Fel vind...

Ja, hur var det nu... Försöker komma ihåg hur det var för en vecka sedan men har redan glömt lite...*suck* (Skriver alltså detta kvällen 31/1.)
Det var min fars födelsedag och jag ringde honom på väg till åteln. Eftersom det tar en dryg halvtimme att köra vid bra väglag så har man tid att prata. Han hade haft en bra dag med folk som kom och hälsade på men eftersom jag inte fått iväg paketet i tid pga långsam leverans så hade inte våra presenter kommit...

Jag sofftade på soffan efter maten och bestämde mig till sist för att åka iväg. Det var rätt behaglig temperatur - tre - fyra minus - men det blåste friskt från sydost. Jag tänkte att jag får åka och slänga ut lite mat till grisarna i alla fall. Några timmar klarar man ju i blåsten också.

När jag till sist kom fram vid 21:30-tiden var det inte så skönt precis. Tur att jag har den tjocka jackan med den fårskinnsfodrade luvan för den skyddade bra mot vinden i nacken. Eftersom Torn 1 är ett ganska högt torn tänkte jag att vinden kanske sprider min vittring över vildsvinens känsliga trynen...tänkte jag...
Kring 23-tiden hörde jag hur det knakade och brakade inne från skogen. Det lät som det var ganska många vildsvin som närmade sig och ibland hörde jag att en skrik och min puls ökade hela tiden. Jag var redo med bössan när jag såg skuggor närma sig. Fram kommer ett par tre större och någon mindre i god fart.
Men...
Precis då de kommer fram kommer de även rakt i vindriktningen från min plats i tornet.
Vad händer om vildsvin får vittring på en människa?
De kastar om ögonblickligen och "brölar" sitt "BRÖÖÖ, BRÖÖÖ..." för att varna varandra. Jag tror att det är suggorna som använder det ljudet för att varna sina kultingar
Så var det med den skottchansen. De var nog framme ett par sekunder och det är vad jag kallar skjutmöjlighet när man sitter på åtel mitt i natten. Då vill åtminstone jag ha goood tid på mig för att kunna avlossa ett så säkert skott som möjligt.
Det var roligt att få se dem i alla fall. Jag tror faktiskt att det var samma flock som jag sköt mitt första vildsvin från. Trots att de knappast kommer tillbaka sitter jag kvar en dryg timme till. Hoppet är det sista som överger mannen.
Var efter timmarna gick avtog vinden allt mer men istället sjönkt temperaturen. Hur kallt det var vet jag inte men ute på åkern var det nog under -10 grader för snön knarrade och kändes rejält kärv. Jag frös inte sååå mkt i tornet men när jag kom till bilen kände jag hur kallt det var.
Jag vet inte vad klockan var när jag kom hem men jag tror det var kring kl 1 och efter en runda med hundarna, lite fika var det bara att kasta sig i bingen. Kvällen var spännande och givande trots att det inte blev någon skottchans och jag har lärt mig att det inte är någon vits att åka ut om vinden är fel.