Jag skickade ett SMS till Johan och frågade om han fått/sett något vildsvin igår. Han svarade att han sett 8 riktigt små kultingar men inte någon sugga, vilket var lite märkligt. När kultingarna hade fått syn på honom hade de spelat döda! Det var ett roligt beteende samtidigt så väl märkligt som förståeligt. Vet ej vid vilken åker han suttit men troligen var det i Tornet. Han skulle nog ut ikväll igen om vädret var ok. Det visade det sig vara och han skulle gå till dammen och sitta där vid nedre åkern och jag skulle få "Snickarlyckan" för mig själv. Tydligen heter åkern där Tornet står så, eller så är det ett nytt namn eftersom nybygget ligger precis vid den åkern.
Min målsättning var att komma dit vid 21 men jag blev en timme sen - som alltid... När jag kom dit såg jag att kusinen John var där! Trist som bara den tänkte jag och knatade i alla fall försiktigt fram till åkern för att se i vilket av tornen han satt. Jag hann inte komma fram innan han kom gåendes. Han brukar inte vara ute så sent så det passade ju bra att vi hade "skiftbyte" då. John hade suttit ett par timmar men vare sig sett eller hört något.
Jag plockade ihop lite mat och min utrustning och knatade iväg över hösträngarna på åkern. Det visade sig att vildsvinen inte varit framme så mycket på åteln eftersom brödet var kvar. Kanske hade de varit längst in för där kunde jag inte se några frallor kvar. Brukar alltid kasta in några stycken en bit så att det är något som drar i fall de kommer förbi. Bra att jag slapp gå in och lämna doftspår men inte så bra att de inte varit där så mycket. Satte mig till rätta och vips var det en mus framme på åteln. Ja, då har man sett ett "vilt" i alla fall tänkte jag och skickade iväg SMS till så väl Johan och Marie och meddelade att jag var framme. Johan svarade att han hade fått gå hem och vapenvårda istället. Gevärsremmen hade gått av och pipan satt sig i leran nere vid dammen. Gud så trist när man sett fram mot att få sitta på pass.
Efter ett litet tag såg jag en råget med ett rätt litet kid komma skuttande på åkern. Alltid mycket roligare när man ser något vilt. Det blir så himla dött om det inte händer något. En liten mus kan pigga upp, bara det är något. Kidet var inte större än att prickarna precis hade försvunnit.
När det mörknat så fick jag äntligen syn på en stor mörk skugga! Tyvärr var den allra längst upp på åkern och den grisen gick nästan direkt in i skogen. Ja, det var alltid en gris, få se när man ser nästa, tänkte jag. Jag han banne mig inte mer än avsluta tanken så fnös det rejält bakom ryggen på mig! Ett vildsvin och det nära! Jippi! Jag blev så paff att jag rörde på stolen lite för fort och då lät den så klart, var ju tvungen att ställa ned så väl kikare som mobiltelefonen som jag höll i just då. Vet inte om det var detta som gjorde att det tog nog en kvart innan det började röra sig i buskarna igen. Det knakade och brakade lite försiktigt men till sist kom det en svart stor skugga in på åteln, allra längst in. Klockan var då kring midnatt. Så tändes åtellampan pga att någon kom närmare och det var en kulting. Alltså var det en sugga med kultingar. Det visade sig vara 3 kultingar som var i ca 10 kg storlek. Så väl sugga som kultingar var framme och lät sig väl smaka. Jag tände även min extrabelysning uppe i Tornet och det gick bra. De var inte särskilt stressade alls och ojojoj vad jag sköt dem många gånger! Ja, alltså utan att det lät något...det var bara jag som tänkte "PANG! Du är död!" Nej, kultingarna var lite i minsta laget tyckte jag, det var precis så att ränderna försvunnit och att skjuta suggan är inte ett alternativ. Hon hade fortfarande lite dragna spenar. När de tömt åteln på det mesta vandrade de iväg rakt bortåt och jag tänkte att jag borde gå ned och fylla på åteln med det jag hade med mig idag. Det lät dock lite av och till inte allt för långt bort så jag avstod. Rätt som det var så började det knaka och braka igen! De kom tillbaka och tog det sista. Suggan var inte framme så mycket då utan höll sig i bakgrunden men kultingarna var framme. Oj, vilken beslutsvånda jag hade om jag skulle skjuta någon eller inte. Jag valde dock att avstå till sist för de var ju för små. Skulle inte bli mycket kvar av bogarna om jag placerade en kula där. Suggan däremot... Vilken bjässe hon var! Jag tror nästan hon vägde kring 130 kg! Så himla rejäl var hon. Till sist begav de sig iväg för gott. Jag antar att de var rejält mätta och belåtna. När det varit helt tyst kanske en kvart 20 minuter gick jag ned och spridde ut det jag hade med mig. Skulle det komma flera måste de ju ha något att sysselsätta sig med så att jag får tid att skjuta en lämplig kandiadat.
Tyvärr kom det inte några fler vildsvin den här kvällen/natten. Då klockan var framåt 1:30 somnade jag till någon halvtimme tror jag! För när jag vaknade var det mycket ljusare men jag tror inte jag missat någon aktion på åteln för allt såg ut som då jag lade ut det. Man hör väldigt bra om det skulle komma något som knäcker en gren eller så också, så risken att jag skulle "sova över" ett vildsvinsbesök på åteln är minimal så länge jag har "hörlurarna" på mig i alla fall.
Någon enstaka skärmytsling var det nog i skogarna för jag hörde lite avlägsna vildsvinsljud och skrik. Det var även endel rädda rådjur i farten och så, då ljuset kommer tillbaka; göken! Oj, vad denna gynnare är ljudlig. Vettetusan om en gök inte var påstruken eller hög, för hur den lät! Den lät mer som en apa som bjabbar än en fågel som sjunger/gal.
När jag nästan beslutat mig för att ge upp, trots det underbara vädret med en sol som var i startgroparna för en ny dag, då en älg kommer sättandes i bra fart över åkern! Det var inte någon jätte utan troligen en "fjoling". Han - för jag inbillar mig att det var en sådan, gav många många möjligheter till "torrträning" i att skjuta älg. Väldigt bra när man har dem gåendes så, att prova och åter prova på att skjuta. Han var väldigt orolig och gick tvärs och fram och tillbaka och vädrade och slängde upp och ned med huvudet. I synnerhet stod den länge vid övre tornet där John suttit tidigare på kvällen innan den försiktigt, lugnt och fint började gå till mitt torn där jag satt! Jag blev så överrumplad att jag inte kom mig för att plocka fram kameran men jag tog några bilder med mobilkameran i alla fall. Går det så gårde tänkte jag och knäppte några bilder.
Fjolårsälg på nyslagen åker.
Jag fick justera bilden rätt bra innan den blev "så bra" som den blev. Avståndet till älgen var under 30 meter och jag vet inte om jag har sett en frilevande älg så nära någon gång. Tänk på att bilden är tagen med mobilkamera och inte beskuren. Alla som fotat lite kan tänka att det blev rätt hyggiga bilder trots allt. I synnerhet då de photoshopats.
Tyvärr så blev jag alltså försenad till åteln men älgen gjorde att jag blev "försenad" även på vägen hem. Älgen stack inte iväg förrän lite efter 4.
På vägen hem såg jag som vanligt en hel del vilt. Någon igelkott, ett par rådjur varav en var en fin bock alldeles utanför vår stora tomt. Sedan var det så klart några harar också.
Jag kom trots min senare avresa hem och i säng bara knappa tio minuter senare än i förrgår; kl 04:40...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar