan upp i Tornet 1 och kikade ut över åkern. Jag ville ju inte skrämma några grisar redan från början.

Sedan var det bara att knata iväg över åkern. Jag gick tillbaka på "min stig" över åkern och vände sedan norrut längs bortre sidan. Det var helt klart över 500 meter att gå i åkern höga gräs och tur att det inte var blött som det kan vara på natten (eller efter regn...)

När jag kom fram satte jag mig till rätta på ett jättebra ställe under en stor ek och på stenmuren som är gränsen till grannmarken.

Jag hade perfekt överblick över "övre delen".

Tidigare kvällar har grisarna kommit ut ungefär under den hängande ekkvisten på bilden och bort till bössmynningen. Jag satt väl skyddad bakom en stor sten som var perfekt att ha som skjutstöd och jag kom även upp lite från marknivå. Det är dock så högt gräs att det inte är perfekt att skjuta på grisar som går på åkern. De måste vara ganska nära för att det ska vara ok med ett skott.

Bilden ovan skickade jag även som ett MMS till Marie och berättade att jag var framme. Sedan var jag tvungen att skicka även ett vanligt SMS för att se om MMS'et kom fram. Marie svarade då faktiskt att det hade det gjort! Jag tror jag var "på plats" kring 21:40 och förhoppningsvis skrämde jag inte några grisar även om det var vid den tiden de brukade komma fram.

Här har jag överblick över båda tornen även om de knappast syns på bilden.

Jag satt länge och väl och väntade innan något hördes från skogen. Det kom efter tvekan någon ut på åkern ungefär mitt i den övre bilden. Det var alldeles för långt avstånd för att skjuta och tyvärr gick den grisen bort åt rishögen och Torn 2 som skymtas till höger i andra bilden. Troligen var det den ensamma grisen jag såg förra gången. Kan vara en galt av "normalstorlek". Att han var försiktig innan han gick ut på åkern tyder ju på att det var en galt. Sedan mörknade det på rätt snabbt även om det är mycket ljusare även i Skåne så här års...

Efter ett tag var jag bara tvungen att lätta lite på trycket så jag böjde, klev ett steg framåt på muren. Precis då (!) hörde jag en gris som skrek till ganska nära. Det var den enda jag hörde skrika...typiskt måste jag säga.

En anledning till att det blev en så lugn kväll kan ha varit att de slog "gräs" på någon åker en bra bit bort på andra sidan skogen. Den skogen grisarna brukar komma från... Det kan helt klart ha stört dem så mycket att de inte ville komma åt mitt håll heller. De var nämligen ute ända till 23-tiden och körde och "väsnades".

Vädret var annars kanonfint! Nordnordvästlig vind och ca 13 - 15 grader varmt. Jag hade med andra ord inte ens långkalsonger på mig! Det kan låta larvigt att ha långkalsonger på sig mitt i sommaren annars men är det under 12 grader - och det är det ofta på natten) blir det kallt att sitta flera timmar alldeles stilla.

Ett tag innan midnatt gav jag upp. Då var det alldeles för mörkt att skjuta och jag skulle upp tidigt nästa dag för att åka "Ut i det blå" med jobbet. En resa mot okänt mål.

Jösses vad med grisar!!!

Ibland ser man inte en enda gris på kanske 5 h i tornet, andra gånger undrar man om alla vildsvin i hela Skåne är på samma ställe...

Först hade jag inte tänkt att åka ut eftersom väderprognosen var "fel" först men sedan visade det sig bli riktigt bra; svag sydlig vind - som visade sig vara växlande... och ca 13 - 15 grader varmt. Jag hade inte varit ute på över en vecka eftersom vädret varit "så där" och dessutom hade mina föräldrar varit och hälsat på oss i en knapp vecka. Långt "avbrott" på grisjakten med andra ord...
Jag åkte iväg strax efter 20 men eftersom jag träffade så väl "son" och "far" vid respektive hus så blev det lite prata innan jag kunde gå upp till Tornet och lägga ut mat. Husbonden hade haft grisar ända framme vid nya huset, en sugga med smågrisar. Det var fina spår i en jordhög.

Klockan 21:20 var jag på plats i Tornet efter att ha lagt ut kompostmat och slängt ut den sedvanliga vildsvinsblandningen. Passade på att ta lite bilder med mobilen då det fortfarande var ljust och fint.

Åteln - lite grönare än förra gången!

Åkern - övre delen

Åkern - mellandelen

Åkern - nedre delen

Det var svag svag vind som växlade lite, fuktigt i luften och ganska varmt och skönt; ca 13 - 14 grader. Klockan 21:40 kommer en ensam galt ut på åkern "mitt uppe" på övre delen av åkern. Han rör sig långsamt fram och verkar inte märka att jag är i tornet. Fast, det är ju mellan 200 - 250 meter mellan oss. Ett tag funderar jag över om jag ska smyga ned från tornet och bort mot honom men eftersom han är mkt nära grannmarken som är på andra sidan stenmuren så avstår jag. Han knallar dock tid i alla fall efter ett tag, ca 50 - 60 meter norr om den vita "husvagnen" som står i åkerkanten.
Strax efter kommer en sugga med 5 kultingar ut på åkern. Det är fjolårsgrisar, eller "årsgrisar" som de benämns eftersom de är under ett år gamla...och de rör sig i samma spår som galten. Rätt som det är så är suggan missnöjd med något och hon fnyser till och de knallar över stenmuren på samma ställe som galten gjorde strax innan. Jag funderar vad hon blev störd av men ser sedan 2 dovhjortar - hindar? - komma ut på åkern på samma ställe som föregående vildsvin. Jaha, tänker jag, det var dem hon hörde.
Efter ytterligare någon kvart kommer en ny sugga ut på åkern! "Självklart" på samma ställe som de andra! Hon åtföljs av 4 "kultingar" som är fina i storlek, kanske 40 - 50 kg. De rör sig fram över åkern men jag missar lite var de tar vägen. De är ute på åkern ganska länge och det börjar mörkna och svårt att hålla koll på dem eftersom det inte är någon måne på himlen.
Jag hinner knappt tänka på att "10-tåget" inte kommit till åteln eftersom det varit så många grisar ute på åkern. Kvart i elva kommer de dock! De kommer som vanligt från "vänster sida" och är - precis som vanligt - mkt misstänksamma. Rätt som det är får suggorna lite vittring av mig tror jag, och de går iväg "åt höger" men utan särskild brådska. De bråkar rätt mkt då de är framme på åteln men så är det väl när det är mat på gång i naturen. Jag hör hur de står några hundra meter in i skogen ett bra tag. Plötsligt börjar det knaka och jag gör mig beredd igen. En sugga kommer med åtföljande smågrisar. Några har med andra ord blivit så misstänksamma att de håller sig på avstånd. Suggan varnar/har kontaktläten med kultingarna av och till och är rätt orolig. Några små randiga är dock allt annat än oroliga så de låter sig väl smaka. Jag tycker de är alldeles för små för att skjuta men "husbonden" tycker så klart att "en död gris är en bra gris" och vill ha bort så många från åkrarna som möjligt. Han vet och förstår dock att jag vill också ha lite lön för "mödan" när jag sitter på pass. Så de får växa till sig så att de åtminstone väger ca 20 kg innan de får följa med hem. Efter ett tag ger de sig iväg igen och jag sitter och lyssnar på diverse knak och brak i skogen på andra sidan åkern.
Någon gång efter midnatt knakar det till ordentligt strax norr om tornet i skogen på samma sida av åkern där jag sitter. Jag gör mig "attackberedd" men de går ut på åkern genom hålet i stenmuren ca 50 meter norrut. Det är alldeles för mörkt för att skjuta ut på åkern men jag ser mörka skuggor av grisar. De ser rätt stora ut och är minst fyra stycken. Jag hör att de tyvärr bökar lite i jorden men verkar även beta gräs eller om de letar insekter? Eftersom jag inte vill vara en lagbrytare så kan jag inte tända en lampa och skjuta dem där de går och förstör. Har ju diverse lösa fick- och pannlampor...det kändes även fel att försöka skrämma dem från åkern för då skulle de definitivt inte komma till min åtel för efterrätt sedan. De går runt lite och efter ett tag kommer en stor ned i vinden och får vittring av mig. Han/hon blir då rejält orolig men springer inte iväg utan går mot mig! Vädrar och "morrar" det läskiga lätet de gör då de är osäkra på vad det är som luktar. Fy fan vad skräckinjagande de kan låta. Grisen är på ca 50 meter som närmast och jag vet inte om det är en av suggorna i "10-tåget" eller om det är någon annan. Jag tror dock inte att det är "10-tåget" för det är stora och ganska stora grisar. Troligen är det en sugga med stora brungrisar eller eventuellt en flock med någon galt också. När vittringen av mig är bestämd så sticker hela flocken iväg norrut över åkern i en jäkla fart.
"Ja, det var det." - tänker jag och börjar planera att packa ihop mina saker. Då...knakar det och brakar det på vänster sida om mig! Det är en hel flock med grisar som kommer springande till åteln och jag tror att det är ca 8 stycken fina bruna grisar och ev. en eller flera suggor men de ser jag inte till. Suggorna brukar ju hålla sig lite avvaktande så det är inte så konstigt egentligen. Klockan är nu ca 01:00 och det är rätt sent att skjuta men...jag har ju inte åkt till tornet bara för att sitta och titta på vildsvin... Grisarna är ganska vilda och hungriga på åteln men även misstänksamma. De stor ofta i grupper om 2 - 3 stycken och det är inte lätt att se att en står så fritt att den går att skjuta. Det är himla mörkt också, ingen måne, svart på marken, mörka grisar och en mycket svag åtelbelysning. Jag beslutar mig för att chansa att de inte blir skrämda av mitt nyinköpta tillskottsljus; en cykelbelysning med hel och halvfart på lyset. De tar dock ingen notis om att den tänds på halvljus med 3 dioder när åtellampan redan är tänd. Då får jag så bra skjutljus att jag efter ett tag är helt säker på att få ett så bra skott det bara går. Kl 01:05 faller en gylta och resten av flocken försvinner som en avlöning... De låter och har sig i skogen ett bra tag och jag sitter kvar ca 10 minuter i fall de ska komma fram igen men de går bortåt och jag är mer än nöjd med att ha ett vildsvin att ta hand om mitt i natten när det är arbetsdag "imorgon".
Bilderna nedan är inga superbilder precis...men så blir det på natten med en mobiltelefon som "kamera" och en ficklampa och pannlampa som "blixt". Jag tycker dock att det är roligt med bilder i en blogg och i synnerhet om det är mina bilder i min blogg på vilt som jag har fällt = 3 x egotripp!

"Skrytbild" - bössan är säkrad men slutstycket är inte tillbakadraget...

Ingångshålet är vid flaggsäkringen, mellan sikte och slutstycket.

Kulan gick in i bogens ovankant och vinklade ut i buktrakten.

Jag trodde att det skulle vara "grisigt i buken men allt utom hjärta och lever var helt och fint!

Sedan var det bara att dra fram grisen till bilen. Ville inte köra på åkern nu när gräset vuxit sig långt och fint.
På vägen hem springer en hare upp precis framför bilen och jag hinner bara tänka "shit"! Backar tillbaka och tar hand om den. Jag har betalat vägskatt hela livet så jag anser att jag är berättigad till haren då den dog på vägen och inte på åkern... Blev tyvärr ytterligare jobb men ett kärt besvär som det heter. Jösse hade en hel del frakturer på sina långa fina ben och var "nog" hjärndöd då det rann blod ur öronen... Skönt att man inte bara skadade den.

Här ligger hon i tunnan och det är lättare att se storleken. Vikten?

Gyltan vägde 36 kg levande på vågen som fick premiärinvigas!

Sedan var det "bara" att ta ur och ta tillvara på lever, hjärta och njurar på mina vilt. Haren tog jag även lungorna på så att hundarna ska få något gott att smaska på. När jag var färdig var man hungrig och jag sofftade ett tag vid datorn med mackor och mjölk.

Jag kom inte i säng förrän klockan var 05:00 och jag ställde väckningen på kl 08...men det gick...

När jag summerar alla grisar var det 1 galt, ca 10 suggor, ca 18 bruna grisar och säkert minst lika många randiga totalt sett! Jag såg inte alla på en gång men jösses vad med grisar det var i natt!

Spännande & märkliga ljud

(Detta är skrivet i efterhand 9/5 - 10 kl 00:10)

Jag kom iväg rätt sent men ingen fara nu när det är riktigt ljust på kvällarna. Framme vid Husbondens hus vid 21-tiden träffade jag Johan som kom och vi = jag... pratade ett litet tag. Eftersom jag skulle gå på beredskapsvecka nästa kväll så ville jag "mata grisen" en sista gång innan. M undrade så klart om jag verkligen bara skulle åka med mat när jag plockade ut alla grejer i bilen med bössa och allt...och jo, hon hade nog rätt. "Självklart" skulle jag sitta och titta efter vildsvin också! Klädde på mig alla kläder även om jag har släppt de tjockaste långkalsongerna och även långrocken när det är så varmt och fint väder som i kväll. Ja, självfallet hade jag ändå för mkt kläder...men hellre det än att sitta och frysa. Jag hade fleecejackan och även västen. Det var nog årets klart varmaste natt med en temperatur på 10-11 grader och svag sydlig/sydvästlig vind som vände och vred lite som den ville. Några regndroppar kom det också men det gör inget om det bara är lite och det var bara i början av kvällen.

När jag kom fram till Tornet var allt uppätet på åteln som vanligt. Jag gick fram med matkassarna - lite "kompost" som vanligt - och ett Big Pack med vildsvinsblandning. Då jag stod och kastade ut blandningen hör jag ett konstigt ljud...dovt och långdraget, mycket mycket djupt. Det lät faktiskt som en rördrom nästan. Konstigt tänkte jag och kastade ut några nävar till. Då hör jag det igen och det knakar i skogen! SHIT! Det är vildsvin i närheten!!! Jag "springer" upp i tornet utan att lägga ut mer mat och sätter mig till rätta och väntar. Det var nog något vildsvin som tyckte att det lät konstigt i skogen och förmodligen var min vittring inte något som hörde till det naturliga ansåg de... Jag såg dem aldrig men efter att jag suttit blickstilla ett tag kom de närmare men visade sig tyvärr aldrig. Det enda jag hörde var ett knakande som kom närmare och sedan gick bort. Svårt att säga om det var "10-tåget" som var tidigt eller om det var några andra.

