torsdag 3 juni 2010

På stenmuren

Så var det dags igen...
Efter att ha suttit i Tornet flera kvällar och sett vildsvinen komma ut högst uppe på åkern och vandra omkring i "bortre hörnan" tänkte jag ta tjuren vid hornen och sätta mig där istället!

När jag kom fram så var Johan ute och åkte på Husqvarnan så jag stannade till och pratade lite. Tittade på sångsvanar som låg långt ute på den "nedre åkern" och babblade om ditt och datt. Det såg roligt ut hos "Husbonden" för han hade klätt in hela sydsidan av nybygget med plast och presenning! Tydligen ville svalorna bygga bo på hans nymålade och nyputsade hus men det tyckte han inte var någon bra idé - vilket jag kan förstå!
Sedan gick jag även in till "Husbonden" och pratade ett tag till. Det tar ofta sin lilla tid innan jag är på plats av någon konstig anledning...
När det till sist var dags att knata upp till åkern så gick jag först till åtelplatsen med bröd och lite kompost. På vägen sågade jag till mig några skjutkäppar för jag visste inte om jag skulle hitta något bra stöd på andra sidan åkern.
Vildsvinen hade varit framme och ätit upp mycket av det jag slängde ut förra gången - så klart - men inte ätit så mycket av potatis och morotsrenset - så klart... Jag lämpade ut lite frallor och gick sedan upp i Tornet 1 och kikade ut över åkern. Jag ville ju inte skrämma några grisar redan från början.
Sedan var det bara att knata iväg över åkern. Jag gick tillbaka på "min stig" över åkern och vände sedan norrut längs bortre sidan. Det var helt klart över 500 meter att gå i åkern höga gräs och tur att det inte var blött som det kan vara på natten (eller efter regn...)
När jag kom fram satte jag mig till rätta på ett jättebra ställe under en stor ek och på stenmuren som är gränsen till grannmarken.

Jag hade perfekt överblick över "övre delen".

Tidigare kvällar har grisarna kommit ut ungefär under den hängande ekkvisten på bilden och bort till bössmynningen. Jag satt väl skyddad bakom en stor sten som var perfekt att ha som skjutstöd och jag kom även upp lite från marknivå. Det är dock så högt gräs att det inte är perfekt att skjuta på grisar som går på åkern. De måste vara ganska nära för att det ska vara ok med ett skott.
Bilden ovan skickade jag även som ett MMS till Marie och berättade att jag var framme. Sedan var jag tvungen att skicka även ett vanligt SMS för att se om MMS'et kom fram. Marie svarade då faktiskt att det hade det gjort! Jag tror jag var "på plats" kring 21:40 och förhoppningsvis skrämde jag inte några grisar även om det var vid den tiden de brukade komma fram.

Här har jag överblick över båda tornen även om de knappast syns på bilden.

Jag satt länge och väl och väntade innan något hördes från skogen. Det kom efter tvekan någon ut på åkern ungefär mitt i den övre bilden. Det var alldeles för långt avstånd för att skjuta och tyvärr gick den grisen bort åt rishögen och Torn 2 som skymtas till höger i andra bilden. Troligen var det den ensamma grisen jag såg förra gången. Kan vara en galt av "normalstorlek". Att han var försiktig innan han gick ut på åkern tyder ju på att det var en galt. Sedan mörknade det på rätt snabbt även om det är mycket ljusare även i Skåne så här års...
Efter ett tag var jag bara tvungen att lätta lite på trycket så jag böjde, klev ett steg framåt på muren. Precis då (!) hörde jag en gris som skrek till ganska nära. Det var den enda jag hörde skrika...typiskt måste jag säga.

En anledning till att det blev en så lugn kväll kan ha varit att de slog "gräs" på någon åker en bra bit bort på andra sidan skogen. Den skogen grisarna brukar komma från... Det kan helt klart ha stört dem så mycket att de inte ville komma åt mitt håll heller. De var nämligen ute ända till 23-tiden och körde och "väsnades".

Vädret var annars kanonfint! Nordnordvästlig vind och ca 13 - 15 grader varmt. Jag hade med andra ord inte ens långkalsonger på mig! Det kan låta larvigt att ha långkalsonger på sig mitt i sommaren annars men är det under 12 grader - och det är det ofta på natten) blir det kallt att sitta flera timmar alldeles stilla.

Ett tag innan midnatt gav jag upp. Då var det alldeles för mörkt att skjuta och jag skulle upp tidigt nästa dag för att åka "Ut i det blå" med jobbet. En resa mot okänt mål.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar