Första vildsvinet!

JIPPIE!!!

Då har jag äääntligen skjutit mitt första vildsvin! Jag är gladgladglad!

Nästan lika glad som att det gick bra. Det blev ett skott och en Vulkankula av kaliber 30-06 gjorde sitt jobb precis så bra som man bara kan hoppas att ett skott ska göra när man avlossar det. Oj, vad skönt det var att vildsvinet stannade på platsen.

Nej, vi tar det lite mer från början.

Det var alltså den 4 januari och jag kom iväg lite halvsent som vanligt...

Framme i R träffade jag först husbondens son och vi pratade både länge och väl. Han hade faktiskt suttit på pass i julhelgen och hört 3 olika vildsvinsflockar när han satt i torn 1. En dag hade han även suttit då det var ljust och sett en flock med dovhjortar på ca 6 djur men avstått från skott då avståndet var för drygt.

Sedan gick jag in till husbonden och pratade lite. Han skojade lite om att jag fick ju säga till när jag skutit så att han kunde komma med hjullastaren...

Jag gick upp och lade ut lite "skafferirens" och lite "kompost" från julmaten. Frågan är alltid om man vågar gå fram och lägga ut något innan man ska sätta sig? Risken är ju att vildsvinen känner vittringen av mig, men går jag inte fram med mat har de inte något som "drar" till åteln...ett dilemma med andra ord. De hade varit framme och kollat och ätit upp allt jag lagt ut men det var inte någon som bökat i jorden. En anledning till det kan ju vara att det är väldigt hårt och fruset i marken där.

Vädret ikväll var snö på marken - några cm - och svag västlig vind. Det är rätt bra för då blåser det rakt från skogen så ingen vittring kommer från mig. Fast det kommer inte någon matvittring ut i skogen heller...så allt har så att säga en baksida. Kylan gjorde så klart att jag hade "alla" kläder på mig. Det var kanske inte arktiskt kallt men några minusgrader var det.

Det var en väldigt tyst kväll, inte alls så mkt ugglor eller andra som gjorde ljud.

Jag hörde några vildsvin på håll men inget riktigt nära - de första timmmarna.

Men sedan kom de!

Jag hörde de komma allt närmare från vänster sida. Det blir väldigt spännande och pulsen ökar allt mer. Till sist ser jag några skuggor som kommer springande i mörkret. Från att ha varit relativt klart blev det sedan molnigt när väl månen kommit upp, typiskt. Jag såg först ett par ganska stora som stod och luktade vänster om åtelplatsen men efter ett tag kom de även bakifrån, från skogen. Allt fler kom och jag blev så till mig att jag glömde räkna dem! Hade inte kunnat föreställa mig att det skulle komma så många! Antagligen var det mellan 2-4 vuxna djur och 10 - 14 stycken mindre "kultingar". De for runt på åtelplatsen och lät sig väl smaka av maten jag lagt ut. De små stod ofta i klungor medans suggorna höll sig lite avvaktande. Det var med andra ord svårt att få ett djur stående relativt fritt för att bra och säkert skott. Något sådant hade jag aldrig kunnat föreställa mig faktiskt. När jag suttit och siktat med fingret på avtryckaren i flera minuter kom en liten äntligen fritt så länge att jag kunde skjuta ett skott. "Kultingen" föll i skottet och blev kvar - SKÖNT! Alla andra försvann snabbt som en avlöning men de stannade kanske 50-60 m in i skogen. Där stod suggan och "grymtade" och kallade på sina kultingar. De stod där gott och väl en minut innan de försvann in i skogen.

När jag klättrade ned från tornet hade pulsen lagt sig, men oj vad hjärtat slog hårt när djuren var framme och käkade. Det jobbigaste var dock nästan kylan. Eftersom jag tagit av mig handskarna när jag gjorde mig beredd blev jag snart kall om fingrarna. Avkylningen går snabbt när man sitter stilla i ca 4 minusgrader.

Vildsvinet visade sig vara en liten galtkulting - heter det så? Det visade sig sedan att den vägde ca 30 kg i levandevikt. Jag tycker den såg fin ut och pälsen var faktiskt riktigt grann. Tjock och tät nu när det är vinter och nog luktade den lite tjära också.

Även om det föll i skottet hade den lite nervryckningar så för säkerhets skull stack jag den också.

Så klart ville jag ha en bild på mitt första vildsvin så jag tog den här bilden med mobilen med lite lyshjälp från pannlampan.

Jag sköt den vid 23:40 och ringde hem till M när jag kommit fram till "galten". Det var mååånga timmars vakande som till sist betalade sig med en fin liten "rödgris". Skickade även ett SMS till min far och berättade vilken "duktig" son han har. Han ringde upp mig efter ett litet tag och gratulerade mig till lyckad jakt.
Sedan var det bara att gå och hämta bilen och lasta in den. Som "tack" lade jag ut en kasse med äpplen så att de kommer tillbaka i det snaraste.

Vad som hände sedan tar jag i nästa blogg eftersom det var på ett nytt dygn.