Kvart över 10 hörde jag helt plötsligt ett "pshyyysss" bakom ryggen ute på åkern! Jösses vad oförberedd jag var på det. Trots att jag hade hörselkåporna på max hörde jag aldrig att de kom från "fel" håll. Min vittring är ju svår att dölja när det drar från skogen och ut på åkern. Tyvärr ser jag dem inte då det var mulet trots en fullmåne som var på väg upp. Kanske var det den flocken jag såg förut ute på åkern som kom från "övre kortsidan" den gången.

Sedan hände det inte mkt mer under kvällen. Jag hörde lite grisar på håll vill jag minnas men jag fick en rätt bra kväll trots allt. Det blev inget skjutet och ingen synlig gris men varmt och skönt i tornet och jag hade fika med mig; oboy och några kakor som jag kunde käka utan att bli störd... "Märkligt", jag hade ju beställt en stor och fin gris till inatt!

Minns ej hur länge jag satt men jag tror att jag gav upp kring halv 1, det var ju jobbdag "nästa" dag...

Vildsvinsprovet...

Ja, så kom då det efterlängtade provsvaret, eller...efterlängtat och efterlängtat...jag skickade det efter jobbet igår den 27/4 och svaret kom idag strax innan 12! Snabba ryck och laboratorietorrt korrekt svar som alltid:

"Vildsvinsprovet har ej påvisat trikiner. Testet utfört av Swedac ackrediterat organ 1 9 2 5 enligt ISO / IEC 1 70 2 5 enligt Kommisionens förordning (EG) 2 0 7 5 / 2 0 0 5 , kap 1, bil 1. Jenny"

Det känns nästan märkligt mänskligt att det är undertecknat med ett enkelt förnamn, som om det var någon man känner väl.

Ja, ja, nu är det bara att hugga in på gyltan när det passar. Troligen blir det i helgen som kommer.

Liten gylta fick följa med hem

I kväll hade jag tänkt sitta länge om det behövdes. Det var fint väder med en prognos som sa att vinden skulle vara rätt = västlig. Nu visade det sig att den vred sig lite hur som helst och ofta var mer nordväst men det var rätt ok det också. Det var inte särskilt kallt när jag kom men blev sedan minusgrader och månen var nästan full.

När jag åkte iväg hemmifrån så var det någon som sköt inte allt för långt bort. Jag tänkte att det det är kanske ett gott "tecken" om att även jag skulle få skjuta en i natt. Det var som sagt bra förutsättningar och förmodligen innebar detta att även andra jägare skulle vara ute och titta efter vildsvin. Skulle de skjuta så blir grisarna oroligare och rörligare = fler kommer även till "min" åtel. Så var i alla fall förhoppningen. På väg till åteln så hade jag i uppdrag att köpa formfranska - "rostebröd" som det heter här i Skåne - och god ost. Det blev Brännvinsost som är härligt smakrik. Passade på att köpa 3 st Dubbelnougat också...supergott!

Jag hade med mig mycket mat och gick fram till åteln med 2 när jag kom. De grisarna som är först på åteln behöver nästan inte äta annat än "min" mat. Jag hade med mig lite kompostrester från hemmet, lite Vildsvinsblandning, halm och säd, och 2 kassar med matkompost jag "stulit". För att inte sprida min lukt mer än nödvändigt slängde jag fram maten de sista metrarna. Vildsvinsblandningen slängde jag dels på "matbordet" nära och ganska långt in så att de skulle bli lockade att gå fram då de kom ut från skogen.

Jag satte mig vid 21.30 och väntade på "10-tåget". Skickade ett SMS till sambon att jag var framme och att resan gått bra. Hon svarade sedan 22.10 och precis då lät det som om de skulle komma då det knakade och lät innefrån skogen. Tyvärr kom de inte fram i kväll men de lät en del och var i närheten ett bra tag.
Ett tag kom även ett mycket skrämmande läte från skogen. Först trodde jag det var några grisar som bråkade men det var väldigt ihållande och länge. Troligen var det en räv som tog något byte men jag är ingen expert på detta. Efter ett tag hörs ett skott en bra bit bort och jag hoppas åter igen att även jag ska få skjuta i kväll och att det skottet ska göra att grisarna blir lite rörligare och letar nya "lugna" marker.

I natt hade jag fika med mig men inte i den termosen som jag hade senast som inte höll värmen. Det är väldigt gott med något varmt när man suttit på pass i några timmar. Jag hade laddat upp med 3 olika sorters hembakta kakor som M bakat och Oboj.
Kring midnatt hörde jag knak och brak från höger, längst upp på åkern. Efter ett tag såg jag ett antal skuggor som visade sig vara vildsvin! Jag kikade som hastigast genom kikarsiktet men eftersom jag bara har 2,5x förstoring var det inte aktuellt att skjuta på dryga 200 meter i månsken... Jag hoppades även att de skulle komma närmare vilket visade sig vara precis vad som hände. Ja, för att gå ned från tornet och smyga sig fram var inte aktuellt när jag såg med vilken fart de rörde sig fram och tillbaka över åkern. Jösses vilken fart de har de små nassarna! Först trodde jag även att de skulle gå in genom hålet i stenmuren "ovanför" mig för att gå in till åteln men de gick förbi och hamnade så klart i lä av mig och fick vittring på mig. Då for de runt lite och stannade om vart annat innan de lade benen på ryggen och sprang med samma fart som galopperande hästar tillbaka. Det är tråkigt att man inte får skjuta men jag vill vara så säker jag kan när jag skjuter. När de nått övre delen av åkern lugnade de sig lite och gick runt lite ända tills ett skott ljöd några kilometer bort. Då försvann de direkt.

Vid 1 så började det åter att knaka i skogen och det lät som om det var en större galt på gång! Det knakade ibland för att sedan vara tyst en längre stund. Rätt som det är börjar dock en bil köra fram och tillbaka - ett par gånger! - till "nybygget" som "Husbonden" bor i - med andra ord är det helt normalt men typiskt att en bil skulle ut och köra i natt igen just då det är grisar på/på väg till åteln.
Sedan hörs ett "ruskande" och "ristande" i buskar. Typiskt, igen, tänker jag, det var tydligen älgen som var framme igen. Då hör jag ljudet av snabba springande steg i gräset - grävling? Nej, det visade sig vara 3 ensamma unggrisar som kommer från vänster av alla håll - vinden gick ju nästan så att de skulle känt min vittring.

Jag tog snabbt upp bössan - för vilken gång i ordningen den här natten har jag glömt... - och började sikta in mig. De tre moderslösa grisarna var inte särskilt stora men under de ca 5 - 10 minuterna de var framme hörde jag aldrig någon sugga i närheten - och inte efter skottet heller. De stod ofta och käkade "bulgur" eller vad jag hade med mig men tog små svängar och åt Vildsvinsblandning också. Rätt som det var så var läget "rätt" då en stod med bredsidan till mig och åtellampan "lyste". PANG! 30-06 och en Norma Vulkan gjorde sitt och grisen föll direkt och de övriga 2 försvann som oljade blixtar.

Så klart försökte jag få till en "skrytbild" med bössa & vilt även idag. Lyckades väl "sådär"...

Skottet hördes av Johan också som skickade ett SMS och undrade om det var jag som sköt. Kanske var det han som varit vaken och varit ute med bilen? Jag tror inte han brukar vara vaken så sent annars. Jag svarade att det var jag och han svarade i sin tur och sa att jag kunde ju köra ända upp så någon hjälp behövde jag nog inte. Nej, den här 25-30 kg gyltan skulle jag nog klara själv utan problem och att det var skönt att det gick bra svarade jag.

Här ligger den lilla gyltan på dryga 23 kg levandevikt.

Ingångshålet är - så klart - bara 7,62 mm och sitter bra. Kanske lite lite högt men det gjorde att hon föll i skottet och då är det ju faktiskt bara bra!

Ugångshålet är lite förbryllande men "vulkanen" gick ut i överarmen på motsatt sida. Jag sitter i och för sig ganska högt och då blir ju utgångshålet lägre än ingångshålet plus att kulan tagit i ben i kroppen vilket får den att vinkla än mer.

När jag kom hem vidtog sedvanlig vägning, urtagning och tillvaratagande av lever, hjärta, njurar, tunga och njurtapp. Jag tror att klockan var efter 4 innan jag var klar. Då var det så sent att jag blivit pigg igen. Firade nattens framgång med resterna av gårdagens cognac. Ja, inte en flaska alltså utan det som blivit kvar i glaset. Jag menar, så dyra droppar häller man inte ut i onödan. Man är sannerligen ingen storsupare när man delar ett litet glas cognac på 2 tillfällen... Surfade runt lite på nätet innan jag kröp i säng...5:30!!!

Vildsvinskebab och spåren av en vulkan

Slakt av min miniminigalt och spåren av en vulkan.

Hur mycket kött blir det av en liten kulting på 16 kg levandevikt?

Ja, jag glömde så klart att väga... typiskt.

Den såg fin ut när man ser den uppifrån.

Jag tog bort lite framför vänster höft pga blodutgutningen.

Här nedan syns ingångshålet. Lite skar jag bort lite runt kulhålet då jag flådde men det är i princip orört.

Lite konstigt tycker jag ändå att det är att baksidan av ena bogen fick lite blodutgutning. I och för sig inte så mkt som storgyltan, men den var väl extrem.

Utången blev dock något mer "vulkaniskt"... Kulan slår sönder rejält men gör sitt jobb och får stopp på grisen och den här föll i skottet.

Jag gjorde köttfärs av "småbitarna", dvs av bogar, sidor, revben, ca 1,5 kg. Det blev 2 bitar fläskkarré som räcker till en middag, kanske något knappt kilo kött. Hundarna får sitt av slamsorna och de dåliga bitarna; ca 1 kg. Av ytterfilén och stekarna gjorde jag småbitar som vi gjorde vildsvinskebab av.

Det receptet kan verkligen rekommenderas, liksom bloggen i övrigt!

Såsen var mycket god och den är nog prefekt även till kött från grillen.

Vi hade förutom sallad och grönt, ost, såser även potatis och "bjarne". Det var oootroligt gott!

Kvällen avrundades med en Guinness innan nattpromenaden med bassarna och sedan även en liten skål vaniljglass med jordgubbssylt - mums!

Skabbkultingen fri från trikiner

Idag kom provet ovanligt "sent", först kl 14:23. Det var ok som tur var:

"Vildsvinsprovet har ej påvisat trikiner. Testet utfört av Swedac ackrediterat organ 1 9 2 5 enligt ISO / IEC 1 70 2 5 enligt Kommisionens förordning (EG) 2 0 7 5 / 2 0 0 5 , kap 1, bil 1. Jenny"

Det blir inte mycket kött men mört och fint lär det vara!

(Skrivet 1/7 en fin semesterdag)

Skickat trikinprov på skabbkultingen

Ja, så var det dags igen. Skickade ett litet vadderat kuvert med dubbelt porto till JP i Hästveda.
Hoppas så klart att det är fritt från trikiner även i denna lilla galtkulting. Det är nästan så att det är "dyrt" med 100 kronor när det är så här små grisar. Kostnaden för testet blir ju klart över 10 kr/kg kött men det är lite pengar om man ser till att man slipper bli drabbad av trikiner. Det vill jag aldrig uppleva. Kan ju bli en "sista" upplevelsen man får om man har otur.

(Skrivet 1/7 på en varm semesterdag.)

En liten skabbig galtkulting

I kväll gick det så fort att jag inte ens hann skicka ett "framme" SMS till min kära M!

Alltså har jag inte bilden 100% klar för mig så här långt senare...

Jag tror att det var den här gången som jag bytte batterier i åtellampan efter att jag hällt ut all mat jag hade med mig - som vanligt.

Tiden bör ha varit lite halvsent. Jag skickade nämligen ett SMS till Johan  kl 21:26 efter att jag skjutit och tittat på "galten". Skrev att jag skjutit en pyttepyttegris och att den såg lite konstig ut med en knuta på ena bakbenet.

Nå väl, jag bytte batterier och satte mig till rätta i Tornet.Klockan kan ha varit kring 20:40 tror jag. Jag hann inte mer än sätta mig ned så kom det en flock grisar från vänster bakom buskagen! Herregud så fort det kan gå ibland. Det konstiga var att de tog inte minsta notis om att min doft måste funnits över hela åtelplatsen! Jag stod dessutom där ett tag pga batteribytet. Kan det vara snön som gör att de inte kände min vittring så väl?

Ja, vädret var ett par minusgrader och mycket svag västnordvästlig vind. Den var alltså helt rätt för att de inte skulle upptäcka mig.

Flocken som kom bestod av minst 2 små grisar varav jag sköt den ena, 3-5 stycken i mellanstorlek på ca ca 30 - 50 kg och en eller flera vuxna. Ja, det kan verka som jag har dålig koll på vilka grisar som ingick i flocken men jag höll full koll på att få fritt skottfält på en och jag ville inte uppleva det som var med förra grisen där det var foster i magen. Alltså sköt jag en liten och den föll i skottet på åteln. Skönt! Det är alltid lite oroligt för att man ska behöva gå och leta efter dem. Jag fick inte någon bra bild från åteln men tog denna då den låg i tunnan inburen i garaget hemma.

Här ser man hur liten den är då den knappast fyller ut tunnan...

När jag var nere på åteln såg jag att den såg konstig ut. Väldigt lite hår på bakdelen och en stor knöl högst upp på låret. Den knölen var mjuk och hård på samma gång. Den var lätt att få till bilen och knappast tung att lyfta upp heller.

Jag skickade som sagt ett SMS till Johan där jag undrade om han var vaken och berättade att min pyttepyttegris såg lite konstig ut. 

Eftersom det var tidigt på kvällen var "husbonden" vaken och hans fru också, ja, och deras hund Zeke så klart. Jag tyckte de kunde komma ut och kika på den vilket de gjorde. Den såg lite konstig ut tyckte de också. Även Johan kom sedan ut och kikade på min "skabbgaltkulting" har jag för mig.

Vi gissade på att den hade skabb men ingen var säker och visste hur det yttrade sig egentligen. Kultingen ser ut att ha kliat bort borsten på bakdelen i alla fall men var inte sårig eller så.

Han verkade inte vara utfryst eller så och de andra var inte dumma mot honom vad jag kunde se - innan det var för sent.

Närbild på baklåret där man kan se bölden mitt i bilden om man anstränger sig...

Den är dock av en pingisbolls storlek.

Jag åkte hem och började mitt arbetspass med att ta ur grisen, ta bort klövar och huvud och sedan sota grisen. Flå brukar jag inte göra förrän någon dag innan jag ska stycka den. Det finns många tankar och idéer om vilket som är rätt men detta har fungerat bra för mig i alla fall. Sedan beror det så klart på omgivningens temperatur. Jag kan tänka mig att det är skillnad på sommaren. Då tar det kanske för lång tid för grisen att svalna. Nu i vinter har det knappast varit något problem för mig eftersom jag hänger dem i garaget som är ouppvärmt. När det varit som kallast denna vargavinter har jag fått ha värmefläkten på för att hålla temperaturen över noll grader. Jag tycker 5 - 8 grader är lagom att hänga i om de ska mogna men första dygnet kan det gärna vara ännu varmare.

7,62 millimeter ingångshål sitter precis där det ska.

Utgångssidan såg inte helt fel ut heller faktiskt. Kultingen ser mer "galen" ut!

När jag hängt upp honom i galgen såg jag att han hade konstiga fläckar på magen. Skorv? Cancer? Skabb? Ja, jag vet inte men detta måste undersökas på något sätt. Ska ringa SVA i morgon och prata lite..."lite"...kanske passar bättre när det gäller mig.

Konstiga fläckar...har den cancer eller är det så här skabb kan se ut?

Nu får jag ta och varna känsliga läsare. Ja, det är kanske för sent redan men nästa bild kan kanske upplevas som stötande för en del människor. Den typen av människor som fjärmat sig från det som är naturligt och lever i en värld där det naturliga är färdiglagad mat i papperskartonger.

Här hänger hela mag/tarmpaketet utanför och

 man kan skymta en njure i buköppningen strax ovanför.

Det känns bra när man får ut allt helt och det gick bra att få bort allt den här gången också. Börjar få lite rutin på detta nu när det är femte gången faktiskt! Jag är dock autodidakt som det heter, så fort går det sannerligen inte men jag kommer väl få upp snabbheten efter några hundra...

Som vanligt tog jag rätt på så väl tunga, njurar och levern - har jag för mig. Detta är som så många andra inlägg skrivet lång efteråt så jag försöker minnas så gått det går med hjälp av bilder och SMS som jag haft kvar i telefonen. Just det här inlägget tog 2 dagar att fixa till...många bilder och en lååång text. Ja, så klart tog det inte 2 hela dagar men jag började igår kväll och gjorde det klart idag efter frukost (som var efter 12...). Dagens datum är 1/7 och det är ett nytt jaktår.

Melodifestivalhälsning

Skickade ett SMS så här på lördagskvällen då det inte är vildsvin utan melodifestival som gäller så här års.
Jag meddelade att jag kanske kommer i morgon, annars blir det i veckan. Har haft lite problem med siktet som jag ska byta mot det jag köpte på Blocket tidigare. Tyckte det var passande nu när jag ändå skulle kolla om bössan sköt rätt i och med att jag halkade senast och bössan tog i marken lite halvhårt.
Ska åka till skjutbanan i morgon förmiddag och då löser det sig nog - hoppas jag.
Sa att senaste gyltan var stor: 53 kg och att frysen börjar bli full!

Johan svarade att han tyvärr inte haft tid att sitta ute och vänta. Han hade dock varit uppe i "granet" och kikat tidigare idag och det var mycket spår där. Hade inte lagt ut mat på ett tag. Han önskade mig lycka till när jag nu kom.

Det är en snäll och trevlig person, precis som övriga släkten som låter mig jaga vildsvin på sin mark.
Det är som en otrolig sanndröm!

(Skrivet i efterhand; 30/6)

Gyltan fri från trikiner

Provsvaret kom som vanligt kring lunchtid:

"Vildsvinsprovet har ej påvisat trikiner. Testet utfört av Swedac ackrediterat organ 1 9 2 5 enligt ISO / IEC 1 70 2 5 enligt Kommisionens förordning (EG) 2 0 7 5 / 2 0 0 5 , kap 1, bil 1. Jenny"

Det kändes bra då det var mycket kött den är gången!
Mums!
Det ska bli så gott på grillen i sommar!

(Skrivet 30/6)

Skickat trikinprov nr 4

Idag skickade jag mitt fjärde trikinprov efter jobbet och hoppas verkligen att min stora gylta var fri från trikiner. Som vanligt till JP i Hästveda och en hundring i kuvertet. Klart billigast och suveränt snabba.

(Skrivet i efterhand...30/6...)

En fin tjock gylta!

Äntligen en fet fin tjock gylta!
Men vi tar det från början...
Innan jag åkte från jobbet så skickade jag ett SMS till Johan där jag "berättade" om gårdagen. Det blev inget långt SMS... Nu hade jag laddat med ny mat och nya tag.

Han svarade att han hoppades att jag skulle ha mer tur idag och om det var måne nu.

Jag skickade mitt svar sen jag kommit hem vid 17-tiden att jag behövde käka först och hundarna skulle rastas. Sedan var det dags igen.
Månen var full i söndags så det är fint ljus, när det är klart.
Vädret i kväll var ett par minusgrader och samma vindriktning som igår men betydligt mer behaglig styrka - knappt hälften.

Vid halv 8 hade jag lagt ut all mat och satt mig till rätta i Tornet. Skrev och skickade följande SMS till min kära M:
"Ja, nu e jag i tornet och vantar. Lagt ut mkt mat som jag hoppas ska locka fram dem. Den var så
Grisar!"

En timme senare hade jag och läget lugnat ned sig så jag kunde skicka ett meddelande till M om hur det låg till och hur det gick.
Det tog tid innan de kom fram. Då var det en sugga med 2 mindre. Kan det varit "skygga suggan"? Inte omöjligt alls. De var bara långt in på åteln och de kliade sig på två ställen och gick sedan vidare utan att vara intresserade av maten. Kanske var de redan mätta? Jag vågade inte tända någon lampa och lysa lite extra... Man hoppas ju att de ska komma närmare så att man kan få ett säkrare skjutläge på dem. Med mitt kikarsikte vill jag ha djuren så nära det bara går - 2,5 gångers förstoring och "tyska ettan" som i och för sig gör att hårkorset syns bra även då det är mörkt. För mörkt var det då månen inte tittat fram ännu.
Jag hörde fler grisar också, tidigare, men de kom tyvärr inte fram. Fast man vet aldrig när de behagar komma igen, om de över huvud taget gör det...
MEN!
Vid 22:10 kommer det en sugga med 3 stora årsgrisar springande innefrån skogen. Jag ser dem på "håll" då månen kommit fram. De springer utan större tvekan rakt fram på åteln och börjar ta för sig av maten. Min puls stiger rejält för det gör den när det är "läge". Så, trycker jag av och de försvinner direkt i smällen. Suggan varnar/kallar när de kommit en bit bort. Jag ser att den jag hade fin bredsida på sprungit "lite åt vänster, rakt in" precis som den förra lilla grisen också gjorde. Tycker mig kunna se en svart klump liggandes en bit in i skogen. Jag tar fram mina ficklampor och klättrar ned med bössan beredd.
Det visar sig inte vara någon som helst tvekan om att jag träffat bra för det var mycket blod i spårlöpan och gyltan ligger död ca 35 meter in i skogen.
Jag tar fram mobilen och fotograferar åteln och spåren:

Att jag träffade bra blev jag varse direkt på åteln.

Spåren var lätta att följa. (Och bilden dålig.)

Att det var genomskott var det ingen tvekan om då blodet formligen sprutat åt båda hållen!

Det syns mycket tydligt när det är snö,

 men frågan är om inte en blind kunnat följa detta spåret?

Här började "krafterna" sina för jag tror nästan hon sprungit in i träden...

Hon låg bara någon meter åt sidan om träden.

Jag tog min "skrytbild" med min allmogebössa som referensobjekt.

Jag skickade bilden som ett MMS till M och skrev malligt; "Större! ;)"

Har ju fått lite "klagomål" om att mina skjutna grisar varit lite för små. I synnerhet den senaste var lite i minsta laget. Den här var nästan på gränsen att kallas årsgris. Det är endast dessa som är lovliga nu. Fast hon var i sällskap med en större så att det var en årsgris var det inte någon tvekan om.

Det var skönt att det var plogat upp till Tornet måste jag säga! Det hade i och för sig gått rätt bra ändå nu när det är snö men att kunna köra nästan ända fram är en härlig lyx.

Skickade bilden till Johan också med texten; "En fin rödgris.:)"

Svaret kom som vanligt strax efter; "Gött! Behöver du hjälp?"

Jag svarade strax innan kl 23 att jag hade gyltan i bilen men tackade för erbjudandet. Hon var rejält tung men om man lägger grisen i tunnan först så går det bra att ta ena änden först så att säga. Nu var det bara att köra hem och jobba lite. Det är ju "lite" att stå i hemma också när man skjutit...

Så här knubbig och fin var hon när hon låg i tunnan.

Det visade sig dock finnas fog för hennes knubbighet...hon var en gylta på väg att bli sugga... Ja, ja, det är ju sådant som händer och ingen fara annat än min egen etik egentligen. Det hade varit avsevärt värre om hon hade fött sina ungar och jag skjutit henne då! Jag undrade vad det var för konstiga "påsar" i magen i några ögonblick innan det gick upp för mig... Nu var det 4 st halvstora foster som kanske var gångna 3/4 av tiden? Hon vägde i alla fall hela 53 kg levande och det är en fin storlek på en skjuten gris tycker jag nog med min ringa erfarenhet.
Träffen hade tagit bra och allt var helt i kroppen. Ja, helt och helt...men ingen större skada matmässigt sett.
Jag tog som vanligt till vara på så väl hjärta, lever, njurar och tunga. Njurtappen behövde jag inte ta hela för att skicka som prov. Den här grisen behövdes det bara knappt ena sidan av.

(Skrivet 30/6 så gott det gick ur minnet och med SMS som stöd.)